Studien syftar till att undersöka hur de yngsta barnens kommunikation kan förstås i förhållande till barns delaktighet och inflytande i förskolan. Studien är kvalitativ och den valda metoden är deltagande observationer. Tolkning och analys av resultatet utfördes med utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv och genomgående i studien har fokus varit på barns kommunikativa kompetenser. Resultatet visar att barn är kompetenta i sin kommunikation på många och varierande sätt och att den kroppsliga kommunikationen ofta är central. I vilken utsträckning och på vilket sätt barnen kommunicerar är beroende av den sociala och fysiska miljö de befinner sig i. Slutsatsen är att barn är kommunikativt kompetenta men att det krävs en social språkmiljö där pedagogerna har ett förhållningssätt som främjar kommunikationen för att kompetenserna ska framträda och därigenom gynna delaktigheten.