Children's animated films have held a lasting influence on their audiences since the rise of their popularity in the 1980s. As adults co-view such films with their children Hollywood has had to rewrite the formula for a successful animated children's film. This thesis argues that a main factor in audience expansion is adult humor. The results show that children's animated films from 2002-2013 are riddled with many instances of adult humor while earlier films from 1982-1993 use adult humor sparingly. It is clear that over the years the number of adult humor occurrences has consistently increased. Furthermore, this research shows that adult male roles consistently deliver the adult humor.

As the world evolves into a media saturated environment, the focus of many studies have been the negative effects of media on children and adolescents. For at least the past two decades, researchers have explored how parental involvement in their child's media consumption can influence child outcomes. Parental mediation of media includes restrictive mediation, active mediation, and co-viewing. Three meta-analyses, one for each type of mediation, reviewed a total of 69 studies. Each analysis assessed the effectiveness of parental mediation of media on five pertinent child outcomes: media use, aggression, substance use, sexual behavior, and negative health outcomes. The overall results indicated small, but significant relationships between child outcomes and restrictive mediation (r+ = .07), active mediation (r+ = .01), and co-viewing (r+ = .09). Effects on certain child outcomes were stronger than others. Parents have the ability to mitigate some of the adverse effects through parental mediation of media by creating rules for media use: discussing character's choices and central themes and consuming media together. Finally, several gaps in the existing literature were identified and discussed.

De senaste åren har små barns användning av digitala medier ökat och det finns idag en uppsjö av medieinnehåll riktat till denna målgrupp. Forskning visar dock att små barn har svårt att generalisera lärande från skärmar till verkligheten. Samtittande (co-viewing) med vuxna och verbala ledtrådar har föreslagits kunna underlätta lärandet men forskningen är ännu begränsad. Föreliggande studie syftade därför till att undersöka huruvida instruerad co-viewing har någon inverkan på deklarativt minne, mätt med fördröjd imitation, hos barn vid två års ålder. För att undersöka detta användes experimentell mellangruppsdesign, där deltagarna (N = 35) tillsammans med sina föräldrar fick se en film på surfplatta där uppgifter ur ett deklarativt minnestest (FIT-24) presenterades. Deltagarna randomiserades till experimentgrupp, där föräldrarna instruerades att beskriva händelseförloppet i filmen för barnen, och kontrollgrupp, där föräldrarna instruerades att titta på filmen tillsammans med barnen såsom de skulle gjort hemma. Efter en fördröjning testades vad barnen lärt sig av minnesuppgifterna. Utöver minnestestet genomfördes screening av utvecklingsnivå (Bayley-S).Resultatet visade ingen signifikant skillnad i deklarativt minne mellan betingelserna. Däremot återfanns positiva signifikanta samband mellan deklarativt minne och generell utveckling samt språklig förmåga. Därtill klarade deltagare i båda grupperna att generalisera kunskap från surfplatta till verklighet, vilket visar att tvååriga barn kan lära sig från digitala medier.