SAMMANFATTNING Bakgrund Smärta är en subjektiv upplevelse som påverkas av flertalet faktorer och bör snarare ses ur detta perspektiv än vilken typ av vävnadsskada den kan härledas till. Smärta skall angripas i ett helhetsperspektiv vilket tar hänsyn till hela patientens upplevelse och lidande. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av smärtskattning, smärtskattningsverktyg och kännedomen om centralt uppsatta riktlinjer för smärtskattning. Metod För att besvara studiens syfte valdes en kvalitativ metod, vilken beskrev sjuksköterskornas levda erfarenheter. Data samlades in med hjälp av halvstrukturerade intervjuer. I studien intervjuades sju legitimerade sjuksköterskor utvalda med hjälp av urvalskriterier uppsatta för att kunna besvara studiens syfte. Materialet analyserades med en induktiv kvalitativ analysmetod och bearbetades med en manifest metod. Resultat Resultatet visade på tillgångar och begränsningar i sjuksköterskans smärtskattningsarbete. Tillgångarna återfanns i sjuksköterskans praktiska arbete och i de strukturer sjuksköterskorna ansåg behjälpliga i arbetet med smärtskattning. Begränsningarna avsåg de områden sjuksköterskorna uppfattade hindra ett effektivt smärtskattningsarbete. Vidare framkom att sjuksköterskorna hade begränsad kännedom om att centrala riktlinjer för smärtskattning fanns upprättade på sjukhuset och deras innehåll. Flertalet förslag på förbättringsarbeten framkom. Slutsats Resultatet visade att sjuksköterskorna strävade efter ett aktivt smärtskattningsarbete för att lindra lidande och ge patienterna möjlighet till optimal smärtbehandling. Dock beskrevs flertalet strukturella och kunskapsmässiga begränsningar vilka försvårade omvårdnaden vid smärta. Detta kunde leda till att patienterna inte fick en optimal smärtbehandling, vilket kunde gett ett ökat lidande och en försämrad återhämtning efter sjukdom eller operativa ingrepp.

Studiens syfte var att undersöka kriminalvårdens centrala riktlinjer för psykisk ohälsa bland anstaltsklienter och om dessa riktlinjer realiseras i praktiskt arbete på två olika avdelningar: normalavdelning och behandlingsavdelning på en anstalt av högsta säkerhetsklass i Sverige. Data samlades in genom intervjuer med åtta kriminalvårdare och en psykolog. Resultatet visade att psykisk ohälsa ur ett personalperspektiv är vanligt förekommande, främst ADHD, depression, ångest och sömnsvårigheter. Majoriteten av respondenterna visste inte om vilka riktlinjer som finns vid behandling av klienters psykiska ohälsa. Slutsatsen är att det råder brister i kommunikationen mellan ledningen och kriminalvårdarna inom anstalten. / The purpose of this study was to examine the correctional institutions central guidelines for mental problems among their clients and whether these guidelines are used in practical work within two different facilities: normal facilities and treatment facilities at an institution of a maximum security prison in Sweden. Data was collected through interviews with eight prison officers and a psychologist. The results showed that mental problems from a staff perspective are common, mainly ADHD, depression, anxiety and insomnia. The majority of the respondent did not have knowledge about the central guidelines for client’s mental problems. Conclusion is that there are deficiencies in communication between management and the prison officers within the correctional institution.