Bedömning och uppföljning är en stor del av en lärares arbete. Det är viktigt att lärarens bedömning står på rättssäkra grunder samtidigt som den leder eleven mot nya och djupare kunskaper. I den här studien intervjuades gymnasielärare i matematik i avseende på att ta del av deras tankar och åsikter kring bedömningsarbetet. Syftet är att undersöka hur gymnasielärare i matematik i allmänhet ser på bedömning och i synnerhet på formativ bedömning. Nedan presenteras studiens frågeställningar som är uppbyggda utifrån att undersöka centrala delar som ingår i lärarens bedömningsarbete: Hur presenterar läare läandemå fö eleverna? Med vilka examinationsformer bedömer lärare elevers kunskap? Hur säerstäler läare att de testar det som änas testas? Påvilket sät ger läaren eleven åerkoppling? Hur arbetar läare med att fåelever att hjäpa och bedöa varandra? Hur motiverar lärare elever till att ta eget ansvar över sitt lärande? Litteraturen som använts till bakgrunden har hittats genom Linköpingsuniversitets biblioteks söktjänst UNISEARCH, där ordsökningar ger resultat i både artikelform och bokform. För insamling av data användes kvalitativ intervju, där fem stycken gymnasielärare i matematik deltog. Av intervjuanalysen går det att urskilja olikheter när det gäller lärarnas syn och arbete med bedömning. De intervjuade lärarna har kommit olika långt med implementeringen av de delar som litteraturen anser bygger upp den formativa bedömningen. Lärarna påpekar själva att det finns stora motsättningar i skolan om hur bedömning och undervisning ska bedrivas. Samtidigt säger de att diskussionen med andra lärare är viktig för att deras undervisning och bedömning ska bli bättre och rättssäkrare.

Studien undersöker hur sångpedagoger på gymnasiets estetiska program med inriktning musik, definierar och arbetar med olika mentala hinder i ämnet ”Instrument eller sång”. Studien undersöker också hur sångpedagoger arbetar med betygssättning och bedömning i relation till arbetet med mentala hinder. Fyra sångpedagoger berättar om sina upplevelser i kvalitativa intervjuer. Resultatet visar att sångpedagogerna delvis delar uppfattningar och strategier med varandra, men också att de har vissa olika synpunkter. Sammantaget bidrar sångpedagogernas resonemang till bilden av eleven i centrum för undervisningen. Sångpedagogernas lika respektive olika strategier för att hantera mentala hinder i sångundervisning kan delas in i olika teman som alla avser att uppnå samma mål i längden, att eleven ska känna sig trygg. De vanligaste teman för strategier som diskuteras av sångpedagogerna är kommunikation, exponeringsterapi, rimliga förväntningar och mål, samt att skapa trygghet. Det visar sig att dessa teman har tydliga samband med varandra och inte kan åtskiljas helt och hållet. Sångpedagogerna talar även om olika mentala hinder där scenskräck, prestationsångest och dåligt självförtroende står i fokus. Dessa mentala hinder är också svåra att åtskilja då de visar sig ha många gemensamma drag enligt sångpedagogerna. Vad gäller sångpedagogernas arbete med betygssättning och bedömning visar resultatet att tydlighet på många olika sätt är en viktig aspekt.