Inledning Arbetet tar avstamp i anknytningsteorin och handlar om vad det är som gör att barnen skapar en trygg eller otrygg anknytning till pedagogerna de möter i förskolan. Arbetet handlar också om hur barnen gör för att få kontakt med pedagogerna och hur dessa svarar på barnens anknytningsbeteenden. Syfte Med denna studie vill vi få inblick i hur de minsta barnen, 12-36 månader, söker kontakt med pedagogerna på förskolan och om det går att se olika typer av trygg/otrygg anknytning utifrån barnens anknytningsbeteende samt om/hur de vuxna bemöter deras kontaktsökande. Metod Denna studie har utgått från kvantitativ metod med strukturerade observationer som redskap. Under observationerna har ett i förväg utarbetat schematiskt observationsschema använts. Resultatet redovisas i diagram och tabeller samt i löpande text. Resultat Resultatet av studien visar att den största delen av de observerade barnen visade en trygg anknytning till sina pedagoger. De strategier barnen använde sig mest av för att få sina behov tillgodosedda var genom verbal kontakt. Detta var en framgångsrik strategi att använda då barnen i stor utsträckning fick kontakt med pedagogerna och efter det kunde återgå till lek och utforskande. Pedagogerna använde verbal och fysisk kontakt ungefär lika ofta för att svara på barnens anknytningsbeteenden. Genom att använda dessa strategier lyckades de vid de flesta tillfällen tillgodose barnens behov av kontakt.

<p>Studiens syfte var att undersöka om, och i så fall hur, det norska observationsmaterialet Tidig Registrering av Språkutveckling (TRAS) följs upp på de förskolor vi valt ut, samt att undersöka i vilken utsträckning samarbete mellan specialpedagog, pedagoger och föräldrar förekommer.</p><p>Som metod har använts semistrukturerade intervjuer som tagits upp via diktafon. Specialpedagog, pedagoger och föräldrar har delgivit oss tankar och åsikter kring de frågor som ställts. Sammanlagt gjordes fjorton intervjuer, varav två med huvudansvariga specialpedagoger i vår utvalda kommun, åtta stycken med pedagoger samt fyra med föräldrar.</p><p>Studien bygger på artiklar, avhandlingar och annan litteratur kring barns språkutveckling, samt det norska observationsmaterialet TRAS. I vår litteraturgenomgång kring tidigare forskning har vi redovisat en del av de studier som pågått kring barns språkutveckling från 1800-talet och framåt. Vi har också intresserat oss för hur tidiga insatser i förskolan kan påverka barns språkutveckling och vad det kan leda till längre fram i barnens läs- och skrivutveckling. Litteraturgenomgången avslutas med en utförlig presentation av TRAS.</p><p>I vår intervju med specialpedagogerna framgår det att TRAS- materialet skall följas upp genom kontinuerlig kontakt med pedagogerna på förskolan. Pedagogerna upplever att de har en god kommunikation med specialpedagogerna och att de kan kontakta respektive specialpedagog om de har frågor eller behöver hjälp. Samtliga pedagoger menar också att kontakten med föräldrarna fungerar bra och att de informerat föräldrarna om materialet. Gemensamt för föräldrarna är att de är nöjda med den information de fått om TRAS. Föräldrarna uppger också att den största delen av kommunikationen kring materialet sker vid utvecklingssamtalen. Trots att alla parter verkar nöjda med det sätt pedagogerna på förskolan arbetar med materialet tycker vi oss se att kommunikationen mellan specialpedagog - pedagog och pedagog – föräldrar inte fungerar på ett optimalt sätt. Pedagogerna hävdar att de har en bra kommunikation med specialpedagogen men nämner samtidigt att de inte har någon kontinuerlig kontakt. Ett par av pedagogerna menar att de inte haft någon kontakt med specialpedagogen, angående materialet, sedan de gick utbildningen för över ett år sedan. Både föräldrar och pedagoger anser att de har en god kontakt med varandra, samtidigt som ett par av pedagogerna säger att de inte vill blanda in föräldrarna alls i bedömningen av deras barn utan delger dem endast resultatet av bedömningen vid nästkommande utvecklingssamtal.</p><p>Resultatet av arbetet visar att det är väldigt olika hur man arbetar med materialet ute på förskolorna. Även om flertalet av svaren pekar på att arbetet med observationsmaterialet fungerar väl, anser vi att pedagogerna skulle behöva lite mer uppbackning i startskedet för att komma igång och känna att de gör bedömningarna på rätt sätt. Vidare behöver flera av pedagogerna arbeta mer med föräldrarnas delaktighet i materialet. Det står tydligt i handboken, och bör också framgå vid utbildningstillfällena, att föräldrarnas kunskap om sina barns färdigheter är betydelsefull när pedagogerna gör bedömningen och att det därför är viktigt att de är delaktiga i arbetet med materialet.</p>

Studiens syfte var att undersöka om, och i så fall hur, det norska observationsmaterialet Tidig Registrering av Språkutveckling (TRAS) följs upp på de förskolor vi valt ut, samt att undersöka i vilken utsträckning samarbete mellan specialpedagog, pedagoger och föräldrar förekommer. Som metod har använts semistrukturerade intervjuer som tagits upp via diktafon. Specialpedagog, pedagoger och föräldrar har delgivit oss tankar och åsikter kring de frågor som ställts. Sammanlagt gjordes fjorton intervjuer, varav två med huvudansvariga specialpedagoger i vår utvalda kommun, åtta stycken med pedagoger samt fyra med föräldrar. Studien bygger på artiklar, avhandlingar och annan litteratur kring barns språkutveckling, samt det norska observationsmaterialet TRAS. I vår litteraturgenomgång kring tidigare forskning har vi redovisat en del av de studier som pågått kring barns språkutveckling från 1800-talet och framåt. Vi har också intresserat oss för hur tidiga insatser i förskolan kan påverka barns språkutveckling och vad det kan leda till längre fram i barnens läs- och skrivutveckling. Litteraturgenomgången avslutas med en utförlig presentation av TRAS. I vår intervju med specialpedagogerna framgår det att TRAS- materialet skall följas upp genom kontinuerlig kontakt med pedagogerna på förskolan. Pedagogerna upplever att de har en god kommunikation med specialpedagogerna och att de kan kontakta respektive specialpedagog om de har frågor eller behöver hjälp. Samtliga pedagoger menar också att kontakten med föräldrarna fungerar bra och att de informerat föräldrarna om materialet. Gemensamt för föräldrarna är att de är nöjda med den information de fått om TRAS. Föräldrarna uppger också att den största delen av kommunikationen kring materialet sker vid utvecklingssamtalen. Trots att alla parter verkar nöjda med det sätt pedagogerna på förskolan arbetar med materialet tycker vi oss se att kommunikationen mellan specialpedagog - pedagog och pedagog – föräldrar inte fungerar på ett optimalt sätt. Pedagogerna hävdar att de har en bra kommunikation med specialpedagogen men nämner samtidigt att de inte har någon kontinuerlig kontakt. Ett par av pedagogerna menar att de inte haft någon kontakt med specialpedagogen, angående materialet, sedan de gick utbildningen för över ett år sedan. Både föräldrar och pedagoger anser att de har en god kontakt med varandra, samtidigt som ett par av pedagogerna säger att de inte vill blanda in föräldrarna alls i bedömningen av deras barn utan delger dem endast resultatet av bedömningen vid nästkommande utvecklingssamtal. Resultatet av arbetet visar att det är väldigt olika hur man arbetar med materialet ute på förskolorna. Även om flertalet av svaren pekar på att arbetet med observationsmaterialet fungerar väl, anser vi att pedagogerna skulle behöva lite mer uppbackning i startskedet för att komma igång och känna att de gör bedömningarna på rätt sätt. Vidare behöver flera av pedagogerna arbeta mer med föräldrarnas delaktighet i materialet. Det står tydligt i handboken, och bör också framgå vid utbildningstillfällena, att föräldrarnas kunskap om sina barns färdigheter är betydelsefull när pedagogerna gör bedömningen och att det därför är viktigt att de är delaktiga i arbetet med materialet.