Det har framförallt sedan finanskrisen 2008 diskuterats kring vem som bär ansvaret för att börserna fallit så hastigt när marknaden är instabil. Det är framförallt investmentbankerna som skyller detta på blankarna. I Sverige var blankning förbjudet fram till slutet av 1991 men i november 2011 började en ny förordning i EU att tillämpas vilken förbjöd naken blankning. För övrig blankning finns numera restriktioner gällande bland annat rapportering och offentligöring.      De finns inte bara de som ser ner på blankarna, och det som blankningen bidrar till. Det finns de som försökt visa på hur blankning bland annat kan bidra till en ökad priseffektivitet och ett tillskott av likviditet på marknaden. EUs behöriga myndighet på området, ESMA, har efter införandet av Blankningsförordningen gjort en utredning där dessa diskussioner har försökts klargöras. Det har gjorts genom att höra med medlemsländernas behöriga myndigheter om vilken verkan förordningen haft i det landet. Argument ställs mot varandra för att försöka få fram den klara bilden av hur oense marknadens aktörer och myndigheter med flera är gällande frågan; Vilken effekt har blankning på finansmarknaden?

Problembakgrund/Problemdiskussion: Mitt under brinnande finanskris 2008 tvingades den välkända storbanken Lehman Brothers ansöka om konkurs. Bankens konkurs i kombination andra finansiella instituts var startskottet på en intensiv debatt beträffande flertalet företeelser på den finansiella marknaden. En av dessa företeelser var blankning. Kritiker menar att blankning bidrog till att destabilisera en redan skakad marknad och generera omotiverat stora prisras på aktiemarknaden. Förespråkarna menar och andra sidan att det inte är blankning som formar marknaden utan att det endast är en strategi baserad på brister i marknaden. Oavsett vilken sida som står närmast sanningen ledde debatten till att EU instiftade ett nytt regelverk, som till viss del begränsar blankning och ökar dess transparens. Den första november 2012 började detta regelverk tillämpas i Sverige, och innebär kortfattat att alla större blankningsorders ska offentliggöras av Finansinspektionen (FI). Den stora frågan är därmed vilket bidrag blankning har på den svenska aktiemarknaden efter att detta regelverk börjat tillämpas. I ett försök att undersöka detta kommer den publicerade informationen av FI att bearbetas i denna studie. Problemformulering/Syfte: Utifrån följande frågeställning kommer studien att fokusera på huruvida blankning påverkar volatiliteten på den svenska aktiemarknaden: Påverkar blankning aktieprisvolatiliteten?Syftet är därmed att klargöra om FIs offentliggörande av blankningsorders har någon effekt på volatiliteten på den svenska aktiemarknaden. Teoretisk referensram: Studiens resultat har analyserats och diskuterats utifrån följande teorier: den Effektiva marknadshypotesen, den Adaptiva marknadshypotesen, Informationsasymmetri & Signalteori, Prismanipulation och Beteendebaserad finansiell ekonomi. I detta avsnitt har även tidigare studier inom ämnesområdet behandlats. Metod: För att undersöka om det föreligger ett samband mellan blankning och volatilitet på den svenska aktiemarknaden har en kvantitativ studie genomförts. Studien är baserad på blankningsorders för 53 bolag, som FI:s offentligt publicerat mellan den första november 2012 till den sista januari 2014. Genom användandet av multipla regressioner och ett antal förklaringsvariabler har det statistiskt undersökts om det förelegat något samband mellan bolagens dagliga varians och tillfällen när blankning förekommit. Empiri/Analys/Slutsats: Utifrån de statistiska tester som genomförts i det empiriska kapitlet går det inte att dra några slutsatser beträffande om publicerade blankningsorders har någon effekt på volatiliteten. Därmed finns det inget statistiskt stöd för att blankning påverkar volatiliteten på den svenska aktiemarknaden.

<p>Investerare, som använder trendstrategier, försöker tolka andra investerares över- eller underreaktioner på nytillkommen finansiell information. Överreaktioner på kort sikt och underreaktioner på lång sikt kan skapa rekyleffekter som kallas för contrarianeffekter. Genom att använda dessa effekter försöker investeraren att skapa en contrarianstrategi för överavkastning i sin aktieportfölj.</p><p>Studiens syfte är att undersöka contrarianstrategiers överavkastning på Stockholmsbörsen mellan 1994 och 2009 ur ett småspararperspektiv. För att resultat ska spegla en småsparares vardag på ett realistiskt sätt har hänsyn till beskattning, transaktionskostnader, utdelning och blankningsmöjligheter tagits. Vidare har även strategiernas avkastningsmöjligheter med avseende på börstrend undersökts. Avgränsningar för juridiska frågor kring skatt har gjorts.</p><p>Studien har genomförts med en kvantitativ ansats. Med hjälp av börsdata från de senaste 15 åren har 240 portföljer konstruerats med hjälp av fyra  contrarianstrategier: P/e-tals-, pris/substansvärde-, pris/utdelning- och prisförändringsstrategin. De tre första är nyckeltalsstrategier baserade på David Dremans investeringsfilosofi. Den fjärde strategin används tillsammans med en indexportfölj som jämförelsemått för att testa nyckeltalsstrategiernas överavkastningsmöjligheter.</p><p>Slutsatsen i studien är att Dremans nyckeltalsstrategier inte signifikant kan påvisas generera överavkastning gentemot jämförelseindex. Däremot är dessa bättre än ren prisförändringsstrategi. P/e-talsstrategin och pris/substansvärdesstrategin överavkastar signifikant gentemot prisförändringsstrategin. I studien påvisas även att contrarianstrategier med koppling till nyckeltal tenderar att prestera högre avkastning än index i perioder av nedgång och än i uppgångsperioder.</p>

Investerare, som använder trendstrategier, försöker tolka andra investerares över- eller underreaktioner på nytillkommen finansiell information. Överreaktioner på kort sikt och underreaktioner på lång sikt kan skapa rekyleffekter som kallas för contrarianeffekter. Genom att använda dessa effekter försöker investeraren att skapa en contrarianstrategi för överavkastning i sin aktieportfölj. Studiens syfte är att undersöka contrarianstrategiers överavkastning på Stockholmsbörsen mellan 1994 och 2009 ur ett småspararperspektiv. För att resultat ska spegla en småsparares vardag på ett realistiskt sätt har hänsyn till beskattning, transaktionskostnader, utdelning och blankningsmöjligheter tagits. Vidare har även strategiernas avkastningsmöjligheter med avseende på börstrend undersökts. Avgränsningar för juridiska frågor kring skatt har gjorts. Studien har genomförts med en kvantitativ ansats. Med hjälp av börsdata från de senaste 15 åren har 240 portföljer konstruerats med hjälp av fyra  contrarianstrategier: P/e-tals-, pris/substansvärde-, pris/utdelning- och prisförändringsstrategin. De tre första är nyckeltalsstrategier baserade på David Dremans investeringsfilosofi. Den fjärde strategin används tillsammans med en indexportfölj som jämförelsemått för att testa nyckeltalsstrategiernas överavkastningsmöjligheter. Slutsatsen i studien är att Dremans nyckeltalsstrategier inte signifikant kan påvisas generera överavkastning gentemot jämförelseindex. Däremot är dessa bättre än ren prisförändringsstrategi. P/e-talsstrategin och pris/substansvärdesstrategin överavkastar signifikant gentemot prisförändringsstrategin. I studien påvisas även att contrarianstrategier med koppling till nyckeltal tenderar att prestera högre avkastning än index i perioder av nedgång och än i uppgångsperioder.

Empirierna visar att hedgeportföljen under den avgränsade undersökningsperioden har genererat endast marginellt mindre igenomsnittlig avkastning än aktieportföljen, som den bästavkastningspresterande traditionella portföljen. Riskmässigt var det dockuppenbart att hedgeportföljen var överlägsen gentemot båda de traditionellaportföljerna, som lyckades skydda sig bättre mot kursfallen, under båda denfinansiella krisen 2007 och den europeiska skuldkrisen 2011. Hedgeportföljenföljde inte heller med de kraftiga uppgångarna som förkom på marknaden i sammautsträckning som de traditionella portföljerna gjorde. Friareplaceringsregleringar anses vara den viktigaste skillnaden mellan hedge ochtraditionella fonder, som t.ex. tillåter hedgefonderna att vara högre belånade,och kan därför finansiera en större kombination av skildainvesteringsstrategier och åstadkommer därmed bredare kapitalplaceringar somresulterar i större riskspridningar.

<p>Shortselling and loan of shares are becoming a common complement to"traditional"trade in shares. To be able to lend shares, it is necessary to reregister the shares so that the shortseller is competent to sell these shares further. In a legal sense, the proprietorship of the shares has changed hands, though it is not obvious for those involved to see what happens to the prorietorship. The obscurity is principally whether a complete changeover of the proprietorship is made between those concerned. This essay makes clear which legal consequences loan of shares and shortselling get concerning the proprietorship, and how a conflict between the lender and the third party should be solved if the shortseller becomes bankrupt. My results in this essay are that the third party is the one who should be protected, but legal rules in this area are insufficient and should be made clearer.</p>

<p>Stock lending is primarily a professional activity. The supply of stocks in the lending market comes mainly from pension funds and insurance companies, while intermediaries provide valuable services by taking positions as borrowers as well as lenders. Borrowers use stock lending for various reasons. For instance, hedge funds usually borrow stocks to cover a short position. There has been a lot of controversy in the stock lending industry and the debate has mainly concerned its effects for the stock markets. The objective of this thesis is to describe the Swedish stock lending market by analyzing the historical development from 1995 to 2006. Securities lending has increased enormously in recent years and our aim is to explore what has contributed to this positive development by describing the different perspectives in the stock lending market – lender, borrower, intermediary and the Swedish Securities Dealers Association. Our conclusion is that the number of stocks on loan per week is showing a 977 percent growth between 1995 and 2006. The correlation between the number of shares on loan and its market value is highly positive during the period of study, except for 2002. The stock lending market is a legitimate investment activity which plays an important role in supporting efficient markets. According to our data stock lending supports hedging activities, accelerates price corrections in overvalued stocks and facilitates liquidity in capital markets.</p>

Shortselling and loan of shares are becoming a common complement to"traditional"trade in shares. To be able to lend shares, it is necessary to reregister the shares so that the shortseller is competent to sell these shares further. In a legal sense, the proprietorship of the shares has changed hands, though it is not obvious for those involved to see what happens to the prorietorship. The obscurity is principally whether a complete changeover of the proprietorship is made between those concerned. This essay makes clear which legal consequences loan of shares and shortselling get concerning the proprietorship, and how a conflict between the lender and the third party should be solved if the shortseller becomes bankrupt. My results in this essay are that the third party is the one who should be protected, but legal rules in this area are insufficient and should be made clearer.

Stock lending is primarily a professional activity. The supply of stocks in the lending market comes mainly from pension funds and insurance companies, while intermediaries provide valuable services by taking positions as borrowers as well as lenders. Borrowers use stock lending for various reasons. For instance, hedge funds usually borrow stocks to cover a short position. There has been a lot of controversy in the stock lending industry and the debate has mainly concerned its effects for the stock markets. The objective of this thesis is to describe the Swedish stock lending market by analyzing the historical development from 1995 to 2006. Securities lending has increased enormously in recent years and our aim is to explore what has contributed to this positive development by describing the different perspectives in the stock lending market – lender, borrower, intermediary and the Swedish Securities Dealers Association. Our conclusion is that the number of stocks on loan per week is showing a 977 percent growth between 1995 and 2006. The correlation between the number of shares on loan and its market value is highly positive during the period of study, except for 2002. The stock lending market is a legitimate investment activity which plays an important role in supporting efficient markets. According to our data stock lending supports hedging activities, accelerates price corrections in overvalued stocks and facilitates liquidity in capital markets.

Sammanfattning Uppsatsens titel: 2013 – Året det vårades för blankning Datum: 2013-05-21 Uppsats nivå: Kandidatuppsats i Företagsekonomi (61-90 hp) Författare: Erik Alvarado och Billy BengtssonHandledare: Sven-Ola CarlssonExaminator: Marita Blomkvist Nyckelord: Blankning, Förbud, Regleringar, Effektiva marknadsteorin, Behavioral finance, Strategi Syfte: Vårt syfte med uppsatsen är att förstå och analysera hur mäklarna samtförvaltare på svenska finansiella institut arbetar med blankning gentemotsina kunder idag. Problemformulering: Hur arbetar mäklare och förvaltare på svenska finansiella institut medblankningsaffärer åt sina kunder?Metod: Metodvalet föll på en kvalitativ studie med en induktiv ansats. Den datasom utgör empirin har samlats in genom besöks- och telefonintervjuer. Teori: I november 2012 valde regeringen att gå EU:s linje och börja följa derasförordning angående regleringar mot blankning. Detta ställer krav på attFinansinspektionen publicerar gårdagen genomförda blankningsaffärermorgonen efter. Något som lett till en mediedebatt kring att intresset förblankning kan öka, då investerare nu kan ta rygg på andra blankare.Blankning kan vara ett populärt investeringsalternativ utifrån ett flertalstrategier medan anledningarna till att blanka kan vara många. Antingen blankar investerare utifrån rationella värderingar och tillgången på informationsom finns på en effektiv marknad. Vidare kan du utgå ifrån känsloinpulser,något som kan kopplas till behavioral finance-perspektivet. Empiri: Primärdata har samlats in från fyra svenska finansiella institut: AvanzaBank, Handelsbanken, Skandinaviska Enskilda Banken och Simplicity AB. Resultat: Intresset för blankning bland de finansiella institutens kunder är relativtsvalt, något som främst beror på en lång teknisk process och höga kostnader.En slutsats som ligger helt i linje med den ledande teorin kring regleringaroch förbud mot blankning, nämligen Diamond-Verrecchia hypothesis. / Abstract Title: 2013 – Sweden, it’s time for short-selling! Date: 2013-05-21 Level: Bachelor Thesis in Business Administration (61-90 hp) Authors: Erik Alvarado and Billy BengtssonAdvisor: Sven-Ola CarlssonExaminer: Marita Blomkvist Keywords: Short-selling, Ban, Regulations, Efficient-market hypothesis, Behavioralfinance, Strategy Purpose: Our purpose with the thesis is to understand and analyze how brokers andequity managers in Swedish financial institutions working with shortsellingtowards their customers.Research question: How do brokers and equity managers at Swedish financial institutionswork with short-selling for their customers? Methodology: The thesis is based on a qualitative methodology with an inductive approach.The primary data has been collected through face-to-face interviewsas well over telephone. Theory: Since November 2012 the Swedish government is following the currentEU regulation against short-selling. The EU regulation requires that completedshort sales are published the next day on the Swedish comparison tothe U.S: Securities and Exchange Commission (SEC), Finansinspektionen.The new regulation his risen a debate in media, since investors now canfollow the published short sales. Short-selling can be a popular alternativefor investors, since there are many strategies that are including shortselling.However, the reasons for investors to short-sell can be many. Either the investors’ decision is rationally based on the available informationon the efficient market or they base their decisions on feeling. Financialdecision based on feelings can be explained by behavioral finance. Empiric: The primary data representing the empirical framework has been collectedfrom four Swedish financial institutions: Avanza Bank, Handelsbanken,Skandinaviska Enskilda Banken and Simplicity AB. Result: At the moment short-selling is not the most popular choice for investorswho are interested in going short. The short-selling process is at the momenttechnical difficult and costly for the investors and financial institutions.The result is in line with the leading theory of short-selling regulations,the Diamond-Verrecchia hypothesis.