Syftet med uppsatsen var att undersöka vilket stöd klasslärare kan få i arbetet med barn i socioemotionella svårigheter, om det finns någon form av handledning att tillgå samt hur man arbetar med barn- och ungdomspsykiatrin. Studien genomfördes med bakgrund att det finns många barn i socioemotionella svårigheter i skolan och få vet hur man ska bemöta dessa barn. Dessa socioemotionella svårigheter visar sig ofta som en beteendeproblematik som kan skapa problem i samspelet med andra, det här leder sällan till en diagnos och barnen får då sällan det stöd de behöver. Studien genomfördes genom kvalitativa intervjuer och antalet informanter är fyra specialpedagoger och en speciallärare som arbetar på olika skolor i samma kommun. Resultatet visar på att arbetet med barn i svårigheter är komplext och åsikterna skiljer sig mellan informanterna hur man ska bedriva det arbetet. De flesta hade en gemensam åsikt kring handledning och detvar att handledningen måste vara önskad av den som ska bli handledd. Samarbete med Barn- och ungdomspsykiatrin eller socialtjänsten finns inte för tillfället på berörda skolor,men efterfrågas i vissa fall. Det här arbetet är svårt och på skolorna så behöver man ha en tydlig plan för att underlätta för de personer som möter elever i socioemotionella svårigheter.

Studien är en kvalitativ studie med en hermeneutisk fenomenologisk ansats. Syftet med studien är att förstå och beskriva hur sju förskollärare upplever sitt arbete med barn i behov av särskilt stöd i förskolan. Studiens resultat visar att förskollärarna upplever att de arbetar med barn i behov av särskilt stöd. Samtliga respondenter berättar om barn som har behov av särskilt stöd av socioemotionell karaktär. De beskriver att de arbetar med barn som har svårt att kommunicera, att koncentrera sig, att styra sina impulser och som behöver stöd i sitt samspel och sina relationer med andra barn och vuxna. Förskollärarna berättar att de har funderingar över vilka barn som egentligen är barn i behov av särskilt stöd. De tydliggör att alla barn har olika behov och förutsättningar. Studiens resultat visar att förskollärarna har strategier för att möta barn i behov av särskilt stöd. Strategier som de lyfter som framgångsrika är att skapa närhet och trygghet, att fånga intresse och motivation, att stötta i leken, att skapa tydlighet och struktur, att arbeta med mindre barngrupper, att ta vara på utemiljön samt att samverka inom och utanför arbetslaget. Respondenterna menar att dessa strategier gynnar alla barn i barngruppen. Resultatet visar också att förskollärarna upplever en del svårigheter kring att möta barn i behov av särskilt stöd. Svårigheter som de lyfter är att barngrupper är stora, att personaltätheten är låg, att barnet lätt blir syndabock, att det brister i anknytningen och att det brister i samverkan. / The study is a qualitative study with a hermeneutic, phenomenological approach. The purpose of the study is too understand and describe how seven preschool teachers experience their efforts with children in need of special support in the preschool. The study’s results show that the preschool teachers believe that they work with children in need of special support. All respondents report about children in need of special support of socio emotional nature. They describe that they work with children with troubles communicating, concentrating, control impulses, and who needs support in their relationships with other children and with grown-ups. The preschool teachers acknowledge that they contemplate which children that really are children in need of special support. They highlight that every child have different needs and pre-conditions. The results of the study show that the preschool teachers have strategies in their efforts with children in need of special support. Strategies which are brought forward and considered successful include to create closeness and safety, to capture interest and motivation, to support the children’s play, to create clearness and structure, to work with small groups of children, to benefit from the outdoor environment, and to cooperate within and between teams. The respondents think these strategies benefit all children in the children’s group. The results also show that the preschool teachers experience some difficulties related to supporting children in need of special support. Difficulties brought forward include too large children’s groups, too few staff members, the tendency to make a child into a scapegoat, flaws in connection and flaws in the interaction.