Drygt fem gånger så många pojkar som flickor diagnostiseras inom paraplybegreppet högfungerade autismspektrumtillstånd (AST). En konsekvens av det är att forskning kring tillståndet främst utgår från pojkar. Baserat på journaler och register mellan år 2011-2014, syftade denna studie till att undersöka insatser för och möjligheter att uppnå individuella mål vid Barn- och ungdomshabiliteringen i Västerbotten hos pojkar (n=23) och flickor (n=23) mellan 7 och 18 år. Resultaten visade att pojkar och flickor generellt fick lika insatser med avseende på antal, typ och tid. Fler pojkar än flickor uppnådde dock sina mål med uteslutande goda resultat, medan en större andel av flickornas mål var långt ifrån uppfyllda. Skillnaderna i måluppfyllelse mellan flickor och pojkar med högfungerande AST diskuteras i relation till ett förhöjt antal behov och mål samt en möjlig ökad förekomst av internaliserade psykiska problem hos flickorna. Fynden styrker tidigare forskning om att symtombilden mellan pojkar och flickor med högfungerande AST skiljer sig åt. Slutligen betonas vikten av att vidare undersöka eventuella skillnader i symtombild, och huruvida könsspecifika insatser kan öka möjligheten till jämlik vård i kliniska verksamheter. / More than five times as many boys as girls are diagnosed within the umbrella concept high-functioning autism spectrum disorder (AST). Consequently, research regarding the condition is mainly based on boys. Based on medical records and register between 2011-2014, this study aimed to examine interventions and opportunities to achieve individual goals within the Child Habilitation services in Västerbotten, Sweden, for boys (n = 23) and girls (n = 23) between 7 and 18 years old. The results showed that boys and girls generally received equal interventions with regard to quantity, type of intervention and duration. More boys than girls met all their goals with principally good results, as opposed to a greater proportion of the girls' goals being far from satisfied. The differences in achievement between girls and boys with high functioning AST are discussed in relation to a greater quantity of needs and goals and a possible increased incidence of internalizing mental health problems in girls. The findings confirm previous study implications regarding differential expressions of symptoms between boys and girls with high-functioning AST. Finally, the importance of further examining possible differences between boys and girls with AST in expressions of symptoms and whether gender-specific interventions can increase the possibility of equal treatment in clinical settings is emphasized.