Studiens syfte är att undersöka hur förskollärares användning av dialog och flerstämmighet under högläsning kan påverka barns språkutveckling i förskolan. Frågeställningarna inkluderar hur förskolläraren iscensätter högläsningen inom förskolans utbildning samt på vilket sätt de använder dialog och flerstämmighet under högläsningen. Denna studie är kvalitativ, där empirin samlades in genom semi-strukturerade intervjuer med två förskollärare samt sju olika observationstillfällen på samma förskola i en mindre kommun i norra Sverige. Teorierna som studien grundas på är en sammanslagning av Mikhail Bakhtins och Lev Vygotskijs teorier. Dessa perspektiv är grundläggande för att begripa samspelet mellan språk och lärande i förskolans utbildning. Genom att integrera Bakhtins dialogiska syn samt Vygotskijs sociokulturella teori är det min önskan att få en mer holistisk förståelse av språkets utveckling inom förskolans utbildning. Det har framkommit under studien att förskollärarens medvetenhet samt engagemang för den dialogiska högläsningen är en nyckelfaktor för barns språkutveckling samt främjandet av likvärdighet i förskolans utbildning. Trots detta finns det flera utmaningar såsom bristfälligt syfte, hinder i miljön, detta måste diskuteras med alla parter inom förskolans utbildning för att säkerställa en enhetlig samt engagerad användande av den dialogiska högläsningen. Förskollärarens förhållningssätt samt attityder gentemot barnen under högläsningen är även en avgörande faktor, vidare är det även centralt med skapandet av en lustfylld miljö. Genom att tillåta böckernas magi att öppna dörrar till nya världar, kan den dialogiska högläsningen bli en unik resa där både barn samt litteratur växer och utvecklas i en enhet.  “Kärleken till böcker bör grundläggas tidigt, helst redan med modersmjölken”, Astrid Lindgren.