Sedan 1993 har ett trettiotal EU-myndigheter inrättats för att samordna offentlig förvaltning i medlemsstaterna. Genom att till exempel bestämma vilka produkter som får säljas, enas om varornas tekniska standard och vilka metoder för marknadskontroll som ska tillämpas i medlemsstaterna, ska EU-myndigheter förverkliga idén om EU:s inre marknad. Med uppdrag att organisera berörda myndigheter i medlemsstaterna kan EU-myndigheter kännetecknas som ”förvaltning av förvaltning”, eller metaförvaltning. De är organisationer som i första hand ska forma andra organisationers beslut och förfaranden, snarare än sina egna. Denna bok handlar om hur beslut fattas i EU:s tilltagande metaförvaltning. Påverkas beslutsordningen i EU-myndigheter av att medlemmarna i organisationen tillhör nationella myndigheter? Enligt vilket mönster anpassar sig berörda myndigheter för att uppgå som medlemmar i EU-myndigheter? Hur påverkas i sin tur EU-myndigheternas beslutsfattande av denna anpassning? Boken tecknar bilden av en motsägelsefull gemenskap mellan myndigheter vilken inrättandet av EU-myndigheter leder till. Avhandlingen utgår från en studie av Europeiska läkemedelsmyndigheten EMA, en myndighet som fattar beslut om vilka nya läkemedel som ska godkännas i Europa. / <p>Diss. Stockholm : Handelshögskolan, 2014</p>

I maj 2011 infördes nya plan- och bygglagen som gör reglering av fastighetsindelningen möjlig i detaljplaner genom så kallade fastighetsindelningsbestämmelser. Enligt äldre lagstiftning bildades tomtindelningar och fastighetsplaner som i dag räknas som fastighetsindelningsbestämmelser. Eftersom majoriteten av dessa antingen är genomförda eller inaktuella i dag skapar det problem vid fastighetsbildning och måste därför upphävas.   Syftet med rapporten är att beskriva och analysera hur äldre tomtindelningar och fastighetsplaner hanteras i samband med fastighetsbildningsärenden. Rapporten ska undersöka vilka olika handläggnings- och beslutsordningar som används för upphävande av äldre tomtindelningar och fastighetsplaner. Ett bisyfte är att ge förslag på hur handläggnings- och beslutsordningen kan förbättras med fokus på nya plan- och bygglagen.   Metoderna som använts har varit litteraturstudie, fallstudier och enkätundersökning. Litteraturen som studerats har varit vetenskapliga artiklar, lagtext, lagkommentarer, propositioner och annan juridisk facklitteratur. Fallstudierna har genomförts för att beskriva och analysera upphävandeärenden från Leksand, Falun, Sandviken och Gävle. Enkätundersökningen skickades till verksamma förrättningslantmätare inom Dalarnas och Gävleborgs län för att få fördjupad kunskap och deras åsikter om tomtindelningar och fastighetsplaner.   Litteraturstudien visar att behovet av att reglera markanvändningen har funnits länge och finns än i dag. Genom att bestämma hur marken delas in i fastigheter förhindras en okontrollerad utbyggnad av staden. Lagstiftningen har under åren förändrats och flera nyheter har tillkommit efter införande av PBL, bland annat planbesked. Av fallstudierna och enkätundersökningen framgår det att lantmäterimyndigheterna hanterar handläggnings- och beslutordningen olika i samband med upphävande av tomtindelningar och fastighetsplaner. Det finns skillnader mellan statliga och kommunala lantmäterimyndigheter avseende kommunikation och upprättande av handlingar. Det statliga Lantmäteriet har till skillnad mot de kommunala lantmäterimyndigheterna i Gävle och Sandviken inte delegationsbeslut om upphävande av tomtindelningar och fastighetsplaner. Skillnader finns även i hur myndigheterna upprättar handlingar, där statliga Lantmäteriet saknar en enhetlig utformning medan kommunala lantmäterimyndigheten i Gävle kommun har upprättat mallar.   Slutsatsen är att handläggnings- och beslutsordningen kan förenklas genom att upprätta enhetliga ärendehandlingar. Det statliga Lantmäteriet bör även i fortsättningen få upprätta planförslag till upphävande av fastighetsplaner. En lagändring kan göras för att ge SLM tillfällig rätt att besluta om upphävande av fastighetsplaner. Vidare föreslås planbeskedet bör undantas från upphävandeprocessen, eftersom det riskerar förlänga processen upp till fyra månader. / In May 2011 the new Planning and Building Act was introduced, which makes it possible to regulate the division of property into property division’s provisions. Today, plot subdivisions and property regulation plans formed under previous legislation, counts as property division’s provisions according to the Planning and Building Act. Since the majority of these are either completed or outdated today, it becomes a problem connected to land parceling and therefore needs to be abolished.   The aim with this report is to describe and analyze how older plot subdivisions and property regulation plans are dealt with in connection to land parceling. The report will explore which handling and decision-making systems are used when abolishing plot subdivisions and property regulation plans. A secondary objective is to provide suggestions on how to improve the handling and decision-making process according to the new Planning and Building Act.   The methods consist of a literature review, case studies and a questionnaire survey. The studied literature was scientific papers, legal texts, law proposals and other appropriate literature. The case studies were conducted to describe and analyze the handling and decision-making process in different land surveying agencies. The survey was sent to active land surveyors in Dalarnas and Gävleborgs counties, to obtain a deeper knowledge and their opinions on plot subdivisions and property regulation plans.   The literature review shows that the need to regulate land use has long existed and still exists today. By determining how land is divided into parcels it could prevent uncontrolled expansion of the city. The legislation has changed over the years and several new features have been introduced in the new Planning and Building Act, i.e. plan notices. The case studies and questionnaires shows that the surveying authorities manages the handling and decision-making process differently. There are differences between national and municipal surveying authorities regarding communication and establishing records. The National Land Surveying Agency in Dalarna, unlike the municipal surveying authority in Gävle, does not have a delegation decision from the town planning committee to abolish plot subdivisions and property plans. There are also differences in how to establish records, the National Land Surveying Agency lack a uniform format while the municipal surveying authority in Gävle has established templates.   The conclusion is that the handling and decisions-making process can be simplified by establishing uniform records. The National Land Surveying Agency should continue to create planning proposals. A legislative amendment may be made to provide the National Land Surveying Agency a temporary right to make the decision to abolish property regulation plans. It is proposed that the plan notice should be exempt from the handling and decision-making process.