Vi har valt att skriva om hur Vit makt-miljön i Västra Götaland rekryterar unga till organisationer och vad det är som lockar unga. Vi valde ämnet på grund av att vi båda kommer från delar av Västra Götaland som har problem med dessa främlingsfientliga organisationer och vi är intresserade att ta reda på varför ungdomar dras till dessa organisationer i ”vårt” område. Syftet med arbetet är att utröna vad det är som lockar nya personer till dessa organisationer som så många vänder ryggen och som är illa omtyckt av den stora allmänheten. Vi har även tagit reda på hur dessa organisationer går till väga för att locka unga nya medlemmar till dem. Vi har utgått från en hypotes om att ungdomarna söker en samhörighet och ett skyddsnät och att valet av organisation är av sekundärt natur. Vi skall också använda oss av en intervju med en person som under sin tonårsperiod umgicks i dessa kretsar, där han skall få ge sin bild av miljön och dess lockelser. Dessutom har vi intervjuat en analytiker på Säpo angående vår tes och hennes syn på den och rekryteringen av ungdomar till Vit makt-miljön samt intervjuat en representant från organisationen Exit.

Syftet med denna rapport är att samla in så mycket kunskap som vi kan om hur pass organiserat det är med människohandel, och just handel med kvinnor. Med hjälp av denna kunskap som vi förskansar oss på detta område ge tankar och reflektioner över vad man som polis i yttre tjänst kan tänka på att göra vid påträffandet av utländska kvinnor som prostituerar sig här i Sverige. I det inledande kapitlet har vi valt att förklara en teori som vi tycker passar in på varför man väljer att ”handla med människor”. Vi har tittat närmare på Strainteorin som Merton skrev på 30-talet. Lagstiftningen på detta område har vi med och genom detta vill vi belysa hur svårt det verkar vara att lagföra personerna som håller på med organiserad människohandel. I resultat delen har vi gått in på att människohandel är en organiserad brottslighet och inget som sker slumpmässigt. Vi belyser de tre leden med rekryteringen av kvinnor, som ofta tillhör samma etnicitet som rekryterarna själva. De har valt de kvinnor som är mest utsatta i samhället och har stort behov av pengar. Vi belyser även hur de transporteras till Sverige och vilket mottagande de får. Det finns två olika sorters hallickar, den sofistikerade och den mer gatuorienterade. Sen har vi de kriminella nätverk som jobbar för detta och tillsammans med olika aktörer i Sverige ”tvättar” pengar och placerar dessa i legala företag i Sverige. Det vi kommit fram till med hjälp av detta arbete är att i Sverige kan vi inte stoppa rekryteringen av dessa kvinnor till prostitution i deras hemländer, men när en polis i yttre tjänst möter på en eller flera kvinnor med utländsk härkomst som prostituerar sig, ska man veta att det är en stor organisation som ligger bakom kvinnornas vistelse här i Sverige.

Det som framkommit under vårat arbete är att åsikterna går isär. Polismyndigheten i Norrbotten anser att rent juridiskt går det inte att bevisa förekomsten av människohandel för sexuella ändamål i deras län. De medger emellertid att prostitution och sexköp existerar. Länsstyrelsen och Rikskriminalpolisen (RKP) uppger att det formellt sett inte finns något att rapportera om människohandel i Norrbotten. Andra hävdar att det förekommer, bl.a. Kvinnojouren Iris i Luleå och Polisinspektör Ola Backe i Haparanda. De berättar att de själva sett prostitution och de anser att det även rör sig om människohandel. I verksamhetsplaner från Rikskriminalpolisen kan man läsa att den här typen av brottslighet inte bara är ett storstadsproblem utan det är något som finns i hela landet. Rikspolisstyrelsen (RPS) hävdar i en lägesrapport från 2003 att Norrbotten är en ”språngbräda” för människohandel till övriga Sverige. Frågan kvarstår, hur omfattande är människohandeln i Norrbotten?

I arbetet har vi valt att reda ut och beskriva hur en modern huligan ser ut. När vi under studiebesök hos Supporterpolisen i Stockholm hörde att det ibland uppkommer missförstånd om hur den supporter ser ut som söker slagsmål, så ville vi ta reda på hur denna supporter tänker, klär sig och vad som motiverar honom att slåss. Information har vi hämtat in från tidigare arbeten kring huliganer, egna intervjuer, intervjuer från tidningar samt från Internet. Egen information har vi sedan tidigare då vi båda har ett stort idrottsintresse samt att en av oss bott och levt i Stockholm och indirekt kommit i kontakt med huliganer. Vi har valt att endast ta med supportrar från svenska storstadsregioner, då detta kommer att beröra oss mest i framtiden som polismän. Bland de vetenskapliga teorier som kan passa in på en kategori C-supporters beteende, är det ingen som passar perfekt, men det finns ett flertal teorier som innehåller klargöranden om dessa personer. Det resultat vi kommit fram till visar att dessa så kallade C-supportrar lever för fotbollen och för varandra i väl organiserade grupper. De lever också för att vid matchdagar träffa andra gäng, vilka håller på andra lag, och slåss mot dem i syfte att försvara klubblagets heder. I slagsmålen ges supportrarna sådana adrenalinkickar som de inte kan vara utan, utan söker den igen och igen i slagsmål. I en grupp har personer olika roller, som t.ex. i uppgift att kommunicera med andra grupperingar. Dessa C-supportrar har hämtat inspiration både vad gäller beteende och sin klädstil från engelska huliganer som föregick denna utveckling 20 år sedan.

Detta arbete handlar Svenska supporterpolisens arbete mot huliganismen. Våldets uttåg från arenan, orsaker till detta och vilka problem det ställt till för polisen. Supporterpolisen i Sverige har en väl utarbetad strategi mot huliganerna och har även lyckats få bort det mesta läktarvåldet bort från arenorna. Problemet är att våldet flyttats ut på gatorna där polisen får det mycket svårare att hålla koll och vara på rätt plats då slagsmål och skadegörelse sker. Faktumet att det fotbollsrelaterade våldet inte bara sker på matchdagen utan också dagarna före har ytterligare försvårat polisens arbete att hålla koll på huliganerna. I och med att supporterpolisens arbete skiljer sig mellan stora städer och små har vi intervjuat supporterpoliser från Halmstad och Stockholm för att ta reda på vilka skillnader det kan finnas i en större och en mindre stad. Stockholmspolisen har en större organisation kring sig medan Halmstad ”bara” har två stycken som arbetar som supporterpolis vid sidan av arbetet som näpo-polis. Vårat arbete bygger till stor del på de intervjuer vi har gjort med Stockholmspolisen och Halmstadspolisen, men även genom olika handlingar från polisen i Stockholm.

Vi har för avsikt att ta reda på vilka polisen samverkar med när det gäller vägrån och lite om hur denna samverkan går till och hur man arbetar för att minska denna typ av brottslighet. Enligt polisen i västra Götaland och deras länsorder för 2004, som innehåller särskilda åtgärder för att beivra grova stölder i husbilar och lastfordon i Västra Götaland, skall man beivra vägrån och grova stölder främst genom brottsförebyggande åtgärder i samarbete med externa aktörer. Länsordern innefattar även operativa åtgärder. I denna studie så har vi även använt oss av rutinaktivitetsteorin. Den teorin utgår från att för att brott ska kunna begås så måste det finnas tre element nämligen en motiverad gärningsman, avsaknad av kapabla väktare samt lämpligt objekt. Resultatet visar att det bedrivs en hel del samverkan mellan olika aktörer inom turistnäringen, vägverket och polisen. Det förebyggande arbetet verkar fungera väldigt väl och samverkansformerna mellan aktörerna är till synes väl underbyggda. Vidare så visar resultatet på statistik över hur drabbad den sydvästra regionen är av vägrån samt vilka fordon och fordonsmärken som är representerade. De viktigaste slutsatserna vi kan dra av detta arbete är att det förebyggande arbetet måste fortsätta och information både till allmänhet och presumtiva målsägare måste ges. Samverkan mellan de olika aktörerna har visat sig falla väl ut och denna samverkan bör fortgå och kanske till och med utökas för att vara det kraftfullaste vapnet mot vägrån.

De senaste åren har det skett en avsevärd ökning av värdetransportrån i Sverige. Det är inte bara antalet som är skrämmande utan även stegringen av våldet som använts vid rånen. Detta har gjort Sverige till en av de mest utsatta länderna i Europa gällande värdetransportrån. Påföljden är inte bara ett hot mot tryggheten och arbetsmiljön för de anställda inom den finansiella sektorn och värdetransport-företagen utan också ett allvarligt hot mot pengaförsörjningen. Åtgärdsförslag diskuteras bland annat av värdetransportföretagen, bankerna, facket, svensk handel och polisen. En åtgärdspunkt som är återkommande är att minska kontant-användningen i samhället och därigenom minska behovet av värdetransporter. Syftet med arbetet har därför varit att utreda vilka åtgärder i penninghanteringen som krävs för att minska antalet värdetransporter. För att nå syftet har vi intervjuat företrädare för berörda parter samt hämtat information från rapporter och tidningsartiklar. Efter att riksbanken avvecklat största delen av sina mynt- och sedelkontor har det medfört fler och längre transporter för värdetransportföretagen. Nya depåer måste öppnas i affärsbankernas regi och möjlighet till makulering av sedlar bör kunna ske tidigare i kontantflödet. Skyddklassning av bankerna och värdebolagens egna objekt bör införas då de uppfyller en samhällsviktigfunktion. Kortanvändningen måste öka i Sverige för att minska den stora kontanthanteringen. Sänkta kortavgifter och cashbacksystem gör detta möjligt.

Värdetransportrånen i Sverige ligger på ett rån i veckan. Finland har endast haft fyra rån mot värdetransporter på en sexårsperiod. Med denna rapport vill vi försöka förstå vad som skiljer mellan Sverige och Finland gällande värdetransportrån. Vi tittar på om problemet ligger i skillnader gällande lagstiftning och straffsatser. Man se att påföljden för rån och grovt rån inte skiljer mycket mellan länderna. Johanna Niemi-Kiesiläinen tror inte att problemet ligger i straffsatserna. Vi har pratat med personal på Securitas i båda länderna och konstaterat att det skiljer lite grann mellan Finland och Sverige gällande rutiner och anställningsförfarande. Detta kan vara en faktor till att det skiljer sig gällande värdetransportrånen, det är inte hela förklaringen men det är en liten del i ett komplext problem. Vid jämförelse av den tekniska utrustningen så kan man konstatera att den är i stort sett likadan i Finland som i Sverige, men möjligen är de bättre i Finland på att hålla utrustningen i funktionsdugligt skick. Vi har även stött på andra faktorer som kan vara bidragande orsaker till att Sverige har så många värdtransportrån t. ex. att riksbanken stänger ner sina skyddsklassade värdedepåer och till sommaren är det meningen att det endast skall vara två stycken kvar i vårt avlånga land (en i Göteborg och en i Stockholm). Detta är inte bra enligt vår uppfattning, då pengarna kommer att transporteras längre vägsträckor och öka rånrisken ännu mera.

Fotbollshuliganism har i många år varit ett mer eller mindre stort problem för arrangörer, ordningsmakt och samhället som sådant. Under löpsedlar likt ”Skandal på Söderstadion” har journalister uttryckt sitt missnöje med rättsväsendets möjligheter att arbeta mot huliganismen. Detta väckte vårt intresse att läsa in oss på fenomenet samt förkovra oss i de lagstöd som finns att arbeta med under fotbollskommenderingar. Vårt tillvägagångssätt har uteslutande inneburit litteraturstudier. Vi tycker att vi med dessa begränsningar har lyckats bilda oss en god uppfattning om vilken omfattning problemet har, samt vilka möjligheter vi har att arbeta gentemot företeelsen. Med den nya lagen om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang (SFS 2005:321) kan rättsväsendet agera långsiktigt mot de som ställer till med oreda på idrottsarenorna. Men lagen skulle kunna komma bättre till nytta om man kunde lätta på sekretessen mellan polis och förening så att idrottsföreningarna i högre grad får kännedom om identiteten på dem som de kan ansöka om tillträdesförbud för. Ett alternativ att polisen själva skulle har rätt att initiera en dylik ansökan. De möjligheter som polisen har att idka ordningshållning anser vi är fullgod. Det enda som egentligen kan begränsa polisen på detta område är personalstyrkan och huruvida de tjänstgörande har den kunskap i och omkring de lagstöd som kan användas under en ordningshållande kommendering.

Smuggling av alkohol är illegal verksamhet i Sverige och ett stort problem som sett till det senaste året har ökat oroväckande bland privatpersoner. Detta kan bland annat vara en följd av landets höga alkoholskatter och den höga avkastning denna brottsliga verksamhet ger. Alkoholsmugglingen är ett uppmärksammat problem i media och andra offentliga forum. Svenskarnas alkoholkonsumtion har ökat avsevärt och i paritet med det även vålds-brottsligheten. Kan detta ha ett samband? Informationen som ligger till grund för rapporten är hämtad från olika Internetsidor samt en telefonintervju med Sune Rydén på Tullverket. Dessutom har vi tagit del av en undersökning som Temo har gjort bland tonåringar, denna påvisar bland annat att i vissa städer har nästan varannan ungdom någon gång köpt smuggelsprit. Resultatavsnittet tar upp bestämmelser kring alkoholsmuggling, dels lagen som berörs samt regler om gränsvärden för införsel. Det beslagtas stora mängder alkohol varje år och sätten att smuggla in den i landet är många. Tullverket anammar olika metoder för att komma till bukt med denna typ av kriminalitet, men de är få och framförallt kostsamma. Den genomsnittlige svensken ökar varje år sin alkoholkonsumtion vilket är oroande fakta, detta kan leda till stora problem i samhället med bland annat fler våldsbrott som följd. För att minska alkoholtillgången i de yngre lägren måste vi börja med att ändra de vuxnas inställning till alkoholsmuggling vilken ofta kan vara väldigt liberal.