Thesis (doctoral)--Universität Breslau.

Culpa in contrahendo är en inom juridiken framvuxen rättsprincip som avser att erlägga skadeståndsansvar för vårdslöst (culpa) handlande vid avtalsslut (in contrahendo). Principen härstammar från tysk 1800-tals teori och har därefter inlemmats även i det nordiska rättsområdet.I svensk rätt erkändes rättsprincipen för första gången genom målet NJA 1963 s.105 i så måtto att skadeståndsansvar utdömdes, dock enbart intill det negativa kontraktsintresset. Trots att bestämmelser enligt rättsprincipen ännu inte kommit till uttryck i lagtext så har den tjänat behjälpligt vid flera avtalsrättsliga fall.NJA 1973 s.175 blev första gången som culpa in contrahendo ställdes inför prov i en fastighetsköpsrelaterad fråga. Det kan diskuteras om HD över huvud taget tog ställning i om oaktsamhet hade förelegat under förhandlingarna samt om detta i så fall kunde föranleda skadeståndsansvar i den mån som förfarandet medfört skada för medkontrahenten. Vad som däremot uppdagades genom rättsfallet var svårigheten att tillämpa rättsprincipen vid fastighetsköp. Detta på grund av de motstridiga syften som föreligger mellan formalavtalet och culpa in contrahendo.Fastighetsköpets formkrav syftar till att eliminera risken för överilade beslut och grundregeln är således att parterna inte är bundna av köpet eller förpliktigade att uppträda med lojalitet sinsemellan förrän ett fullständigt kontrakt är upprättat mellan dem. Risken för culpa in contrahendo föreligger ju å andra sidan under förhandlingarna. 1973 års fall används inte sällan som exempel för att påvisa HD:s motvilja att erkänna principens existens vid fastighetsköpsrelaterade frågor.Det råder inga tvivel om att formkravet fyller en allmännyttig funktion. Emellertid kan det inte anses lämpligt att formkravet ska kunna skydda den som vårdslöst medför skada för sin medkontrahent när fastighetsköpet sedan aldrig kommer till stånd. Ihärdiga påtryckningar ifrån doktrinen har lett till en utveckling i frågan. Idag ligger det närmast till hands att betrakta rättsprincipen som tillämplig vid fastighetsköp. Även om domslut som skulle styrka att så var fallet saknas så kan det konstateras att doktrinen i viss mån vunnit bifall. / Culpa in contrahendo is a general legal principle that aims to determine liability for careless (culpa) actions in negotiations (in contrahendo). This legal principle originates from German 19th-century theory and has thereafter been implemented into the Nordic juridical sphere.Further, the first suitable moment that this principle was recognized in Swedish jurisprudence was during the Supreme Court case NJA 1963 p. 105. Even though regulations according to the principle has yet to come in written law, it has been of help in several supreme court cases.NJA 1973 p. 175 became the first judicial precedent when culpa in contrahendo was tested in a real estate related matter. It is debatable whether the Supreme Court even took a stand in the question about if a careless action had occurred during negotiations and whether that action justified liability towards the counter-party or not. On the other hand, whereas the difficulties in applying the legal principle regarding a real estate matter were revealed, due to the contradicting nature of culpa in contrahendo and the form described by law considering real estate sales.The form described by law considering real estate sales aims to eliminate the risk of rushed decisions and the fundamental rule is, hence, that parties are not bound by the purchase or obliged act with loyalty between themselves until a full, legal, contract has been established and signed. On the other hand, the risk for culpa in contrahendo is exceedingly present during the negotiations. The case of 1973 is not seldom used as an example to showcase the reluctant will of the supreme court to acknowledge the bare existence of the principle in cases regarding real estate.There is no doubts, that the form described by law considering real estate purchases is of benefit to the public. However, the protective force the form obtains for someone causing economic damage to the counter-party due to carelessness is unreasonable. Persistent pressure from jurisprudence has led to some progress and development in the question. Today, it is safe to assume that the legal principle of culpa in contrahendo is applicable in matters regarding real estate, as well. Even though a supreme court precedent confirming this is lacking, the conclusion can be drawn that legal doctrine has had some assent.

Avtalsförhandlingar innebär skyldigheter för avtalsparterna, detta är delvis ett utfall av lojalitetsplikten. Parterna måste ta hänsyn till varandras intressen, någon som handlar vårdslöst eller illojalt under avtalsförhandlingarna kan ådra sig skadeståndsskyldighet. Vid fastighetsköp har denna grundtanke länge varit undantagen genom praxis. Motiveringen för undantaget har hittills varit att prekontraktuella skadestånd innebär att formkravet urholkas. Genom ett obiter dictum uttalande, vid sidan av huvudfrågan i domen, från 2012 har HD yttrat ett försiktigt stöd för pre-kontraktuellt ansvar vid fastighetsköp. För att undersöka rättsläget tillämpas rättsdogmatisk metod. I skrivande stund har inget nytt mål prövats av HD och rättsläget förblir oklart.

Dans un contexte de mondialisation, face à l’accroissement des échanges et la complexification des contrats internationaux, les négociations précontractuelles ont pris une dimension particulière : création de nouvelles obligations, étirement de la durée des pourparlers, multiplications des contrats préliminaires, tout conduit à transformer cette simple période de transition en une étape primordiale de la vie contractuelle. Les différentes phases de négociation entre partenaires internationaux vont ainsi générer des contentieux qui intéressent le droit international privé. En effet, la valeur juridique de la négociation diverge d’un régime juridique à un autre. Alors que les Etats de common law adoptent une conception individualiste des pourparlers avec pour principe une liberté contractuelle très étendue, la civil law circonscrit la liberté contractuelle par le respect d’un devoir de bonne foi. Par conséquent, il apparaît essentiel, pour les parties, de connaître avec certitude le droit applicable à leur relation précontractuelle.Or les règles de conflits existantes, supposées garantir la sécurité juridique des parties à la négociation en leur assurant une certaine prévisibilité des solutions, ne sont pas adaptées à l’heure actuelle. Dans cette perspective, l’objet de la recherche s’attache à considérer les spécificités de la période précontractuelle et les questions de droit international privé s’y rattachant et tente d’y apporter des réponses efficaces en proposant des règles de conflits adaptées, afin de garantir la sécurité juridique à laquelle aspirent les parties à la négociation. / In a context of globalization, facing increased trade and the increasing complexity of international contracts, pre-contractual negotiations take a special dimension: creating new obligations, stretching the length of talks, multiplications of preliminary contracts, are leading to transform this simple transition in a primordial stage of contracts. The different phases of negotiation between international partners and will generate interest litigation private international law.Indeed, the legal negotiation differs from one legal regime to another. Common law countries adopt an individualistic principle for talks with extensive contractual freedom, whereas civil law circumscribes the freedom of contract in respect of a duty of good faith. Therefore, it is essential for the parties to know with certainty the law applicable to their pre-contractual relationship.However, the existing conflict rules, supposed to guarantee the legal security of the negotiating parties by ensuring predictability solutions are not appropriate at this time. In this perspective, the purpose of the research focuses on considering the specificities of the pre-contractual period and issues of private international law relating thereto and attempts to provide effective responses by providing conflict rules adapted to ensure legal certainty aspired parties to the negotiation.

Univ., Diss.--Kiel, 1996.

Univ., Diss.-2003--Regensburg, 2002. / Literaturverz. S. 238 - 248.

Univ., Diss.--Regensburg, 2002. / Literaturverz. S. 246 - 257.

Univ., Diss.--Trier, 2001. / Literaturverz. S. [201] - 215.

Univ., Habil.-Schr.--Göttingen, 1999.

Within Swedish tort law, liability for damages is regulated within both contractual and non- contractual relationships. Furthermore, a culpable act must have taken place for a liability for indemnity to be possibly/probable presented. Furthermore, it is the principle culpa in contrahendo that imposes liability for culpable acts that take place in the pre-contractual stage. Culpa in contrahendo is, however, a principle that is not found in statutory law, but instead in several legal systems.  The principle was applied for the first time in the case NJA 1963 p.105. The case concerned negotiations that never led to a final contractual relationship, which resulted in an adjudged indemnity. Although the indemnity was limited with regard for the negative contractual interests, they still became a support for a pre-contractual liability for indemnity based on the principle culpa in contrahendo. However, implementing the principle in contractual issues concerning property purchases, turns out to involve a number of contradictions; on the one hand, the negative freedom of contract and the formal requirements weigh heavily, on the other hand, the duty of loyalty and its pre-contractual responsibility prevail. In a balance of interests, at what point does one aspect weigh more heavily than the other? How far advanced should the contract negotiations be before the duty of loyalty outweighs the formal requirements and the negative contractual interest, which, among other things, must mean security and freedom of contract? Is the principle even possible to implement in matters concerning property purchases? The investigation states that culpa in contrahendo can possibly be applied even to property purchases, as the principle may be considered accepted within Swedish law. However, the formal requirements and the negative contractual interest may limit any indemnity. The time when the duty of loyalty arises seems to be when one party makes another party believe that an agreement will be finalized, when the intention to execute an agreement does not in fact exist. It is also required that adequate causality is established, between the party’s culpable actions and the other party’s costs as well as financial damage in connection with the belief that an agreement should be executed. However, it is also required that other circumstances speak in favor of, or rather do not argue against, an adjudged indemnity. / Inom den svenska skadeståndsrätten regleras skadeståndsansvaret inom såväl kontraktuella som utomkontraktuella avtalsförhållanden. Vidare ska bland annat ett culpöst agerande ha ägt rum för att ett skadeståndsansvar ska vara möjligt att utdömas. Fortsatt är det principen culpa in contrahendo som utdömer skadeståndsansvar för culpösa ageranden som sker i det prekontraktuella stadiet. Culpa in contrahendo är dock en princip som inte återfinns i den svenska lagtexten. Principen har istället internationellt vuxit fram och återfinns i flera rättsordningar.  Sett till en implementering av principen i svensk domstol tillämpades principen för första gången i rättsfallet NJA 1963 s.105. Rättsfallet berörde förhandlingar som aldrig ledde till ett slutligt avtalsförhållande, vilket resulterade i ett utdömt skadestånd. Visserligen begränsades skadeståndet, med hänsyn till de negativa kontraktsintresset, men det lade ändock en grund för möjligheten att tillämpa principen om culpa in contrahendo i svensk rätt. Men att däremot implementera principen i avtalsfrågor berörande fastighetsköp, visar sig dock innebära ett flertal motstridigheter; å ena sidan väger den negativa avtalsfriheten och formkraven tungt, å andra sidan råder lojalitetsplikten och dess prekontraktuella ansvar. Vid en intresseavvägning, vid vilken tidpunkt väger den ena aspekten tyngre än den andra? Hur långt framskridna bör avtalsförhandlingarna vara innan lojalitetsplikten väger tyngre än formkraven och det negativa kontraktsintresset, som bland annat ska innebära trygghet och avtalsfrihet? Är principen ens möjlig att implementera i frågor gällande fastighetsköp? Undersökningen visar att culpa in contrahendo inte omöjligen kan appliceras även vid fastighetsköp, då principen får anses vara accepterad inom svensk rätt. Dock, kan formkraven och det negativa kontraktsintresset komma att begränsa ett eventuellt skadestånd. Tidpunkten för då lojalitetsplikten inträder tycks vara då en av parterna låter motparten tro att avtal kommer att ingås, när avsikten att ingå avtal i själva verket inte finns. Det krävs även att adekvat kausalitet råder,  mellan parts culpösa agerande och motpartens kostnader samt ekonomiska skada i samband med tron om att avtal ska ingås. Dock, krävs det även att övriga omständigheter talar för, eller snarare inte talar emot, att ett skadestånd ska utdömas.