No description available.

No description available.

An estimated 200,000 juveniles are tried as adults yearly and receive punitive sentences intended to deter juvenile crime and increase public safety. Few qualitative studies on juveniles sentenced as adults and contradictory results indicate a need for further research. This study used a qualitative, phenomenological interpretive design, with the conceptual frameworks of general and specific deterrence and rational choice theories. In-depth interviews took place with 12 incarcerated adults serving sentences (24--540 months) for juvenile crimes. The research questions explored their knowledge of transfer laws and adult sentencing and perceptions of deterrence from future criminal activity. Coding of transcripts and audio files was distilled into meaning units following the hermeneutical tradition, and triangulation was used to identify overarching themes and patterns. Findings revealed that no participants understood application of transfer to adult court to them, and 10 (83%) revealed ignorance of juvenile transfer laws. Thus, they did not weigh costs or benefits prior to offending (general deterrence) or exercise rational decision making; however, 11 (92%) would have reconsidered offending if they were aware of adult sentences. Half admitted the impacts of incarceration would not deter them from future offending (no specific deterrence), and half believed negative factors would prevent recidivism. Study results can prompt further research in juvenile offenders' knowledge and decisions regarding adult sentencing. Implications for social change include dissemination of findings to deter adolescents from criminal behavior. Findings may also aid policymakers' reevaluation and revision of sentencing policies for juvenile offenders to help prevent juvenile crime and recidivism and increase public safety.

No description available.

Våldsbrottslighetens utveckling är ständigt omdebatterad. Olika sätt att mäta utvecklingen på ger olika bilder av det som undersöks då olika metoder antas fånga upp olika delar av brottsligheten. Våld är dessutom ett begrepp som definierats olika genom historien och i olika kontexter. Detta sammantaget gör att det finns all anledning att ständigt ompröva och på olika sätt mäta våldsbrottsligheten och dess utveckling. Syftet med föreliggande studie var att presentera akutvårdsdata som en tänkbar indikator på våldsbrottslighetens struktur, omfattning och utveckling. Dessutom diskuteras huruvida en analys av öppenvårdsdata kan fungera som en validering av slutenvårdsdata som kriminologiskt instrument att mäta våldsbrottsligheten på. Data till föreliggande studie omfattas av samtliga patienter som sökt vård på Södersjukhusets akutmottagning för skador från våld- eller misshandel där gärningsmannen är någon som den vårdsökande inte har eller har haft en relation med. Studien avser perioden 1996 – 2005 samt första halvåret 2006. Antalet besök på Södersjukhuset av vålds- eller misshandelspatienter har, bortsett från första och sista helåret, legat relativt oförändrat på cirka 1500 – 1600 patientbesök per år. Unga kvinnor som sökt vård för skador från våld mellan obekanta har ökat något i antal. Antalet knivskadade har legat stabilt runt hundra fall per år medan antalet skottskador så gott som halveras efter 2001. Hjärnskakning och sårskador är de vanligaste sökorsakerna och överkroppen inklusive de övre extremiteterna är de mest utsatta delarna av kroppen. Andelen vålds- och misshandelspatienter som skrivits in i slutenvård har i stort sett varit oförändrad under den studerade perioden. Ur akutvårdsdata framkommer en bild som uppvisar både skillnader och likheter med andra mer etablerade indikatorer på våldsbrottligheten. För att kunna dra mer långtgående slutsatser om den bild av våldsbrottslighetens omfattning, struktur och utveckling inom en viss region som akutvårdsdata kan ge, samt om validiteten i slutenvårdsdata utifrån en analys av öppenvårdsdata, krävs en mer omfattande datainsamling och analys.

Thesis (M.S.)--Central Connecticut State University, 2002. / Thesis advisor: Stephen Cox. " ... in partial fulfillment of the requirements for the degree of Master of Science in Criminal Justice." Includes bibliographical references (leaves 53-54). Also available via the World Wide Web.

This thesis seeks to discover the extent to which popular cultural representations of crime and criminals or ‘crime from below’ is a legitimate concern for academic criminological study. In order to answer these questions the study explores the forms these representations take, their origins and development, the messages they convey, the ways in which they are mediated and how they might enhance our understanding of crime in all its forms. Also considered is the inter relationship between popular and academic criminology and the efficacy of using theoretical frameworks deployed in the analysis of cultural artefacts in criminological research. The study begins by examining the nature and origins of crime from below followed by a consideration of the role of the ‘new media’ - film, television and the Internet. It then turns its attention to the nature of the relationship between crime from below and academic criminology. This is achieved by considering the characteristics and popularity of crime as popular culture and the reasons for the discipline’s wariness of its study. The second part of the study comprises five case studies in which popular cultural representations of crime and criminals in their various forms, including images, press coverage, television documentaries and true crime literature are analysed, applying theoretical frameworks used in the study of media and popular culture. These examine the ways in which analyses using such material might add to criminological knowledge. The final conclusion of the thesis is that although we should be aware of its limitations, the study of ‘crime from below’ considerably enhances our understanding of crime, capturing in particular the extent to which representations give us a valuable alternative viewpoint. It is therefore not merely legitimate but crucial.

This thesis aims to discover what sorts of tensions (if any) were created for parents when their problematic drug using adult offspring were mandated into drug treatment programmes in the community, and when their offspring engaged with treatment in the prison setting. In addition, this research aims to develop an understanding about whether or not these types of intervention were welcomed by parents as a positive development towards addressing the problematic drug use of their offspring. Alternatively, did the involvement of the criminal justice system in drug treatment lead to additional or different difficulties for the parents? The objectives of the research are to analyse and interpret how the research participants (the parents of problematic drug users) experience the involvement of the criminal justice system in treating the problematic drug use of their offspring. This research does not consider whether or not the involvement of families in the treatment process of problematic drug users is effective, but rather this research investigates the application of policies that seek to involve parents in the treatment journey of problematic drug users. Moreover, this study does not attempt to offer an explanation for problematic drug use, or offer suggestions about how to encourage the parents of problematic drug users to become involved in the treatment process, or what alternatives exist for those without parents.

<p> The Association of Certified Fraud Examiners (ACFE) indicated in their 2014 semi-annual fraud survey that the typical organization will lose 5 percent of its revenues each year to fraud (ACFE, 2014). Religious institutions share this fraud risk and are often the victim of the most common type of fraud identified by the ACFE; asset misappropriation. Newspaper articles in the past few years have highlighted numerous instances of fraud at churches, synagogues and other religious organizations. This is a problem that is increasing each year with losses due to fraud projected to be in the billions by 2025. This project identified the vulnerabilities that cause religious organizations to be susceptible to fraud. Recommendations to reduce opportunity for asset misappropriation caused by these vulnerabilities were examined in this project. The warning signs that may indicate a fraud is occurring in a religious organization were also identified, with the goal of utilizing these warning signs is as a tool to aid in detection of fraud that is occurring. The earlier a fraud is identified in these organizations, the less damage is likely to occur. This project conducted research to determine if there are fraud prevention plans that can assist these organizations to mitigate the risk that they become victims of asset misappropriation. It was found that there is not one model fraud detection plan that can easily be utilized by these organizations; however, this project identifies recommendations for fraud prevention that can be utilized by these organizations to create a fraud prevention plan. This project also makes suggestions for future research to improve the for fraud prevention plans for religious organizations. Keywords: Economic Crime Management, Paul Pantani, ACFE, IIA, AICPA, internal controls, segregation of duties.</p>

Syftet med studien är att beskriva och analysera Skånepolisens brottsoffersamordnares föreställningar om personer som både har begått brott och utsatts för brott, samtidigt eller i olika situationer. Detta görs utifrån brottsoffersamordnarnas resonemang kring sitt arbete med dessa personer. Utgångspunkten för analysen är kritiskt socialkonstruktivistiskt där brottsoffersamordnarnas föreställningar sätts i relation till stereotypa föreställningar om brottsoffer. Den teoretiska utgångspunkten bygger på att sociala konstruktioner av kategorierna brottsoffer och gärningspersoner innebär reella konsekvenser för de som inkluderas i kategorierna men särskilt för dem som står utanför. Således syftar studien även till att synliggöra de personer som inte ryms i någon av kategorierna. Genom intervjuer med representanter för olika stödorganisationer som arbetar med brottsoffer och socialt utsatta personer kom jag till insikt om att brottsoffer och gärningspersoner inte är att betrakta som fasta kategorier då personer som stödorganisationerna kom i kontakt med ofta både hade begått brott samt blivit utsatta för brott, en företeelse som begreppet ”rollblandning” brukar användas för att beskriva. Intervjuerna kom sedan att ligga till grund för studiens inriktning och utformning. Enligt intervjupersonerna var rollblandning som mest framträdande inom tre områden; våld i nära relationer, våld mellan ungdomar och våld mellan socialt marginaliserade personer. Utifrån situationer som berört dessa områden och som berättats för mig under intervjuerna konstruerade jag vinjetter som skickades till brottsoffersamordnarna. I min analys framkom det att brottsoffersamordnarnas föreställningar färgas av en brottsofferdiskurs där stereotypa föreställningar om brottsoffer och gärningspersoner har stor betydelse. I sitt resonemang kring vinjetterna ger brottsoffersamordnarna uttryck för detta fast på olika sätt beroende på om våldet skett mellan ungdomar, mellan socialt marginaliserade personer eller i en nära relation. Bland annat verkar föreställningarna kring personer som både har begått brott och utsatts för brott påverkas av deras ålder och kön . Vilket t.ex. visar sig genom att män som utsatt och utsatts för våld i nära relationer har svårare att få hjälp och stöd som brottsoffer än kvinnor som också utsatt och utsatts för våld i nära relationer. Slutsatsen är att brottsoffersamordnarna behöver ifrågasätta och frångå sina stereotypa föreställningar om brottsoffer och gärningspersoner och i förlängningen verka för att sprida detta inom polisen för att kunna öppna dörren mot en större kunskap om brottsoffer inom polisen.