Bakgrund: Att beröra någon annan ger känslor och känslouttryck hos både individen som utför handlingen och mottagaren. Mellanmänsklig beröring är ett uttryck för kärlek eller tillgivenhet inom familjer och även i andra miljöer. I kliniska sammanhang är beröring viktigt p.g.a. den lugnande effekt och emotionella påverkan som sker. Att lägga handen på någon som lider kan skapa trygghet. Inom omvårdnad är beröring det viktigaste av alla icke-verbala beteenden. Beröring lugnar, tryggar, ger värme och stimulerar patienten. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva patienters och sjuksköterskors erfarenheter av expressiv beröring. Metod: Litteraturöversikt innehållande 10 vetenskapliga artiklar varav nio kvalitativa och en kvantitativ. Artiklar söktes i databaserna CINAHL, MEDLINE samt manuell sökning i Google scholar. Resultat: Beröring var ett centralt behov för patienter. Vid beröring kände de sig sedda som individer. Sjuksköterskorna hade ett behov av att beröra patienter och att bli berörda. Sjuksköterskor använde beröring för att anknyta emotionellt. Sjuksköterskor och patienter hade behov av att beröra och att bli berörda på ett sätt som passade dem och beröringen gjorde att patienterna och sjuksköterskorna fick en samhörighet på ett djupare existentiellt plan. Det fanns skillnader i hur kvinnor och män uppfattade beröring. En god relation var avgörande för hur beröringen uppfattades. Slutsats: Sjuksköterskorna ser expressiv beröring som något positivt medan patienternas uppfattningar varierar stort. Relationen med sjuksköterskan som utför beröringen är avgörande för hur beröringen uppfattas. Detta visar på nödvändigheten i att stämma av med patienten vid fysisk kontakt och att anpassa beröringen individuellt. Klinisk betydelse: Att vara medveten om hur beröring används gör att sjuksköterskor kan skapa goda vårdrelationer från första ögonblicket och snabbt undvika missförstånd. / Background: Touching provides emotional expression to both parties involved. Human touch is an expression of love or affection within families and other environments. Expressive touch in a clinical context is important due to its calming and emotional effect. Laying a hand on a suffering individual can provide comfort. Touch is the most important non-verbal behavior in caring. Touching calms comforts and stimulates the patient. Aim: The aim of the study was to describe patient´s and nurse´s experiences of expressive touch. Method: A literature review of 10 scientific articles consisting of nine was qualitative and one was quantitative. Articles were found using the databases CINAHL, MEDLINE and manually searched in Google scholar. Result: Touch was a central need for patients. When they were touched, they felt that they were seen as individuals. Nurses also had the need to touch and to be touched by the patients. Nurses used touch to connect emotionally with patients. The touch made nurse´s and patient´s feel solidarity on a deeper existential level. There was a difference in perceptions of touch between men and women. A good nurse patient relationship was crucial to how the touch was perceived. Conclusion: The nurses see expressive touch as something positive whilst the patient's perceptions vary. The nurse patient relationship is crucial to how the touch is perceived. This shows the necessity of checking with the patient while engaging in physical contact and to adapt the touch to the individual. Clinical significance: Being aware of how expressive touch should be used enables nurses to establish good nurse patient relationships and quickly avoid misinterpretations.

Bakgrund: Antalet personer med hjärtsvikt beräknas till 23 miljoner i världen och ungefär 250 000 i Sverige. Hjärtsvikt är en av de vanligaste orsakerna till sjukhusinläggningar hos personer över 65 år. I framtiden kommer antalet äldre i samhället öka och det finns tendenser att även antalet yngre med hjärtsvikt ökar. Symtom som följer med hjärtsvikt påverkar den drabbade så det kan bli svårt att få vardagen att fungera. Genom egenvård kan personen lindra symtom, få en enklare vardag och minska sjukhusvården. Med rätt kunskap kan sjuksköterskor främja egenvårdsförmågan hos personer med hjärtsvikt.   Syfte: Syftet var att beskriva effekter av omvårdnadsåtgärder för att främja egenvårdsförmågan hos personer med hjärtsvikt.   Metod: En litteraturöversikt där 11 kvantitativa artiklar har analyserats.   Resultat: Olika inriktningar identifierades för hur egenvårdsförmågan kunde främjas: Utbildning med individuell inriktning- hjälpmedel, individuell inriktning- kognitivt beteende och inriktning individuell och anhörig. Alla inriktningar, utom individuell inriktning- kognitivt beteende visade sig leda till förbättrad egenvård.     Slutsats: Genom personcentrerad utbildning kan sjuksköterskan motivera personer med hjärtsvikt och deras anhöriga utifrån de resurser och familjefunktioner som är aktuella hos just den personen. Att kontakten med sjuksköterska är kontinuerlig och att personen lätt kan följa symtom med något slags hjälpmedel ökar följsamheten av egenvård och ger personen empowerment. / Background: In the world 23 million people, of which 250 000 live in Sweden, suffer with heart failure. It is one of the most common causes of hospitalization in the population 65 years and older. In the future the number of elderly people will increase and there are signs of an increasing number of younger people suffering with heart failure as well. The symptoms of heart failure affect the person’s ability to perform the chores of daily living. By performing self-care the person diagnosed with heart failure can alleviate symptoms so the chores of daily living can be performed easier. With the right knowledge can nurses promote self-care in persons diagnosed with heart failure.   Aim: Effects of nursing actions to promote self-care in persons diagnosed with heart failure.   Method: Eleven quantitative studies have been analyzed and presented in a result.   Result: The result is presented in four different categories; Individual education with aid to follow up symptoms, individual education with cognitive behavior programs, education for the person diagnosed with heart failure and his/her relatives. The result was positive in all categories except from the category individual education with cognitive behavior programs.   Conclusion: The nurse can through personcentered care motivate people diagnosed with heart failure to perform self-care. The motivation can be based on resources and family functions that are relevant to that particular person. It strengthens the adherence to self-care and empowers the patient if the contact with the nurse is continuous and if the person diagnosed with heart failure has some kind of aid to follow up symptoms.

This descriptive, correlational, cross-sectional study explored the relationships among the variables self-care action, self-care knowledge, and affiliated individuation and quality of life for persons on chronic warfarin therapy. This study also explored the moderating effects of self-care knowledge and affiliated individuation on quality of life. This research was guided by a theoretical framework based on modeling and role-modeling theory (Erickson, Tomlin, & Swain, 1983). The sample consisted of 83 adults between the ages of 30 to 91 years. The majority of participants were Caucasian, educated, retired and almost evenly distributed between male and female. Each subject completed the following instruments: the Oral Anticoagulation Knowledge (OAK) test, the Duke Anticoagulation Satisfaction Scale (DASS), the Basic Needs Satisfaction Inventory (BNSI), and the generic quality of life survey (SF36v2). Data was analyzed using correlation and hierarchical multiple regression analysis. Results indicated significant correlations among most of the study variables. Self-care action significantly explained variances in all but two quality of life variables. Self-care knowledge and affiliated individuation had statistically significant moderating effects on the DASS negative impact and hassles/burdens subscales. Self-care knowledge also demonstrated a significant moderating effect on the SF36v2 physical function subscale. These findings support the concepts proposed by the study's theoretical framework. This research serves as validation of Acton's (1997) study findings for the concept of affiliated individuation and its value as a self-care resource in a specific clinical population. / text