I föreliggande studie undersöktes samtal där tre personer som stammar deltog i interaktioner med olika deltagarstrukturer; med en annan person som stammar, med en närstående person samt med en person i en institutionell kontext. Studien syftade till att analysera likheter och skillnader mellan samtal med olika deltagarstrukturer, med avseende på fenomenen samkonstruktion, blickkontakt vid samkonstruktion och uppbackning. Sammanlagt medverkade tolv personer, i totalt nio dyader. De nio samtalen, som var mellan 35 och 55 minuter långa, spelades in och analyserades enligt principer från Conversation Analysis (CA). Även beräkningar utfördes på fenomenen verbala uppbackningar, samkonstruktion och blickkontakt vid samkonstruktion. Av resultatet framkommer att det genomförs färre samkonstruktioner i de institutionella samtalen, och en tendens till att det görs fler samkonstruktioner i närståendesamtalen. Personerna som stammar gör färre samkonstruktioner i de institutionella samtalen, och gör flest samkonstruktioner i samtalen mellan två personer som stammar. Närståendesamtalen är den deltagarstruktur där det förekommer lägst antal stamningsrelaterade samkonstruktioner. Vid samkonstruktion har deltagarna vanligtvis blickkontakt. Genomgående gäller att samtalspartnern gör fler verbala uppbackningar än personerna som stammar. Det förekommer fler verbala uppbackningar i de samtal där samtalspartnerna inte känner varandra, än i de samtal då de känner varandra. Det är relativt ovanligt att verbal uppbackning förekommer i samband med stamning. / In the present study recordings of three people who stutter in interaction with different interlocutors were analysed. The participant frameworks were the person who stutters with another person who stutters, with a close friend and with an unknown person in an institutional context. The aim of the present study was to analyse similarities and differences among the interactions with different participant frameworks, regarding acknowledgement tokens, joint productions and eye contact in joint productions. In all, there were twelve participants taking part in nine dyads. The nine interactions were between 35 and 55 minutes long, and analysed according to the principles of Conversation Analysis (CA). Calculations were performed on the phenomena verbal acknowledgement tokens, joint productions and eye contact in joint productions. The result shows that there are fewer cases of joint productions in the institutional conversations and that there is a tendency that joint productions are most frequent in the conversations with a close friend. The people who stutter perform fewer joint productions in the institutional conversations and the most joint productions in the conversations between two people who stutter. The conversation with a close friend is the type of conversation with the lowest prevalence of joint productions related to stuttering. The participants mainly have eye contact when participating in joint productions. A consistent feature in all conversations is that the conversational partner produces more verbal acknowledgement tokens than the people who stutter. There are more verbal acknowledgement tokens in the conversations where the interlocutors are not acquainted. It is rather uncommon that verbal acknowledgement tokens appear in instances of stuttering.

Univ., Diss u.d.T.: Völker, Susanne: Eine Analyse von Interaktionsmustern zwischen Mutter und Kind im dritten Lebensmonat--Osnabrück, 2000. / Nebent.: Eine Analyse von Interaktionsmustern zwischen Mutter und Kind im dritten Lebensmonat.

Literaturverz. / Übers. von: Children's unspoken language.