In today’s society it is not uncommon for people to move across borders. We are more likely to work and study in other countries, initiate cross-border relationships, acquire property in other states and change our residence. Therefore it is not uncommon for a per-son to leave inheritance in several states. The laws of succession differ between countries which creates an uncertainty among the devisors when planning their successions. This un-certainty, to which court has jurisdiction and to which country’s law is applicable, is con-sidered as incompatible with the free movement of people and capital within the EU. Therefore, the EU regulation No 650/2012 has been introduced to reduce the uncertainty and enable the EU citizens to govern their successions in advance.The purpose of this paper is to examine whether the regulation solves the current problems regarding the court of jurisdiction and applicable law in cross-border situations concerning succession within the EU and how this regulation in these matters relate to third state. To answer the purpose of this paper the applicable law is studied from a problem-based per-spective. The sources of law is systematized, interpreted and defined in the paper with a descriptive method.The regulation states that the principle of domicile is to be used as a harmonizing principle both regarding jurisdiction and applicable law. The regulation however, does not provide a clear definition of the term domicile. The authors of this paper consider this to be a problem in the enforcement of the principle. The regulation has universal application, wherefore the court may have to apply another state’s law when judging the succession. In such situations it may, for several reasons, be difficult to maintain a high level of legal certainty. The regu-lation only binds the Member States but may still be beneficial in successions related to a third State. / I dagens samhälle är det vanligt att människor rör sig över landsgränserna. Gränsöverskri-dandeförhållanden inleds, allt fler personer arbetar och studerar utanför medborgarskaps-landet, de byter hemvist och förvärvar egendom i andra stater, vilket gör att det vid en per-sons bortgång inte är ovanligt att denne efterlämnar kvarlåtenskap i flera stater. Staters arvsrättsliga regler skiljer sig åt vilket skapar en osäkerhet hos arvlåtaren då denne ska pla-nera för sin kvarlåtenskap. Denna oförutsägbarhet, avseende främst vilken domstol som är behörig samt vilken lag som är tillämplig, har ansetts strida mot den fria rörligheten av människor och kapital inom EU. Därför har en EU-förordning, nr 650/2012 av den 4 juli 2012 om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt godkän-nande och verkställighet av officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg, förhandlats fram för att minska osäkerheten och underlätta för EU:s medborgare att utforma sina arvsrättsliga förhållanden i förväg.Syftet med denna uppsats är att utreda huruvida förordning nr 650/2012 löser nuvarande problematik avseende domsrätts- och lagvalsfrågorna i gränsöverskridanade arvsituationer inom EU samt hur denna förordning i dessa frågor förhåller sig till tredjestat. För att be-svara syftet utreds gällande rätt ur en problemorienterad synvinkel. Rättskällorna systemati-seras och tolkas för att sedan framställas i uppsatsen med en deskriptiv metod.I förordningen anges hemvistprincipen som harmoniserande anknytningsprincip både av-seende domsrätt och lagval. Det anges dock ingen klar och tydlig definition av hemvistbe-greppet, vilket uppsatsförfattarna anser utgör ett problem vid tillämpningen av principen. Förordningen är universell varför den behöriga domstolen kan tvingas tillämpa en annan stats lag. I sådana situationer kan det av flera anledningar vara svårt att upprätthålla en hög rättsäkerhet. Förordningen binder endast unionens medlemsstater men kan ändå vara till fördel i arvsmål med anknytning till tredjestat.

The purpose of this thesis is to investigate the European certificate of succession, and how it affects Swedish inheritance law. The European certificate of succession is a European document that will be introduced in august 2015 in the EU regulation of succession. The certificate of succession is meant to simplify the current process of cross-border inheritance by legitimizing the concerned parties, which according to the regulation are: heirs, legatees, executors of wills and administrators of the estate. According to the regulation, the member state of which the deceased had habitual residence shall have jurisdiction to rule on the succession as a whole. Since the certificate is a European document, it will have legal effect in all member states. Because of this, a decision from one authority/court in a member state will also be applicable in the other member states. This means that national law in a certain capacity becomes cross-border law, which requires strong regulation. The certificate itself cannot be counted as an estate inventory, choice of law, will, or similar. It can however be a basis for a decision concerning inheritance. The certificate can be considered as an acknowledgement of a decision from one member state, which will also be applicable in the other member states. In Sweden, the certificate will be issued by “Skatteverket” (the Swedish tax agency). The European certificate of succession will considerably simplify the cross-border inheritance process for EU-citizens. / Uppsatsens syfte är undersöka arvsintyget som rättshandling och diskutera dess följder på svensk arvsrätt. Det europeiska arvsintyget är en europeisk rättshandling som kommer införas i augusti 2015 i samband med EU:s nya arvsförordning. Arvsintyget är menat att förenkla processen vid gränsöverskridande arvsfrågor genom att legitimera de berörda parterna. Vilka enligt förordningen är: arvtagare, testamentstagare, boutredningsmän och testamentsexekutorer. I och med den nya arvsförordningen kommer hemvistprincipen få en större roll inom den europeiska arvsrätten och arvsintyget kan då användas för att förmedla ett domslut/bestämmande från en medlemsstat till en annan. Även universalitetsprincipen är av stor vikt vid behörighetsfrågor om gränsöverskridande arv, då den innebär att all kvarlåtenskap ska ingå i samma boutredning. Eftersom arvsintyget är en europeisk rättshandling kommer den ha rättsverkan i alla EU-länder som är bundna av arvsförordningen. Därför kommer ett beslut från myndighet/domstol i en medlemsstat även gälla i andra medlemsstater, vilket meddelas genom arvsintyget. Detta leder till att nationell lag i viss kapacitet blir gränsöverskridande, vilket kräver strikt reglering. Arvsintyget kan inte i sig självt räknas som en fördelning av kvarlåtenskap, lagvalsavtal eller liknande. Det kan dock ligga till grund för beslutande angående arvsskifte. Arvsintyget kan anses vara en kvittens av ett beslut från en medlemsstat, vilket ska gälla även i andra medlemsstater. Arvsintyget kommer i Sverige utfärdas av Skatteverket och kommer betydligt underlätta för EU-medborgare vid gränsöverskridande arvsfrågor.