<p> This thesis explores the literary manifestation of patriarchal embodiment in several multicultural novels: Ama Ata Aidoo's <i>Changes: A Love Story, </i> Fadia Faqir's <i>Pillars of Salt,</i> and Jeanette Winterson's <i> Written on the Body.</i> Using theories of embodiment, gender, and power, I analyze how the female body is cast as a surface onto which gendered power structures can be inscribed, as well as the ways in which the body subverts cultural gender norms. The novels exemplify the relationship among literature, culture, and consciousness and offer visions of feminism outside of a Western paradigm. [Trigger Warning: This thesis features instances of sexual violence that may be triggering to some readers.]</p>

Thesis (Ph.D.)--Hong Kong University of Science and Technology, 2008. / Includes bibliographical references (leaves 210-229).

Uppsatsen är en språkjämförande studie av svenskt och danskt spatialt prepositionsbruk. Den tar utgångspunkt i de tre prepositionerna på, i och till (til) som är identiska till formen i både svenska och danska och som därmed kan förväntas vara överensstämmande även i funktionen. Materialet utgörs dels av svenska och danska grammatikor, dels även av två romaner (en svensk och en dansk) och deras översättningar till respektive grannspråk. Målet har varit att undersöka hur prepositionerna används både som befintlighets- och riktningsmarkörer i förhållande till rekommenderat prepositionsbruk. Jag har även haft en förmodan om att det finns en viss divergens såväl som konvergens i det svenska och danska prepositionsbruket vilket jag har analyserat med hjälp av aspekter av den kognitiva semantiken. Jag har även sökt fastställa vilka svårigheter man kan påvisa ur ett översättningsperspektiv.             Resultatet av min undersökning visar att speciellt valet mellan i och på som befintlighetsmarkörer är problematiskt både inom respektive språk men även att det finns betydande skillnader mellan svenskan och danskan. Där på dominerar i svenskan gör danskan även stort bruk av i för befintlighet vilket ofta kan skapa interferens i ett översättningssammanhang. Ursprungsbetydelsen av i som varande inneslutande återfinns även i danskans bruk av denna preposition vid många tillfällen (till exempel i fraser som rör nöjeslokaler, fordon och institutioner) där på i stället dominerar i svenskan.  Divergerande bruk finner vi även i danskans val av till för befintlighet och ett väsentligt större bruk av ledsagande rumsadverb både vid befintlighets- och riktningsmarkering. Både forskningslitteratur om grannspråken och den svensk-danska lärobokslitteraturens framställning av ett oproblematiskt och konvergerande prepositionsbruk har därmed visat sig något missvisande och uppsatsens resultat pekar i stället på att fler språkjämförande studier i svensk-danskt prepositionsbruk behövs.

<p>A word or a linguistic construction can mean various things depending on the context. The imperative is a representative example of such a construction and can express a variety of illocutionary forces such as COMMAND, REQUEST, ADVICE, and more (Quirk et al., 1985, Huddleston et al., 2002). </p> <p>However, although there are many studies that comprehensively deal with the imperative or individual illocutionary forces of it (e.g. Lakoff, 1966, Ljung, 1975, Davies, 1986, Wilson & Sperber 1988, Han, 2000, Takahashi, 2012, Jary & Kissine, 2014), there is no such study that shows a possible overall process of how we would interpret an imperative to reach a certain illocutionary force when it is uttered. Without such a shared process, we cannot explain why we can communicate using imperatives without misunderstandings. Thus, this process needs to be investigated. </p> <p>Another problem regarding imperatives is the treatment of non-directive uses of imperatives such as “Have a good day”. The illocutionary force of this imperative would be called GOOD WISH and regarded as a conventional use of imperatives (Davies, 1986). However, it has not been clearly explained why we would choose the imperative construction to express wishes. If this kind of wishes expressed in the form of the imperative are actually a use of imperative, then there should be some reason and motivation for it. </p> <p>The main purposes of this study are to provide (1) a schema of how one would typically reach the interpretation of WISH when hearing an imperative and (2) an account of such use of imperatives as WISH. In this study, examples of imperatives in two non-cognate languages are used for the analysis in the hope to substantiate the credibility of the schema and the account: Japanese and English. Based on the analyses on the imperative and individual illocutionary forces that have been presented in the literature combined with my own analysis, a schema is proposed that illustrates how one would typically reach PRIVATE WISH, the state of affairs of which is deemed to be desirable mainly for the speaker, and GOOD WISH, the state of affairs of which is deemed to be desirable mainly for the addressee. Then, an account for the use of PRIVATE WISH and GOOD WISH is provided. Specifically, the use of imperatives as WISH is an analogous use of prototypical imperatives; people would use the imperative construction to express their strong desirability, and to build and maintain a good relationship with others.</p>