Detta forskningsförslag är en jämförelse kring hur fastighetsindelningsbestämmelser används i gällande lagstiftning samt äldre lagstiftning. Fastighetsindelningsbestämmelser har i tidigare lagstiftning skapats genom tomtindelningar (byggnadslagen SFS 1947:763) och som fastighetsplaner (äldre plan-och bygglagen SFS 1987:10). Idag gäller även de äldre bestämmelserna som fastighetsindelningsbestämmelser genom plan-och bygglagen (SFS 2010:900). Numera skapas fastighetsindelningsbestämmelser i detaljplaner. Befintliga fastighetsindelningsbestämmelser skapar idag problem när fastighetsägare vill göra avstyckningar som inte stämmer överens med fastighetsindelningen i detaljplanen eller i äldre tomtindelningar och fastighetsplaner. Idag behöver bestämmelserna upphävas i en planprocess med förenklat förfarande. Detta är en relativt omfattande process som är ekonomisk kännbar för den som vill göra avstyckningen. I forskningsförslaget kommer intervjuer ske med personal i kommunal verksamhet som förhoppningsvis har erfarenhet av hur bildande och upphävande av fastighetsindelningsbestämmelser har skett enligt äldre och nuvarande lagstiftning. Resultatet kan ge information om vad som idag fungerar bra och dåligt och om hur arbetet eventuellt kan förbättras. Det är viktigt ur avstycknings synpunkt att fastighetsindelningsbestämmelserna kan upphävas på ett enkelt sätt. När det sker så möjliggörs det för nya bostäder i redan bebyggda områden. I och med detta kan befintlig infrastruktur användas där både ny-och äldre bebyggelse kan kombineras i samband med att fler människor får chansen att bo i trygga miljöer i centrala lägen. Ur ekonomisk synpunkt är detta en vinst. / This research proposal is a comparison regarding division into property units' rules in current legislation as well as in older legislation. Division into property units have been created in previous legislation through plot divisions in Building law (SFS 1947: 763) and as property regulation plan in the Older Planning and Building Act (SFS 1987: 10). Nowadays are the older provisions also applying as property clauses by the Planning and Building Act (SFS 2010: 900). Today, division into property units are created indetailed development plans. Existing division into property units are today creating problems when property owners want to subdivide a property that do not match the property layout in the indetailed development plan or in older land divisions and property regulation plans. Today, the provisions need to be repealed in a simplified procedure process. This is a relatively comprehensive process that is economically feasible for anyone who wants to subdivide a property. In the research proposal interviews will take place with staff in municipal activities, which hopefully have experience of how formation and removal of division into property unit's rules has been made in older and current legalisation. The result can provide information about what works well and badly today and how the work can possibly be improved. It is important from a subdivide point of view that the division into property unit's rules can be easily canceled. When this happens, new housing can be built in already built areas. With this, existing infrastructure can be used where both new and older buildings can be combined as more people get the chance to live in safe environments in central locations. From an economic point of view, this is a profit.

Med den nya plan- och bygglagen (PBL) som trädde i kraft den 2 maj 2011, blev det möjligtatt redovisa fastighetsindelningsbestämmelser i en detaljplan på motsvarande sätt somgjordes genom fastighetsplan i 1987 års PBL. Den särskilda planformen fastighetsplan togsdärmed bort. Syftet med de nya bestämmelserna var att förenkla tillämpningen.Bestämmelserna möjliggör en mer detaljerad reglering i detaljplan, men medför också enskyldighet att göra en prövning redan i planarbetet enligt lagvillkor som finns utanför PBL.Syftet med detta arbete var att bidra med ny empiri avseende hur och i vilken utsträckningsvenska kommuner har tillämpat bestämmelser om fastighetsindelning i plan- ochbygglagstiftningen, samt vilken betydelse tillämparna haft för implementeringen avfastighetsindelningsbestämmelser i plan- och bygglagstiftningen. Genom att tillämpa ettimplementeringsperspektiv är avsikten att bidra med ett nytt perspektiv på tillämpningen avplan- och bygglagstiftningen.Målsättningen var att genom att undersöka och besvara min frågeställning vidareutveckladenna nyvunna kunskap i form av ett förslag till en metodbeskrivning för tillämpningen avlagstiftningen. Då examensarbetet utförts på Halmstads kommunsSamhällsbyggnadskontor var tanken att slutprodukten ska vara ett användarvänligt redskapför dem vid tillämpande av bestämmelser om fastighetsindelning. Metodbeskrivningenresulterade i ett flödesschema och en checklista.En fallstudiemetod tillämpades där implementering av fastighetsindelningsbestämmelservar det ”fall” som studerades och analysenheten bestod av Sveriges 290 kommuner.Datainsamling har skett genom en webbaserad enkät till landets alla kommuner.Det är endast drygt ett år sedan nya PBL trädde i kraft och det är fortfarande tidigt att dranågra slutsatser kring lagstiftningens genomslag. Mina slutsatser är att kommunerna inteanvänder sig av bestämmelserna i så stor utsträckning. Majoriteten av de bestämmelser sominförs avser fastighetsindelning och gemensamhetsanläggningar. Lantmäteriet spelar ennyckelroll vid tillämpandet av bestämmelserna, det är oftast lantmäteriet som prövar attbestämmelsen är förenlig med villkor i förrättningslagstiftningen. Och i de fåtal fall man tagit fram rutiner har man låtit lantmäteriet utarbeta dem. Tillämparna inverkar på implementeringen av lagstiftningen främst på två vis. För det första genom att tillämparna inte till fullo förstår lagparagraferna som reglerarfastighetsindelningsbestämmelser. Konsekvensen av det är att nödvändig villkorsprövninginte görs eller att kommunerna inte använder sig av fastighetsindelningsbestämmelser överhuvudtaget. För det andra genom att det är oklart vilka tillämparna av lagparagrafenfaktiskt är. Det innebär att implementeringsprocessen på lokal nivå kommer att tolkas iljuset av olika professionella perspektiv, exempelvis arkitekter, fysiska planerare, ingenjöreroch samhällsplanerare med en mängd olika utfall. I viss mån påverkas tillämparna av kulturoch tradition hur man tidigare arbetat med fastighetsplan i kommunen. / With the new Planning and Building Act (PBA), which came into force on 2 May 2011, it became possible to account for provisions on property division in a detailed developmentplan in the same way as was done in a property regulation plan in the former legislation.The property regulation plan then ceased as a separate plan. The purpose of the provisionswas to simplify the process and only have one planning process instead of two. Theprovisions on property division allow for a more detailed regulation of the detaileddevelopment plan, but also means a duty to conduct an investigation already in planningwork according law terms that is outside the PBA.The purpose of this work was to contribute new empirical evidence regarding how and towhat extent the Swedish municipalities have applied the provisions on property division,and the importance the implementing officers at the local authorities had for theimplementation. By applying an implementation perspective, the intention is to provide anew perspective on the application of planning and building act. The aim was to investigate and answer my questions and by that further develop this newfoundknowledge in the form of a proposal for a methodology for implementing thelegislation. Since this thesis work was performed at Halmstad Municipality Planning Office,the idea was that the end product will be a user-friendly tool for them in the application ofthe provisions on property division. Method disclosure resulted in a flow chart and achecklist.A case study method was used where the implementation of the provisions on propertydivision was the “case” that was studied and the analysis consisted of 290 municipalities inSweden. Data was obtained from a web based survey among the country's municipalities.It is only just over a year ago, new PBA entered into force and it is still early to draw anyconclusions about the regulatory impact. My conclusions are that the municipalities do notuse the provisions as much. The majority of the provisions introduced concerns propertydivision and joint facilities. The cadastral authority plays a key role in the application of theprovisions, it is usually the cadastral authority which examines that the provision isconsistent with law terms outside the PBA. And in those few cases they have developedroutines it is prepared by the cadastral authority. The implementing officers at the local authorities affect the implementation mainly in twoways. Firstly, by the users not fully understanding the provisions. The consequence of thisis that necessary testing of conditions is not done or that the municipalities do not applythe provisons at all. Second, in that it is unclear which the users of the legislation actually is. This means that the implementation process at the local level will be interpreted in light ofdifferent professional perspectives, such as architects, physical planners, engineers andplanners with a variety of outcomes. To some extent the users are affected by culture andtradition how the municipality previously worked with real estate plan.

By the new Planning and Building Act that came into effect 2 May 2011, it became possible to use regulations of division into property units in detailed development plans. With these regulations, there is possible to regulate how an area will be divided into property units, which easements and utility easement that should be formed, amended or repealed and which facilities that should be joint facilities. Earlier, these regulations was an own form of plan – the real property plan – that was abolished when the new Planning and Building Act came into effect. However, older real property plans are still valid as detailed development regulations, according to the transitional regulations to the Planning and Building Act. The purpose with incorporating these regulations in the detailed development plan was to simplify the application by making it not necessary with double procedures to regulate these issues. Another advantage according to the preparatory works was that the property owners would only need to study one plan document to understand the consequences of the detailed development plan. When regulations of division into property units is used, some provision in the cadastral laws should be tested already during the plan procedure. During the implementation time of the plan, the cadastral authority is bounded by the testing of the provision that has been made during the plan procedure. The regulations of the division into property units is binding for cadastral procedures in the way that the cadastral authority cannot form property units in contravention of these regulations. Even at the building permit processes, the regulations of the division into property units is binding meaning that building permit cannot be given if the property does not correspond to the regulations of division into property units. Furthermore, the regulations of division into property units gives real property owners right to compulsory acquisition so that the division into property units corresponds to these regulations. The aim of this Master of Science thesis is to investigate how and to what extent the regulations of division into property units have been used in the Stockholm County since the new Planning and Building Act came into effect. A quantitative study of all 26 municipalities in the Stockholm County has been made. The study included all detailed developments plan that has been adopted between May 2011 and December 2015. The result was that the regulations of the division into property units have been used in 24 detailed development plans during this period. Only eight of the municipalities had used regulations of division into property units. Almost half of these 24 plans was plans for single-family properties where the regulation replaced a real property plan that was repealed. In general, it can be stated that regulations of division into property units is mostly used in plans for single-family properties. Interviews were made with several of those municipalities that uses regulations of division into property units to largest extent. The most common reason to use these regulations was to make it sure that the plan can be implemented in accordance with the intention of the municipality. There is also common that regulations of division into property units is used when municipalities change a plan that has no regulation of the minimum area of the property units. If part of a real property plan is repealed in order to make it possible to divide a property unit, a new regulation of real property formation can be used to guarantee that it will not be formed too many property units. Other reasons to use regulations of division into property units was to expand the possibility of compulsory acquisition, to solve questions of cooperation between property units and to create predictability when it comes to charges of costs for municipal streets. Interviews has also been made with municipalities who do not use regulations of division into property units. The main reasons to not use these regulations was that there is no need of it and that the flexibility is reduced if regulations of division into property units is used. In the thesis the conclusion is drawn that regulations of division into property units is especially suitable to use in conversion of holiday home areas to areas for permanent resident properties. In such detailed development plans, there are many property owners who can have different attitude to the planning. Thus, there may be a need of binding regulations to handle disputed situations. / Genom den nya plan- och bygglagen som vann laga kraft den 2 maj 2011 blev det möjligt att införa s.k. fastighetsindelningsbestämmelser i detaljplaner. Dessa bestämmelser kan reglera hur ett område ska vara indelat i fastigheter, vilka servitut, ledningsrätter och liknande särskilda rättigheter som ska bildas ändras eller upphävas samt vilka anläggningar som ska utgöra gemensamhetsanläggningar. Tidigare kunde dessa frågor regleras i en särskild planform – fastighetsplanen – som avskaffades i och med att nya PBL vann laga kraft. De fastighetsplaner som har vunnit laga kraft gäller dock alltjämt som detaljplanebestämmelser, enligt övergångsbestämmelser till PBL. Syftet med att inkorporera dessa bestämmelser i detaljplanen var att förenkla tillämpningen genom att det inte skulle krävas dubbla planförfaranden för att reglera de fastighetsrättsliga frågorna i detaljplaneområden. En annan fördel som lyftes fram under lagstiftningsarbetet var att den enskilde fastighetsägaren bara skulle behöva studera ett plandokument för att förstå konsekvenserna av detaljplanen. När fastighetsindelningsbestämmelser tillämpas ska vissa villkor i förrättningslagstiftningen prövas redan under detaljplaneförfarandet. Under detaljplanens genomförandetid är lantmäterimyndigheten bunden av den villkorsprövning som gjorts. Fastighetsindelningsbestämmelserna är också bindande vid lantmäteriförrättningar på så sätt att Lantmäteriet inte får besluta om någon annan fastighetsindelning än den som fastighetsindelningsbestämmelserna anvisar. Även vid bygglovsprövningar är fastighetsindelningsbestämmelserna bindande, vilket innebär att bygglov inte kan beviljas förrän en fastighet har anpassats till eventuella fastighetsindelningsbestämmelser. Fastighetsindelningsbestämmelserna ger också fastighetsägare rätt till inlösen av mark så att fastighetsindelningen anpassas till dessa bestämmelser. Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur och i vilken utsträckning fastighetsindelningsbestämmelserna har tillämpats i Stockholms län sedan nya PBL vann laga kraft. En kvantitativ undersökning av samtliga 26 kommuner i Stockholms län gjordes. Undersökningen omfattade detaljplaner som antagits mellan maj 2011 och december 2015. Det visade sig att fastighetsindelningsbestämmelser har införts i 24 detaljplaner i Stockholms län under denna tidsperiod, fördelat på 8 kommuner. Nästan hälften av dessa planer har omfattat enstaka småhusfastigheter där den införda fastighetsindelningsbestämmelsen har ersatt en del av en fastighetsplan eller tomtindelning som upphävts. Överhuvudtaget kan konstateras att fastighetsindelningsbestämmelser framförallt tillämpas i detaljplaner för småhusbebyggelse. Intervjuer har genomförts med flera av de kommuner som tillämpar fastighetsindelningsbestämmelser i högst utsträckning. Den vanligaste anledningen till att använda fastighetsindelningsbestämmelser har varit att säkerställa att planen genomförs i enlighet med kommunens intentioner. Det är också vanligt förekommande att kommuner använder fastighetsindelningsbestämmelser för att man ändrar en detaljplan som saknar bestämmelser om minsta fastighetsstorlek. Om en del av en fastighetsplan upphävs för att möjliggöra avstyckning inom ett sådant detaljplaneområde kan en ny fastighetsindelningsbestämmelse införas för att garantera att det inte bildas för många nya fastigheter. Andra skäl till att tillämpa fastighetsindelningsbestämmelser har varit att utöka möjligheterna till tvångsvis markåtkomst, att klara ut fastighetssamverkansfrågor samt att skapa förutsägbarhet vid gatukostnadsuttag. Intervjuer har också genomförts med kommuner som inte tillämpar fastighetsindelningsbestämmelser. De främsta skälen till att kommuner avstår från att använda fastighetsindelningsbestämmelser är att det inte behövs och att flexibiliteten minskar om fastighetsindelningsbestämmelser används. I examensarbetet dras slutsatsen att fastighetsindelningsbestämmelser är särskilt lämpliga att användas i förnyelseområden. Detta beror på att i sådana detaljplaner finns det många fastighetsägare som kan ha olika inställning till planläggningen, vilket medför att det kan finnas behov av bindande bestämmelser för att kunna hantera tvistiga situationer.

I maj 2011 infördes nya plan- och bygglagen som gör reglering av fastighetsindelningen möjlig i detaljplaner genom så kallade fastighetsindelningsbestämmelser. Enligt äldre lagstiftning bildades tomtindelningar och fastighetsplaner som i dag räknas som fastighetsindelningsbestämmelser. Eftersom majoriteten av dessa antingen är genomförda eller inaktuella i dag skapar det problem vid fastighetsbildning och måste därför upphävas.   Syftet med rapporten är att beskriva och analysera hur äldre tomtindelningar och fastighetsplaner hanteras i samband med fastighetsbildningsärenden. Rapporten ska undersöka vilka olika handläggnings- och beslutsordningar som används för upphävande av äldre tomtindelningar och fastighetsplaner. Ett bisyfte är att ge förslag på hur handläggnings- och beslutsordningen kan förbättras med fokus på nya plan- och bygglagen.   Metoderna som använts har varit litteraturstudie, fallstudier och enkätundersökning. Litteraturen som studerats har varit vetenskapliga artiklar, lagtext, lagkommentarer, propositioner och annan juridisk facklitteratur. Fallstudierna har genomförts för att beskriva och analysera upphävandeärenden från Leksand, Falun, Sandviken och Gävle. Enkätundersökningen skickades till verksamma förrättningslantmätare inom Dalarnas och Gävleborgs län för att få fördjupad kunskap och deras åsikter om tomtindelningar och fastighetsplaner.   Litteraturstudien visar att behovet av att reglera markanvändningen har funnits länge och finns än i dag. Genom att bestämma hur marken delas in i fastigheter förhindras en okontrollerad utbyggnad av staden. Lagstiftningen har under åren förändrats och flera nyheter har tillkommit efter införande av PBL, bland annat planbesked. Av fallstudierna och enkätundersökningen framgår det att lantmäterimyndigheterna hanterar handläggnings- och beslutordningen olika i samband med upphävande av tomtindelningar och fastighetsplaner. Det finns skillnader mellan statliga och kommunala lantmäterimyndigheter avseende kommunikation och upprättande av handlingar. Det statliga Lantmäteriet har till skillnad mot de kommunala lantmäterimyndigheterna i Gävle och Sandviken inte delegationsbeslut om upphävande av tomtindelningar och fastighetsplaner. Skillnader finns även i hur myndigheterna upprättar handlingar, där statliga Lantmäteriet saknar en enhetlig utformning medan kommunala lantmäterimyndigheten i Gävle kommun har upprättat mallar.   Slutsatsen är att handläggnings- och beslutsordningen kan förenklas genom att upprätta enhetliga ärendehandlingar. Det statliga Lantmäteriet bör även i fortsättningen få upprätta planförslag till upphävande av fastighetsplaner. En lagändring kan göras för att ge SLM tillfällig rätt att besluta om upphävande av fastighetsplaner. Vidare föreslås planbeskedet bör undantas från upphävandeprocessen, eftersom det riskerar förlänga processen upp till fyra månader. / In May 2011 the new Planning and Building Act was introduced, which makes it possible to regulate the division of property into property division’s provisions. Today, plot subdivisions and property regulation plans formed under previous legislation, counts as property division’s provisions according to the Planning and Building Act. Since the majority of these are either completed or outdated today, it becomes a problem connected to land parceling and therefore needs to be abolished.   The aim with this report is to describe and analyze how older plot subdivisions and property regulation plans are dealt with in connection to land parceling. The report will explore which handling and decision-making systems are used when abolishing plot subdivisions and property regulation plans. A secondary objective is to provide suggestions on how to improve the handling and decision-making process according to the new Planning and Building Act.   The methods consist of a literature review, case studies and a questionnaire survey. The studied literature was scientific papers, legal texts, law proposals and other appropriate literature. The case studies were conducted to describe and analyze the handling and decision-making process in different land surveying agencies. The survey was sent to active land surveyors in Dalarnas and Gävleborgs counties, to obtain a deeper knowledge and their opinions on plot subdivisions and property regulation plans.   The literature review shows that the need to regulate land use has long existed and still exists today. By determining how land is divided into parcels it could prevent uncontrolled expansion of the city. The legislation has changed over the years and several new features have been introduced in the new Planning and Building Act, i.e. plan notices. The case studies and questionnaires shows that the surveying authorities manages the handling and decision-making process differently. There are differences between national and municipal surveying authorities regarding communication and establishing records. The National Land Surveying Agency in Dalarna, unlike the municipal surveying authority in Gävle, does not have a delegation decision from the town planning committee to abolish plot subdivisions and property plans. There are also differences in how to establish records, the National Land Surveying Agency lack a uniform format while the municipal surveying authority in Gävle has established templates.   The conclusion is that the handling and decisions-making process can be simplified by establishing uniform records. The National Land Surveying Agency should continue to create planning proposals. A legislative amendment may be made to provide the National Land Surveying Agency a temporary right to make the decision to abolish property regulation plans. It is proposed that the plan notice should be exempt from the handling and decision-making process.