Bakgrund: Luftvägshantering inom anestesisjukvården är ett kritiskt moment och fö­rekommer i både planerade och akuta situationer. I samband med luftvägshanteringen är komplikationer som orsakar tillfällig skada vanliga medan komplikationer som orsa­kar allvarliga, bestående skador är ovanliga. I och med detta krävs ett patientsäkert för­hållningssätt med moderna tankar angående risker, kunskap, professionalitet och den organisatoriska funktionen. Motiv: Att säkra luftvägen omfattas inte enbart av medicinska och tekniska färdigheter utan även hur individen klarar av att arbeta effektivt i en komplex och dynamisk team­baserad miljö. Trots att allvarliga komplikationer är ovanliga kan skadorna leda till all­varliga men och lidande för patienten. Författarna ville undersöka faktorer som inver­kar vid detta kritiska moment.  Syfte: Att beskriva vilka faktorer som kan inverka vid luftvägshanteringen inom aneste­sisjukvården.  Metod: Litteraturstudie med kvalitativ ansats. En strukturerad artikelsökning gjordes i databaserna Cinahl och PubMed. 9 kvalitativa artiklar inkluderades.  Resultat: Ett antal faktorer som har inverkan på luftvägshanteringen hittades. Dessa delas upp i två huvudrubriker: resurser och organisatoriska faktorer och personella och interpersonella faktorer. Resurser och organisatoriska faktorer inkluderar möjlig­heter till förberedelse, tillgång till utrustning samt checklistor och protokoll för alterna­tiva strategier. Personella och interpersonella faktorer inkluderar öppen kommunikat­ion och fungerande ledarskap, situationsmedvetenhet, kunskap och träning samt hie­rarkiska strukturer. Konklusion: Av de faktorer som framkommer har möjligheter till förberedelse samt hi­erarkiska strukturer både positiv och negativ inverkan vid luftvägshantering. Reste­rande faktorer har positiv inverkan och inga faktorer med enbart negativ inverkan fram­kommer.

The adult and pediatric healthcare providers at a New England medical center attended simulation training for responding to cardiac arrests that incorporated the current American Heart Association (AHA) evidence-based standards. The purpose of this concurrent mixed method program evaluation was to compare the adult code blue and pediatric team training programs to the AHA's standards and identify if the staff learned the necessary skills to care for patients in cardiac arrest. The conceptual models used for the study were Crisis Resource Management and the transfer of learning model. The study sample was 660 adult and 269 pediatric healthcare providers who participated in both programs between 2012 and 2015. The research questions explored how the adult and pediatric programs compared, if they provided staff with necessary skills to care for cardiac arrests using current standards, and the staff perceptions of program effectiveness and barriers encountered. The data were collected using evaluation and observation forms and needs-assessment surveys. A chi square analysis identified differences between the programs on staff preparedness and transfer of knowledge into practice. The coding of the qualitative data identified themes from the participants' perceptions on program design. Results prompted a program and curriculum redesign to include multiple opportunities to allow staff to learn and practice skills for low volume high acuity situations. The study promotes social change by giving healthcare providers opportunities to translate evidence-based training into clinical practice. The ability to function effectively as a team in a crisis improves patient outcome and potentially reduces mortality and morbidity within the institution and community. Simulation education also improves staff confidence in performance of low volume and high acuity situations.