Syftet med denna studie var att beräkna graden av behandlingstrohet för en intervention mot problematisk skolfrånvaro och undersöka dess samband med utfallet, med avseende på skolnärvaro och psykisk ohälsa (ångest och depression). Studien genomfördes som en kvantitativ longitudinell studie baserad på befintliga data. Implementeringsteorin och det konceptuella ramverket Evidens tillämpades. Det visade sig att 73.5 % av behandlingen genomfördes som avsett, vilket indikerar hög behandlingstrohet. Resultaten visade förbättringar i både skolnärvaro och minskad psykisk ohälsa. Däremot observerades en negativ korrelation mellan behandlingstrohet och skolnärvaro, i motsats till studiens hypotes. Sambandet mellan behandlingstrohet och psykisk ohälsa överensstämde dock med förväntningarna, då en ökad behandlingstrohet ledde till minskad psykisk ohälsa. Dessa resultat tyder på behovet av ytterligare forskning om sambandet mellan behandlingstrohet och behandlingsresultat i interventioner mot problematisk skolfrånvaro, samt på behovet av att utvärdera metoder för att mäta behandlingstrohet. / This study aimed to measure treatment fidelity for an intervention targeting problematic school absenteeism and examine its correlation with school attendance and mental health outcomes (anxiety and depression). It was conducted as a quantitative longitudinal study using existing data, and applied implementation theory and the Evidence conceptual framework. It found that 73.5% of the treatment was completed as intended, indicating high fidelity. Results showed improvements in both school attendance and reduced mental health issues. However, a negative correlation was observed between treatment fidelity and school attendance, contrary to the hypothesis. The relationship between treatment fidelity and mental health issues, on the other hand, was in line with expectations, as increased treatment fidelity led to reduced mental health issues. These findings highlight the need for further research on the correlation between treatment fidelity and intervention outcomes for problematic school absenteeism, as well as the need to improve methods for measuring treatment fidelity.