Det har framförallt sedan finanskrisen 2008 diskuterats kring vem som bär ansvaret för att börserna fallit så hastigt när marknaden är instabil. Det är framförallt investmentbankerna som skyller detta på blankarna. I Sverige var blankning förbjudet fram till slutet av 1991 men i november 2011 började en ny förordning i EU att tillämpas vilken förbjöd naken blankning. För övrig blankning finns numera restriktioner gällande bland annat rapportering och offentligöring.      De finns inte bara de som ser ner på blankarna, och det som blankningen bidrar till. Det finns de som försökt visa på hur blankning bland annat kan bidra till en ökad priseffektivitet och ett tillskott av likviditet på marknaden. EUs behöriga myndighet på området, ESMA, har efter införandet av Blankningsförordningen gjort en utredning där dessa diskussioner har försökts klargöras. Det har gjorts genom att höra med medlemsländernas behöriga myndigheter om vilken verkan förordningen haft i det landet. Argument ställs mot varandra för att försöka få fram den klara bilden av hur oense marknadens aktörer och myndigheter med flera är gällande frågan; Vilken effekt har blankning på finansmarknaden?

Problembakgrund/Problemdiskussion: Mitt under brinnande finanskris 2008 tvingades den välkända storbanken Lehman Brothers ansöka om konkurs. Bankens konkurs i kombination andra finansiella instituts var startskottet på en intensiv debatt beträffande flertalet företeelser på den finansiella marknaden. En av dessa företeelser var blankning. Kritiker menar att blankning bidrog till att destabilisera en redan skakad marknad och generera omotiverat stora prisras på aktiemarknaden. Förespråkarna menar och andra sidan att det inte är blankning som formar marknaden utan att det endast är en strategi baserad på brister i marknaden. Oavsett vilken sida som står närmast sanningen ledde debatten till att EU instiftade ett nytt regelverk, som till viss del begränsar blankning och ökar dess transparens. Den första november 2012 började detta regelverk tillämpas i Sverige, och innebär kortfattat att alla större blankningsorders ska offentliggöras av Finansinspektionen (FI). Den stora frågan är därmed vilket bidrag blankning har på den svenska aktiemarknaden efter att detta regelverk börjat tillämpas. I ett försök att undersöka detta kommer den publicerade informationen av FI att bearbetas i denna studie. Problemformulering/Syfte: Utifrån följande frågeställning kommer studien att fokusera på huruvida blankning påverkar volatiliteten på den svenska aktiemarknaden: Påverkar blankning aktieprisvolatiliteten?Syftet är därmed att klargöra om FIs offentliggörande av blankningsorders har någon effekt på volatiliteten på den svenska aktiemarknaden. Teoretisk referensram: Studiens resultat har analyserats och diskuterats utifrån följande teorier: den Effektiva marknadshypotesen, den Adaptiva marknadshypotesen, Informationsasymmetri & Signalteori, Prismanipulation och Beteendebaserad finansiell ekonomi. I detta avsnitt har även tidigare studier inom ämnesområdet behandlats. Metod: För att undersöka om det föreligger ett samband mellan blankning och volatilitet på den svenska aktiemarknaden har en kvantitativ studie genomförts. Studien är baserad på blankningsorders för 53 bolag, som FI:s offentligt publicerat mellan den första november 2012 till den sista januari 2014. Genom användandet av multipla regressioner och ett antal förklaringsvariabler har det statistiskt undersökts om det förelegat något samband mellan bolagens dagliga varians och tillfällen när blankning förekommit. Empiri/Analys/Slutsats: Utifrån de statistiska tester som genomförts i det empiriska kapitlet går det inte att dra några slutsatser beträffande om publicerade blankningsorders har någon effekt på volatiliteten. Därmed finns det inget statistiskt stöd för att blankning påverkar volatiliteten på den svenska aktiemarknaden.

<p>Investerare, som använder trendstrategier, försöker tolka andra investerares över- eller underreaktioner på nytillkommen finansiell information. Överreaktioner på kort sikt och underreaktioner på lång sikt kan skapa rekyleffekter som kallas för contrarianeffekter. Genom att använda dessa effekter försöker investeraren att skapa en contrarianstrategi för överavkastning i sin aktieportfölj.</p><p>Studiens syfte är att undersöka contrarianstrategiers överavkastning på Stockholmsbörsen mellan 1994 och 2009 ur ett småspararperspektiv. För att resultat ska spegla en småsparares vardag på ett realistiskt sätt har hänsyn till beskattning, transaktionskostnader, utdelning och blankningsmöjligheter tagits. Vidare har även strategiernas avkastningsmöjligheter med avseende på börstrend undersökts. Avgränsningar för juridiska frågor kring skatt har gjorts.</p><p>Studien har genomförts med en kvantitativ ansats. Med hjälp av börsdata från de senaste 15 åren har 240 portföljer konstruerats med hjälp av fyra  contrarianstrategier: P/e-tals-, pris/substansvärde-, pris/utdelning- och prisförändringsstrategin. De tre första är nyckeltalsstrategier baserade på David Dremans investeringsfilosofi. Den fjärde strategin används tillsammans med en indexportfölj som jämförelsemått för att testa nyckeltalsstrategiernas överavkastningsmöjligheter.</p><p>Slutsatsen i studien är att Dremans nyckeltalsstrategier inte signifikant kan påvisas generera överavkastning gentemot jämförelseindex. Däremot är dessa bättre än ren prisförändringsstrategi. P/e-talsstrategin och pris/substansvärdesstrategin överavkastar signifikant gentemot prisförändringsstrategin. I studien påvisas även att contrarianstrategier med koppling till nyckeltal tenderar att prestera högre avkastning än index i perioder av nedgång och än i uppgångsperioder.</p>

Investerare, som använder trendstrategier, försöker tolka andra investerares över- eller underreaktioner på nytillkommen finansiell information. Överreaktioner på kort sikt och underreaktioner på lång sikt kan skapa rekyleffekter som kallas för contrarianeffekter. Genom att använda dessa effekter försöker investeraren att skapa en contrarianstrategi för överavkastning i sin aktieportfölj. Studiens syfte är att undersöka contrarianstrategiers överavkastning på Stockholmsbörsen mellan 1994 och 2009 ur ett småspararperspektiv. För att resultat ska spegla en småsparares vardag på ett realistiskt sätt har hänsyn till beskattning, transaktionskostnader, utdelning och blankningsmöjligheter tagits. Vidare har även strategiernas avkastningsmöjligheter med avseende på börstrend undersökts. Avgränsningar för juridiska frågor kring skatt har gjorts. Studien har genomförts med en kvantitativ ansats. Med hjälp av börsdata från de senaste 15 åren har 240 portföljer konstruerats med hjälp av fyra  contrarianstrategier: P/e-tals-, pris/substansvärde-, pris/utdelning- och prisförändringsstrategin. De tre första är nyckeltalsstrategier baserade på David Dremans investeringsfilosofi. Den fjärde strategin används tillsammans med en indexportfölj som jämförelsemått för att testa nyckeltalsstrategiernas överavkastningsmöjligheter. Slutsatsen i studien är att Dremans nyckeltalsstrategier inte signifikant kan påvisas generera överavkastning gentemot jämförelseindex. Däremot är dessa bättre än ren prisförändringsstrategi. P/e-talsstrategin och pris/substansvärdesstrategin överavkastar signifikant gentemot prisförändringsstrategin. I studien påvisas även att contrarianstrategier med koppling till nyckeltal tenderar att prestera högre avkastning än index i perioder av nedgång och än i uppgångsperioder.

Empirierna visar att hedgeportföljen under den avgränsade undersökningsperioden har genererat endast marginellt mindre igenomsnittlig avkastning än aktieportföljen, som den bästavkastningspresterande traditionella portföljen. Riskmässigt var det dockuppenbart att hedgeportföljen var överlägsen gentemot båda de traditionellaportföljerna, som lyckades skydda sig bättre mot kursfallen, under båda denfinansiella krisen 2007 och den europeiska skuldkrisen 2011. Hedgeportföljenföljde inte heller med de kraftiga uppgångarna som förkom på marknaden i sammautsträckning som de traditionella portföljerna gjorde. Friareplaceringsregleringar anses vara den viktigaste skillnaden mellan hedge ochtraditionella fonder, som t.ex. tillåter hedgefonderna att vara högre belånade,och kan därför finansiera en större kombination av skildainvesteringsstrategier och åstadkommer därmed bredare kapitalplaceringar somresulterar i större riskspridningar.

Genom en eventstudie undersöks möjligheten att uppnå positiv kumulativ marknadsjusteradavkastning genom blankning av aktier i samband med att de blir föremål för publicering avblankningsrapporter av blankaraktivister. Studien omfattar även undersökning av skillnader imarknadens reaktion baserat på företagens periodiseringskvalitet. Resultaten visar att det ärmöjligt att uppnå positiv kumulativ marknadsjusterad avkastning i samband med att dessarapporter blir tillgängliga offentligt, där effekten är större på företag med sämreperiodiseringskvalitet. Dessutom visar resultaten att marknadsreaktionen initialt är snabbareför företag med lägre periodiseringskvalitet, men att det tar längre tid för marknaden att fulltut prissätta informationen för dessa företag.

<p>Shortselling and loan of shares are becoming a common complement to"traditional"trade in shares. To be able to lend shares, it is necessary to reregister the shares so that the shortseller is competent to sell these shares further. In a legal sense, the proprietorship of the shares has changed hands, though it is not obvious for those involved to see what happens to the prorietorship. The obscurity is principally whether a complete changeover of the proprietorship is made between those concerned. This essay makes clear which legal consequences loan of shares and shortselling get concerning the proprietorship, and how a conflict between the lender and the third party should be solved if the shortseller becomes bankrupt. My results in this essay are that the third party is the one who should be protected, but legal rules in this area are insufficient and should be made clearer.</p>

<p>Stock lending is primarily a professional activity. The supply of stocks in the lending market comes mainly from pension funds and insurance companies, while intermediaries provide valuable services by taking positions as borrowers as well as lenders. Borrowers use stock lending for various reasons. For instance, hedge funds usually borrow stocks to cover a short position. There has been a lot of controversy in the stock lending industry and the debate has mainly concerned its effects for the stock markets. The objective of this thesis is to describe the Swedish stock lending market by analyzing the historical development from 1995 to 2006. Securities lending has increased enormously in recent years and our aim is to explore what has contributed to this positive development by describing the different perspectives in the stock lending market – lender, borrower, intermediary and the Swedish Securities Dealers Association. Our conclusion is that the number of stocks on loan per week is showing a 977 percent growth between 1995 and 2006. The correlation between the number of shares on loan and its market value is highly positive during the period of study, except for 2002. The stock lending market is a legitimate investment activity which plays an important role in supporting efficient markets. According to our data stock lending supports hedging activities, accelerates price corrections in overvalued stocks and facilitates liquidity in capital markets.</p>

Shortselling and loan of shares are becoming a common complement to"traditional"trade in shares. To be able to lend shares, it is necessary to reregister the shares so that the shortseller is competent to sell these shares further. In a legal sense, the proprietorship of the shares has changed hands, though it is not obvious for those involved to see what happens to the prorietorship. The obscurity is principally whether a complete changeover of the proprietorship is made between those concerned. This essay makes clear which legal consequences loan of shares and shortselling get concerning the proprietorship, and how a conflict between the lender and the third party should be solved if the shortseller becomes bankrupt. My results in this essay are that the third party is the one who should be protected, but legal rules in this area are insufficient and should be made clearer.

Stock lending is primarily a professional activity. The supply of stocks in the lending market comes mainly from pension funds and insurance companies, while intermediaries provide valuable services by taking positions as borrowers as well as lenders. Borrowers use stock lending for various reasons. For instance, hedge funds usually borrow stocks to cover a short position. There has been a lot of controversy in the stock lending industry and the debate has mainly concerned its effects for the stock markets. The objective of this thesis is to describe the Swedish stock lending market by analyzing the historical development from 1995 to 2006. Securities lending has increased enormously in recent years and our aim is to explore what has contributed to this positive development by describing the different perspectives in the stock lending market – lender, borrower, intermediary and the Swedish Securities Dealers Association. Our conclusion is that the number of stocks on loan per week is showing a 977 percent growth between 1995 and 2006. The correlation between the number of shares on loan and its market value is highly positive during the period of study, except for 2002. The stock lending market is a legitimate investment activity which plays an important role in supporting efficient markets. According to our data stock lending supports hedging activities, accelerates price corrections in overvalued stocks and facilitates liquidity in capital markets.