Syftet med denna studie är att undersöka och analysera hur förskollärare beskriver naturhörnan som lärmiljö och dess funktion för barns lärande och barns roll i det. Detta är yrkesrelevant för att få en djupare förståelse för hur olika förskollärare resonerar om barns lärande och den pedagogiska miljön. Undersökningen utgick efter en narrativ analysmetod där fyra förskollärare intervjuades om hur de resonerar kring en lärmiljö i naturvetenskap.Förskollärarnas beskrivningar är präglade av en mängd olika saker såsom deras erfarenheter som verksamma förskollärare, om att bygga lärmiljöer, olika traditioner som verkar vara betydelsefulla när man bygger lärmiljöer i förskolan, om läroplanen, uppdraget men också deras syn på barn och vad barns delaktighet är i dessa sammanhang. I studien användes John Deweys teori om lärande, men framförallt begreppen learning by doing och erfarenheter. Dessa begrepp var användbara i studien i relation till hur förskollärare beskrev uppbyggnaden av en lärmiljö. Studien visade att det är olika faktorer som spelar roll när man utformar en lärmiljö i förskolan, allt ifrån hur förskolans organisation ser ut, vilken pedagogisk inriktning förskolan har samt pedagogens barnsyn och deras perspektiv på lärande. I studien förekom att förskollärare hade skilda meningar gällande hur en lärmiljö ska byggas samt vilken roll barn ska ha i detta. Resultaten visar att förskollärarna beskriver en lärmiljö utifrån sin professionspraxis och erfarenheter. Med praxis menas teorier eller begrepp som används inom yrkesprofessionen. En lärmiljö är enligt förskollärarna en miljö som består av innehåll och struktur, med barnen i fokus i sin utformning. Resultaten visar även att en lärmiljö i naturvetenskap och dess innehåll ska bidra till att väcka barns nyfikenhet och intresse i att lära och utforska, genom upplevelser och lek i en föränderlig lärmiljö. Alla dessa lärandeprocesser går att koppla till Deweys teori och begrepp learning by doing.