<p>När specialpedagogen använder handledning som verktyg söker hon åstadkomma förändring genom att ge pedagogerna råd. Fokus i samtalet riktas framförallt på barnet och på pedagogens arbete. Specialpedagogen kan ses som en slags expert på området barn i svårigheter och den pedagogiska praktiken. När specialpedagogen använder handledning som rum för reflektion söker hon åstadkomma förändring genom att ställa frågor för att stimulera pedagogens tänkande och stödja hennes utforskande av hur problemet kan förstås. Specialpedagogen kan då ses som en slags expert på att föra reflekterande samtal och samtalets fokus riktas huvudsakligen mot pedagogen. Specialpedagogernas repertoar innehåller därmed såväl förmåga att handleda genom att ge pedagogerna råd med utgångspunkt i det enskilda barnet som att stimulera pedagogernas reflekterande över aspekter av sitt arbete.</p><p>Avhandlings syfte är att undersöka hur elva specialpedagoger beskriver och genomför handledning med pedagoger i förskola och grundskola. Intresset riktas mot samtalens innehåll och mot de påverkansprocesser som äger rum i samtalet. Handledningssamtalen studeras ur specialpedagogens perspektiv.</p><p>Specialpedagogers handledningssamtal kan bidra till att vidga synen på objektet för den specialpedagogiska verksamheten såväl som befästa ett individperspektiv på området. I denna studie dominerar användningen av handledning som verktyg. Utmaningen förefaller ligga i att söka skapa villkor som även gynnar användningen av handledning som rum för reflektion.</p>

När specialpedagogen använder handledning som verktyg söker hon åstadkomma förändring genom att ge pedagogerna råd. Fokus i samtalet riktas framförallt på barnet och på pedagogens arbete. Specialpedagogen kan ses som en slags expert på området barn i svårigheter och den pedagogiska praktiken. När specialpedagogen använder handledning som rum för reflektion söker hon åstadkomma förändring genom att ställa frågor för att stimulera pedagogens tänkande och stödja hennes utforskande av hur problemet kan förstås. Specialpedagogen kan då ses som en slags expert på att föra reflekterande samtal och samtalets fokus riktas huvudsakligen mot pedagogen. Specialpedagogernas repertoar innehåller därmed såväl förmåga att handleda genom att ge pedagogerna råd med utgångspunkt i det enskilda barnet som att stimulera pedagogernas reflekterande över aspekter av sitt arbete. Avhandlings syfte är att undersöka hur elva specialpedagoger beskriver och genomför handledning med pedagoger i förskola och grundskola. Intresset riktas mot samtalens innehåll och mot de påverkansprocesser som äger rum i samtalet. Handledningssamtalen studeras ur specialpedagogens perspektiv. Specialpedagogers handledningssamtal kan bidra till att vidga synen på objektet för den specialpedagogiska verksamheten såväl som befästa ett individperspektiv på området. I denna studie dominerar användningen av handledning som verktyg. Utmaningen förefaller ligga i att söka skapa villkor som även gynnar användningen av handledning som rum för reflektion.

The prevalence of food allergies is a growing concern in the United States. Approximately 8% of the pediatric population has some form of food allergy. Many of these children are either in the preschool and primary school setting, which is where the majority of allergic reactions occur. If the symptoms of a food allergy reaction are not treated within minutes of exposure, the results can be damaging or fatal. Evidence continues to demonstrate that preschool and school personnel do not feel trained or prepared should a severe reaction arise. The purpose of this evidence-based project was to determine if the implementation and instruction of food allergy guidelines and an educational in-service program on the treatment of food allergies would increase the knowledge and ability of preschool personnel to respond should a reaction occur. The adult learning theory of Knowles and Bandura's theory of self-efficacy were the theoretical frameworks for this project. This project incorporated a 40-minute educational in-service along with the introduction of food allergy guidelines including an emergency action plan and epinephrine auto-injector training. A pretest and posttest were administered prior to and following the educational in-service, respectively. A paired sample t test revealed there was a dramatic increase in knowledge following the educational in-service about food allergy management, recognition, and treatment. Preschool personnel felt more empowered to react should a food allergy reaction occur. By teaching preschool-personnel about food allergies, they will have the necessary resources that will support the creation of a safer environment for children challenged with food allergies.