Storstadskommuner står inför en stor utmaning med boendesegregation. Därav är boendeintegration en förutsättning för att motarbeta socioekonomisk polarisering. Studien ämnar därav att analysera om och hur Linköpings kommun och Malmö stad arbetar för att främja boendeintegration i översiktlig planering. Studien ämnar även att få kunskap om hur forskare beskriver kommuners arbete med boendeintegration. Detta genom att besvara: Vilka problem beskriver kommunerna med boendesegregation? Går det att belysa styrkor och brister i kommunernas arbete med boendeintegration? Hur skiljer sig mål och arbetsmetoder åt mellan kommunerna?  Studiens teoretiska utgångspunkt består av Carol Lee Bacchis kritiska policyanalys och teoretiska begrepp. Arbetets empiriska material och analysmetoder omfattar en kvalitativ innehållsanalys av kommunernas styrdokument samt en intervju. Slutsatserna är att Malmö stad har upprättat ett utförligt integrationsarbete som efterliknar boendeintegration. Detta medan Linköpings kommun måste ändra deras synsätt kring boendesegregation, för att hjälpa dem vidare i arbetet mot boendeintegration. / Larger municipalities face bigger challenges with housing-segregation. Therefore, it’s necessary to implement housing-integration to counteract socio-economic polarization. This study therefore aims to analyze whether and how Linköping Municipality and Malmö City work to promote housing-integration in general planning together with a researcher's description on municipal’s work with housing-integration. This by answering: What problems do the municipalities describe with housing-segregation? Is it possible to highlight strengths and weaknesses in the municipalities' work with housing-integration? How do goals and workmethods differ between the municipalities?  The theoretical frame of the study consists of Carol Lee Bacchi's critical policy analysis and theoretical concepts. This study’s empirical material and analysis methods include a qualitative content analysis of the municipalities' governing documents and an interview. The conclusions are that Malmö City has established a solid integrationwork that mimics housing-integration. Unlike Linköping municipality, which must change their approach to housing-segregation, to help the further work with housing-integration.

Att uppnå de tre dimensionerna av hållbarhet är ett av samhällsplaneringens övergripande mål, men trots det har den sociala hållbarheten fått minst uppmärksamhet och sociala aspekter åsidosatts. Samtidigt föreligger det maktstrukturer som ett hinder. Mot denna bakgrund är syftet uppsats är att kritisk granska och analysera hur social hållbarhet görs inom samhällsplaneringen i Norrköping kommun. Detta genomfördes huvudsakligen genom undersökning av 5 kommunala policydokument med Bacchis kritiska policyanalys som kompletteras med intervjuer, utifrån intersektionalitet. Vårt resultat indikerar att social hållbarhet genomgående saknar definition och är således ett abstrakt koncept, istället utgörs det av underliggande termer exempelvis trygghet eller tillgänglighet. Underliggande maktordningar tas inte hänsyn till och det förekommer en risk att problemen produceras och reproduceras i stället för att hanteras, således kan inte social hållbarhet uppnås. / Achieving the three dimensions of sustainability is among the ultimate goals of planning, despite this social sustainability has received the least attention and social aspects have been neglected. In addition, the prevailing power structures act as a hindrance. Against this backdrop, the following thesis critically examines and analyses how social sustainability is constructed in urban planning in Norrköping municipality. This was accomplished, through the lens of intersectionality, by examining 5 policy documents with Bacchi's critical policy analysis which was complemented with interviews. Our results indicate that social sustainability consistently lacks definition and is thus an abstract concept, consisting of underlying terms such as security or accessibility. Furthermore, the underlying power structures are overlooked, and the municipality is in peril of producing and reproducing them. Social sustainability thus cannot be achieved.