TAKK (Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation) är ett sätt att öka barns språkutveckling och stödja barn i sina kommunikativa funktioner, genom att göra teckenrörelser i kombination med det talade språket. TAKK är en metod som används i många förskolor i Sverige, och därmed har ett växande intresse för forskning kring TAKK uppstått. Den här studien syftar till att undersöka och belysa hur rektorer och biträdande rektorer i förskolan resonerar kring varför och hur TAKK arbetas med i förskolan, samt hur TAKK implementerats i verksamheten. Metoden som använts i undersökningen är skriftliga intervjuer med öppna frågor, där svar från sex respondenter har samlats in. Det sociokulturella perspektivet har använts vid analys och tolkning av resultatet. Resultatet visar att syftet med TAKK i förskolan är att ge barn fler verktyg för kommunikation, samt för att stödja barn i behov av särskilt stöd. TAKK har implementerats i förskolan genom utbildning, specialpedagoger eller på grund av pedagogers tidigare erfarenhet av TAKK. Hur TAKK används i verksamheten skiljer sig åt mellan respondenterna. TAKK används mycket vid rutinsituationer såsom samling och sångstund, eller enbart tillsammans med vissa pedagoger som behärskar TAKK. Resultatet visar också att vissa förskolor använder TAKK under hela dagen och tillsammans med alla barn.