Bedrägerier bedöms vara kraftigt underrepresenterade i brottstatistiken och bara en bråkdel av gärningsmännen upptäcks. Bilden av hur dessa ser ut är splittrad i det nuvarande kunskapsfältet. Denna studie bygger på en enkät som med utgångspunkt från andra källor än offentlig registerdata försökt klargöra hur en bedragare ser ut och vilka faktorer som påverkar risken för bedrägerier, samt kastaljus på dem som av olika skäl undkommer kontroll och lagföring. Resultatet visar att vissa faktorer utmärker sig och vissa kännetecken framträder. De mest utmärkande riskfaktorerna är anonymitet, allmän ekonomisk kris och otydliga regler. Anonymitet försvårar den sociala kontrollen och möjligheter tillbestraffningsåtgärder och risken att frestas agera bedrägligt är överhängande. När det gäller experters perspektiv på bedragare framträder personer med ekonomiska problem, sociala problem och tidigare brottsbelastning. En traditionell bild sombekräftas av tidigare undersökningar. En annan bild visar på en uppfattning om att de flesta människor är beredda att utföra bedrägerier under vissa omständigheter och att de flesta bedrägerier utförs av vanliga människor. En ytterligare bild är atten bedragare är en person som har särskilda kunskaper, en person som har tillgång till konfidentiell information och vet hur man undkommer. Studien visar att vissa grupper anses undkomma kontrollsystemen och resultatet indikerar atthögstatuspersoner utgör delar av denna grupp. En slutsats är att kontrollsystemen har en mycket bred insikt i de varningssignaler som förekommer och en klar samsyn på tydliga riskfaktorer. Samtidigt indikeras en bred och neutral inställningoch en medvetenhet om att vissa grupper är svårurskiljbara vid kontroll. Studien ger insikt i att den offentliga lagföringsstatistiken inte ger en helt rättvisande bild av bedragaren.