Background: The diagnoses of dementia increases in line with the aging population of the earth. Symptoms vary between different dementia diagnoses and for some, a diagnosis might be a relief and confirmation of what’s really going on for both the patient and their relatives. Person centered care aims to empower a person's self-esteem and involvement in their own care. It urges healthcare professionals to look beyond the diagnosis of the patient, which makes this the form of care advocated for patients with dementia. Despite the fact that long waiting times is an acknowledged problem, nurses are still obliged to pursue nursing on equal standardse. Aim: The aim was to acknowledge nurses' experiences of caring for patients with dementia in acute care settings Method: A literature-based study with nine qualitative articles were chosen. Results: The analysis identified three main categories; lack of knowledge, structural deficiencies and relatives as a co-actor of the caring process, and eight subcategories. Conclusion: Dedication and education are central aspects regarding the care of patients with dementia. It becomes apparent that regardless of context, caring for patients with dementia is often mired in complexity. Nurses claim that lack of time and education combined with structural deficiencies constitutes an obstacle for nurses providing what they would consider sufficient care. These deficiencies may also negatively affect attitudes and perceptions and consequently the care of patients with dementia can be stigmatized. / Bakgrund: Diagnostik av demens ökar i takt med världens åldrande befolkning. Symtom skiljer sig mellan olika diagnostyper och en diagnos kan innebära en lättnad och bekräftelse för både patient och anhöriga. Den vårdform som förespråkas för patienter med demens är personcentrerad vård som syftar till att stärka en persons självkänsla och delaktighet i vården och se bortom diagnoser. Även om väntetiderna på landets akutmottagningar är erkänt långa för äldre patienter har sjuksköterskor en skyldighet att ge omvårdnad på en likvärdig grund. Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med demens på akutvårdsavdelningar. Metod: En litteraturbaserad studie valdes där nio kvalitativa artiklar analyserats Resultat: Ur analysen framträdde tre kategorier; bristande kunskap, strukturella brister och anhöriga en medaktör i vårdandet med åtta underkategorier. Konklusion: Vårdandet av patienter med demens kräver engagemang och utbildning och det visar sig att det oavsett kontext är komplext att vårda patienter med demens. Sjuksköterskors erfarenheter visar att tid, utbildning och strukturella brister utgör ett hinder i vårdandet. Dessa brister kan även påverka attityder i negativ riktning och vårdandet av patienter med demens kan stigmatiseras.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 utgör en växande utmaning för global hälsa. Detta är en kronisk sjukdom som påverkar hur kroppen hanterar blodsockret. Stöd till egenvård är en central del i behandlingen av denna sjukdom. Syftet: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att ge stöd till egenvård hos patienter med diabetes mellitus typ II.Metod: En kvalitativ litteraturöversikt med induktiv ansats har tillämpats, där det baserades på 12 vetenskapliga artiklar. Dessa vetenskapliga artiklar var från år 2013–2023. Databaserna som användes var Medline och Cinahl samt Fribergs fem stegs analysmetod.Resultat: I litteraturöversikten framkom två teman: "Sjuksköterskors erfarenheter av utmaningar i egenvårdsstöd" och "Sjuksköterskors erfarenheter av att skapa möjligheter för att stödja egenvård". Utifrån teman framkom följande subteman: "bristande kunskaper om sjukdomen", "att vägleda patienter", "att samarbeta i team", "att ge personcentrerad vård" och "kommunikation med patienter".Slutsats: Inom diabetesvården visade resultatet att sjuksköterskor har olika erfarenheter av att ge stöd till egenvård.  Resultatet visade även att kommunikation och att samarbeta i team var viktiga aspekter för att möjliggöra egenvårdsstöd. Sjuksköterskor ansåg att egenvårdsstöd främjades när de arbetade personcentrerad.Nyckelord: Samarbeta i team, kommunikation, personcentrerad vård, bristande kunskaper. / Background: Type 2 diabetes mellitus poses a growing challenge to global health. This is a chronic condition that affects how the body manages blood sugar. Support for self-care is a central component in the treatment of this disease.Purpose: The purpose was to describe nurses' experiences of providing self-care support to patients with type 2 diabetes mellitus.Method: A qualitative literature review with an inductive approach was applied, based on 12 scientific articles. These scientific articles were from the years 2013–2023. The databases used were Medline and Cinahl, along with Friberg's five-step analysis method.Results: The literature review revealed two themes: "Nurses' experiences of challenges in self-care support" and "Nurses' experiences of creating opportunities to support self-care." Based on these themes, the following subthemes emerged: "lack of knowledge about the disease," "guiding patients," "collaborating in teams," "providing person-centered care," and "communication with patients."Conclusion: Within diabetes care, the results showed that nurses have different experiences of providing self-care support. The results also indicated that communication and collaboration in teams were important aspects in enabling self-care support. Nurses believed that self-care support was promoted when they worked in a person-centered manner. Keywords: Collaborate in teams, communication, person-centered care, lack of knowledge.