<p>Den här undersökningen är en beskrivning av hur erfarna psykologer på mottagningar inom den öppna barn- och ungdomspsykiatrin i Stockholm använder den statistikblankett som ska fyllas i för varje ny patient. För att undersöka hur behandlarna uppfattar statistikblanketten genomfördes semistrukturerade intervjuer med sju psykologer. Som analysmetod användes en induktiv tematisk analys. Resultatet visar att behandlarna upplever att det är svårt att utifrån statistikblanketten ge en rättvis bild av patienterna och av det arbete som bedrivs. Behandlarna anser att dokumentation är viktigt men deras tyngsta kritik mot statistikblanketten är att den brister i validitet och reliabilitet. De saknar tydlig information om vad olika kategorier står för på statistikblanketten, och hur de ska kryssa när kategorier har flera alternativ. Behandlarna tror heller inte att det finns någon samstämmighet om hur man fyller i blanketten. För att undanröja bristen på tydlighet och istället få en tilltro till dokumentationen av patient och behandling, krävs en genomgripande förändring av den nuvarande statistikblanketten.</p>

<p>Bristerna inom psykiatrin har länge varit mycket påtagliga och anhörigas behov av stöd och hjälp har i många fall varit underminerade. Många slutna vårdplatser har ersatts av öppna vilket gett en ökad belastning på de anhöriga. Syftet med studien var att belysa anhörigas upplevelser gällande deras delaktighet inom psykiatrin. Litteraturöversikten baserades på 14 artiklar. Empiriska relevanta studier valdes och värderades. Innehållsanalys användes som analysmetod. Resultatet visade att många anhöriga kände utanförskap och nedsatt delaktighet i omvårdnaden. Missnöje hos anhöriga gällande kommunikation med personalen gav känsla av otrygghet och frustration. Flera studier kunde styrka att majoriteten anhöriga upplevde en stor brist gällande information, stöd och utbildning. Anhöriga hade negativa synpunkter gällande sekretessen och organisationen inom psykiatrin. Det var positivt med information för personal gällande stöd och utbildning. Personalen ville förbättra anhörigas situation, vilket upplevdes svårt då det krävs stora förändringar, mer tid och förbättrad ekonomi. Anhöriga kände sig avvisade av personalen och organisationen. Anhörig som personal önskade förändring. Samhällets attityder behöver ändras gentemot psykisk sjukdom och politiker borde satsa mer på psykiatrin.</p>

Bristerna inom psykiatrin har länge varit mycket påtagliga och anhörigas behov av stöd och hjälp har i många fall varit underminerade. Många slutna vårdplatser har ersatts av öppna vilket gett en ökad belastning på de anhöriga. Syftet med studien var att belysa anhörigas upplevelser gällande deras delaktighet inom psykiatrin. Litteraturöversikten baserades på 14 artiklar. Empiriska relevanta studier valdes och värderades. Innehållsanalys användes som analysmetod. Resultatet visade att många anhöriga kände utanförskap och nedsatt delaktighet i omvårdnaden. Missnöje hos anhöriga gällande kommunikation med personalen gav känsla av otrygghet och frustration. Flera studier kunde styrka att majoriteten anhöriga upplevde en stor brist gällande information, stöd och utbildning. Anhöriga hade negativa synpunkter gällande sekretessen och organisationen inom psykiatrin. Det var positivt med information för personal gällande stöd och utbildning. Personalen ville förbättra anhörigas situation, vilket upplevdes svårt då det krävs stora förändringar, mer tid och förbättrad ekonomi. Anhöriga kände sig avvisade av personalen och organisationen. Anhörig som personal önskade förändring. Samhällets attityder behöver ändras gentemot psykisk sjukdom och politiker borde satsa mer på psykiatrin.

Den här undersökningen är en beskrivning av hur erfarna psykologer på mottagningar inom den öppna barn- och ungdomspsykiatrin i Stockholm använder den statistikblankett som ska fyllas i för varje ny patient. För att undersöka hur behandlarna uppfattar statistikblanketten genomfördes semistrukturerade intervjuer med sju psykologer. Som analysmetod användes en induktiv tematisk analys. Resultatet visar att behandlarna upplever att det är svårt att utifrån statistikblanketten ge en rättvis bild av patienterna och av det arbete som bedrivs. Behandlarna anser att dokumentation är viktigt men deras tyngsta kritik mot statistikblanketten är att den brister i validitet och reliabilitet. De saknar tydlig information om vad olika kategorier står för på statistikblanketten, och hur de ska kryssa när kategorier har flera alternativ. Behandlarna tror heller inte att det finns någon samstämmighet om hur man fyller i blanketten. För att undanröja bristen på tydlighet och istället få en tilltro till dokumentationen av patient och behandling, krävs en genomgripande förändring av den nuvarande statistikblanketten.