<p>När specialpedagogen använder handledning som verktyg söker hon åstadkomma förändring genom att ge pedagogerna råd. Fokus i samtalet riktas framförallt på barnet och på pedagogens arbete. Specialpedagogen kan ses som en slags expert på området barn i svårigheter och den pedagogiska praktiken. När specialpedagogen använder handledning som rum för reflektion söker hon åstadkomma förändring genom att ställa frågor för att stimulera pedagogens tänkande och stödja hennes utforskande av hur problemet kan förstås. Specialpedagogen kan då ses som en slags expert på att föra reflekterande samtal och samtalets fokus riktas huvudsakligen mot pedagogen. Specialpedagogernas repertoar innehåller därmed såväl förmåga att handleda genom att ge pedagogerna råd med utgångspunkt i det enskilda barnet som att stimulera pedagogernas reflekterande över aspekter av sitt arbete.</p><p>Avhandlings syfte är att undersöka hur elva specialpedagoger beskriver och genomför handledning med pedagoger i förskola och grundskola. Intresset riktas mot samtalens innehåll och mot de påverkansprocesser som äger rum i samtalet. Handledningssamtalen studeras ur specialpedagogens perspektiv.</p><p>Specialpedagogers handledningssamtal kan bidra till att vidga synen på objektet för den specialpedagogiska verksamheten såväl som befästa ett individperspektiv på området. I denna studie dominerar användningen av handledning som verktyg. Utmaningen förefaller ligga i att söka skapa villkor som även gynnar användningen av handledning som rum för reflektion.</p>

När specialpedagogen använder handledning som verktyg söker hon åstadkomma förändring genom att ge pedagogerna råd. Fokus i samtalet riktas framförallt på barnet och på pedagogens arbete. Specialpedagogen kan ses som en slags expert på området barn i svårigheter och den pedagogiska praktiken. När specialpedagogen använder handledning som rum för reflektion söker hon åstadkomma förändring genom att ställa frågor för att stimulera pedagogens tänkande och stödja hennes utforskande av hur problemet kan förstås. Specialpedagogen kan då ses som en slags expert på att föra reflekterande samtal och samtalets fokus riktas huvudsakligen mot pedagogen. Specialpedagogernas repertoar innehåller därmed såväl förmåga att handleda genom att ge pedagogerna råd med utgångspunkt i det enskilda barnet som att stimulera pedagogernas reflekterande över aspekter av sitt arbete. Avhandlings syfte är att undersöka hur elva specialpedagoger beskriver och genomför handledning med pedagoger i förskola och grundskola. Intresset riktas mot samtalens innehåll och mot de påverkansprocesser som äger rum i samtalet. Handledningssamtalen studeras ur specialpedagogens perspektiv. Specialpedagogers handledningssamtal kan bidra till att vidga synen på objektet för den specialpedagogiska verksamheten såväl som befästa ett individperspektiv på området. I denna studie dominerar användningen av handledning som verktyg. Utmaningen förefaller ligga i att söka skapa villkor som även gynnar användningen av handledning som rum för reflektion.

This study is concerned with the pre-test counselling conversation (as regulated by policy-governing and training documents) that occurs between HIV counsellors and their clients. It attempts to explore and describe some of the assumptions underlying HIV/AIDS pre-test counselling in South Africa, and reflects on how these assumptions determine the content and process of HIV pre-test counselling. This exploration has been done by means of an analysis of a selection of official and non-official documentation on pre-test counselling. The aim of HIV/AIDS counselling in general is to support and educate infected/affected clients about the HI-virus. Pre-test counselling (the conversation that takes place before an HIV-test is administered) forms the entry level to HIV counselling service delivery in South Africa, and it is often the only opportunity a counsellor has to support and educate a client about HIV/AIDS. Policy-governing pre-test counselling and training documents on such counselling confirm the role played by counsellors. The pre-test counselling conversation is based on the assumption that education about the HI-virus will enable clients to make informed decisions about their health which will help them to live long and healthy lives once they are aware of their HIV-status. However, this educational approach does not seem to be successful, as a change in risk behaviour is often not achieved. My recognition of this situation motivated this study and its focus on the conversation that takes place between counsellors and their clients in pre-test counselling. I was curious about what is discussed during pre-test counselling and why, if we acknowledge that counselling plays a major role in infection rate prevention, risk-reducing behaviour is not being achieved. This qualitative study was based on a social constructionist paradigm and document analysis was used as a research method. This study offers an alternative approach to health education – a drive towards client-centred pre-test counselling where the client’s needs become the focus of the pre-test counselling conversation. / Dissertation (MA (Counselling Psychology))--University of Pretoria, 2007. / Psychology / unrestricted