<p>Vi har genom intervjuer, tidningsartiklar och övrigt polisiärt material försökt förstå hur stort problemet med s.k. vägpirater är. Intervjuerna, främst med en kriminalinspektör, har givit oss en bred grund att stå på. Han har arbetat som polis sedan 1968 och på spaningsavdelningar sedan 1977. Det är vår källa som varit initiativtagare tillsammans med länskriminalen i Göteborg då det gäller att kartlägga brottsligheten kring vägpiraterna. Han berättade för oss hur gärningsmännen gått tillväga, vad det är gärningsmännen är ute efter samt var flest brott inträffat. Vi har även i vårat arbete försökt besvarat de frågeställningar vi haft så som, vad polisen gör för att minska brottsligheten, vad gör andra organisationer, hur skyddar man sig mot stölderna som enskild, etc. Mycket av det materialet har vi fått genom att noga läsa igenom diverse dagstidningar och Internetsidor ifrån sommaren 2003 och på det viset har vi skaffat oss en allmän och bred bild av vägpirater och de problem som följer i deras väg.</p>

<p>Brottsligheten i samband med mc-gäng har under 90-talet blivit ett stort problem för det svenska samhället. Dels därför att det handlar ofta om grov kriminalitet som drabbar inte bara de direkt inblandade utan ofta också tredje man. Dels också för att den stigande grova kriminaliteten som i det närmaste kan liknas vid en maffiastruktur också hotar hela det svenska rättssamhället. Tyvärr är det inte alltför ovanligt med hot mot vittnen, målsägande, åklagare etc. I detta arbete kommer vi att ta upp hur mc-gängen är uppbyggda och hur problemet ser ut i Sverige. Vi kommer att ta upp dels historien kring mc-kriminaliteten, dels hur organisationen är uppbyggd, samt hur polisen i Sverige jobbar för att motarbeta denna kriminalitet. Vi skall i detta arbete försöka ge folk en uppfattning om hur stort problemet är och vilka kriminella element man har att göra med. Denna uppsats rekommenderas till polisstudenter för att dessa skall få en uppfattning av problemet och hur man skall handskas mot mc-organisationer.</p>

<p>Den organiserade handeln av öl från Tyskland till Sverige är ett stort problem. Dels genom försäljning till ungdomar, privatpersoner, krogar och arbetsplatser dels genom förlorade skatteintäkter. Det går inte lägre att kontrollera konsumtionen av öl genom Systembolagets monopol. Detta problem kommer i framtiden att öka på grund av de ökade införselkvoter som träder i kraft år 2004. Det är svårt att komma åt problemet då införseln av öl är laglig, men inte försäljningen. Det kräver stora och kostsamma insatser från myndigheternas sida för att få kontroll på verksamheten i förhållande till vad den straffrättsliga påföljden för brottet blir. Med situationell brottprevention och sänkta skatter kan man förebygga och minska problemets omfattning.</p>

<p>I och med att den nya lagen (Lagen om förbud mot sexuella tjänster 1998:408) infördes, har man sett att sexhandeln har blivit mer dold. Utifrån det har polisens förebyggande arbete blivit svårare. Trafficking som är en del av könshandeln, är något som polisen har arbetat mot länge, det är inget nytt brott. Men den 1 juli 2002, infördes ett nytt brott i brottsbalken, Människohandel för sexuella ändamål. Årligen uppskattar EU att det in i EU förs cirka 120 000 – 500 000 kvinnor och barn från andra delar av världen, varav 300-600 av dem hamnar i Sverige. I det här arbetet har vi valt att jämföra två polismyndigheter och deras sätt att arbeta förebyggande mot trafficking. Under ”Teorikapitlet” presenteras en definition av trafficking och mer allmänt om de två aktuella lagarna. I ”Metoddelen” berättar vi hur vi har gått till väga, och vilka frågor vi skickade till respektive myndighet. Här har vi också tittat på svårigheter som uppstått under intervjuerna och varför dessa svårigheter kan ha uppstått. Vidare kommer ”Resultatdelen” där vi presenterar de två polismyndigheterna och deras sätt att arbeta. Sista delen ”Diskussion” tar upp vårat sätt att se på saken och våra förslag till åtgärder som kanske kan vara till någon hjälp för fortsatt brottsförebyggande arbete. Vi ser relativt stora skillnader i polismyndigheternas arbete kring trafficking. Arbetet måste utvecklas och samordnas ännu bättre över länsgränser och landsgränser, om problemet trafficking skall kunna minskas.</p>

<p>Vägpirater har under en längre tid funnits i Europa. Vägpirater började visa sig i Sverige under 90-talets slut och under senare år har denna ökat kraftigt. Ett problem rättssystemet är om brottet skall rubriceras som grov stöld eller rån. Att det är en grov stöld som begåtts är klart men skall brottet uppgraderas till rån?. En grov stöld prioriteras inte lika högt inom rättssystemet som ett rån. Det gör att risken för att gärningsmannen skall gripas och lagföras minskar. Det är oklart vilka som begår dessa brott men de misstänkta kommer ursprungligen från Balkan och har troligtvis tagit med sig denna kriminella kultur från sitt hemland. Brotten begås mestadels i Halland, Skåne och Västra Götaland och huvudsakligen utmed E6 på sommarhalvåret under nattetid. De personer som oftast blir drabbade av denna typ av brottslighet är turister som stannat med sin husbil eller husvagn på en rastplats. En annan kategori av offer är lastbilschaufförerna som ofta använder rastplatserna som en viloplats. Gärningsmannen väljer noga ut sina offer och angriper oftast fordon som står parkerade där det är dålig belysning och placerade med passagerardörren ut mot skogskanten. Det är med låg sannolikhet, att gärningsmannen använt sig av gas för att söva personerna i fordonet innan brottet. Om gas har används kan brottet rubriceras som rån istället för stöld eftersom offret har försatts i vanmakt. Godset som stjäls är värdesaker som är lättåtkomliga så som kontanter, kontokort och mobiltelefoner som ligger löst i fordonet men det är troligtvis ett stort mörkertal på vad som egentligen stjäls. För att motverka dessa brott samverkar polisen med flera myndigheter och andra organisationer. Polisen arbetar direkt operativt genom spaning och informativt förebyggande i samverkan genom information till de som stannar på rastplatserna. Som enskild person bör man tänka på att inte lämna lättåtkomliga värdesaker väl synliga i sitt fordon om man stannar på en rastplats.</p>

<p>Vi har valt att skriva om hur Vit makt-miljön i Västra Götaland rekryterar unga till organisationer och vad det är som lockar unga. Vi valde ämnet på grund av att vi båda kommer från delar av Västra Götaland som har problem med dessa främlingsfientliga organisationer och vi är intresserade att ta reda på varför ungdomar dras till dessa organisationer i ”vårt” område. Syftet med arbetet är att utröna vad det är som lockar nya personer till dessa organisationer som så många vänder ryggen och som är illa omtyckt av den stora allmänheten. Vi har även tagit reda på hur dessa organisationer går till väga för att locka unga nya medlemmar till dem. Vi har utgått från en hypotes om att ungdomarna söker en samhörighet och ett skyddsnät och att valet av organisation är av sekundärt natur. Vi skall också använda oss av en intervju med en person som under sin tonårsperiod umgicks i dessa kretsar, där han skall få ge sin bild av miljön och dess lockelser. Dessutom har vi intervjuat en analytiker på Säpo angående vår tes och hennes syn på den och rekryteringen av ungdomar till Vit makt-miljön samt intervjuat en representant från organisationen Exit.</p>

<p>Syftet med denna rapport är att samla in så mycket kunskap som vi kan om hur pass organiserat det är med människohandel, och just handel med kvinnor. Med hjälp av denna kunskap som vi förskansar oss på detta område ge tankar och reflektioner över vad man som polis i yttre tjänst kan tänka på att göra vid påträffandet av utländska kvinnor som prostituerar sig här i Sverige. I det inledande kapitlet har vi valt att förklara en teori som vi tycker passar in på varför man väljer att ”handla med människor”. Vi har tittat närmare på Strainteorin som Merton skrev på 30-talet. Lagstiftningen på detta område har vi med och genom detta vill vi belysa hur svårt det verkar vara att lagföra personerna som håller på med organiserad människohandel. I resultat delen har vi gått in på att människohandel är en organiserad brottslighet och inget som sker slumpmässigt. Vi belyser de tre leden med rekryteringen av kvinnor, som ofta tillhör samma etnicitet som rekryterarna själva. De har valt de kvinnor som är mest utsatta i samhället och har stort behov av pengar. Vi belyser även hur de transporteras till Sverige och vilket mottagande de får. Det finns två olika sorters hallickar, den sofistikerade och den mer gatuorienterade. Sen har vi de kriminella nätverk som jobbar för detta och tillsammans med olika aktörer i Sverige ”tvättar” pengar och placerar dessa i legala företag i Sverige. Det vi kommit fram till med hjälp av detta arbete är att i Sverige kan vi inte stoppa rekryteringen av dessa kvinnor till prostitution i deras hemländer, men när en polis i yttre tjänst möter på en eller flera kvinnor med utländsk härkomst som prostituerar sig, ska man veta att det är en stor organisation som ligger bakom kvinnornas vistelse här i Sverige.</p>

<p>Det som framkommit under vårat arbete är att åsikterna går isär. Polismyndigheten i Norrbotten anser att rent juridiskt går det inte att bevisa förekomsten av människohandel för sexuella ändamål i deras län. De medger emellertid att prostitution och sexköp existerar. Länsstyrelsen och Rikskriminalpolisen (RKP) uppger att det formellt sett inte finns något att rapportera om människohandel i Norrbotten. Andra hävdar att det förekommer, bl.a. Kvinnojouren Iris i Luleå och Polisinspektör Ola Backe i Haparanda. De berättar att de själva sett prostitution och de anser att det även rör sig om människohandel. I verksamhetsplaner från Rikskriminalpolisen kan man läsa att den här typen av brottslighet inte bara är ett storstadsproblem utan det är något som finns i hela landet. Rikspolisstyrelsen (RPS) hävdar i en lägesrapport från 2003 att Norrbotten är en ”språngbräda” för människohandel till övriga Sverige. Frågan kvarstår, hur omfattande är människohandeln i Norrbotten?</p>

<p>I arbetet har vi valt att reda ut och beskriva hur en modern huligan ser ut. När vi under studiebesök hos Supporterpolisen i Stockholm hörde att det ibland uppkommer missförstånd om hur den supporter ser ut som söker slagsmål, så ville vi ta reda på hur denna supporter tänker, klär sig och vad som motiverar honom att slåss. Information har vi hämtat in från tidigare arbeten kring huliganer, egna intervjuer, intervjuer från tidningar samt från Internet. Egen information har vi sedan tidigare då vi båda har ett stort idrottsintresse samt att en av oss bott och levt i Stockholm och indirekt kommit i kontakt med huliganer. Vi har valt att endast ta med supportrar från svenska storstadsregioner, då detta kommer att beröra oss mest i framtiden som polismän. Bland de vetenskapliga teorier som kan passa in på en kategori C-supporters beteende, är det ingen som passar perfekt, men det finns ett flertal teorier som innehåller klargöranden om dessa personer. Det resultat vi kommit fram till visar att dessa så kallade C-supportrar lever för fotbollen och för varandra i väl organiserade grupper. De lever också för att vid matchdagar träffa andra gäng, vilka håller på andra lag, och slåss mot dem i syfte att försvara klubblagets heder. I slagsmålen ges supportrarna sådana adrenalinkickar som de inte kan vara utan, utan söker den igen och igen i slagsmål. I en grupp har personer olika roller, som t.ex. i uppgift att kommunicera med andra grupperingar. Dessa C-supportrar har hämtat inspiration både vad gäller beteende och sin klädstil från engelska huliganer som föregick denna utveckling 20 år sedan.</p>

<p>Detta arbete handlar Svenska supporterpolisens arbete mot huliganismen. Våldets uttåg från arenan, orsaker till detta och vilka problem det ställt till för polisen. Supporterpolisen i Sverige har en väl utarbetad strategi mot huliganerna och har även lyckats få bort det mesta läktarvåldet bort från arenorna. Problemet är att våldet flyttats ut på gatorna där polisen får det mycket svårare att hålla koll och vara på rätt plats då slagsmål och skadegörelse sker. Faktumet att det fotbollsrelaterade våldet inte bara sker på matchdagen utan också dagarna före har ytterligare försvårat polisens arbete att hålla koll på huliganerna. I och med att supporterpolisens arbete skiljer sig mellan stora städer och små har vi intervjuat supporterpoliser från Halmstad och Stockholm för att ta reda på vilka skillnader det kan finnas i en större och en mindre stad. Stockholmspolisen har en större organisation kring sig medan Halmstad ”bara” har två stycken som arbetar som supporterpolis vid sidan av arbetet som näpo-polis. Vårat arbete bygger till stor del på de intervjuer vi har gjort med Stockholmspolisen och Halmstadspolisen, men även genom olika handlingar från polisen i Stockholm.</p>