In recent years, lethal gang-related gun violence has increased in Sweden. The aim of this study is to investigate how young adults perceive and manage risks in society. Additionally, the study aims to investigate the media's influence on young adults' awareness of risks, with focus on the increased deadly gang-related gun violence. Since gang-shootings are a relatively new risk in Sweden, there is a lack of previous research on the subject and it is therefore relevant to research further, from a risk sociology perspective. Previous research therefore contains studies that investigate other social contexts than young adults in Sweden. The study's theoretical frame of reference is based on Gidden's (1996) theory of the consequences of modernity, Beck's (2000) theory of the risk society, Douglas' (2002) "subjective immunity" and Kaspersons et al. (1988) theory about social amplification of risk. This study uses qualitative interviews to investigate unique and in-depth stories from a limited number of individuals. The result shows that individuals do not seem to be afraid of being exposed to the risk themselves but are concerned that others may be exposed to it. The results display that expert knowledge from politicians is needed, however, young adults lack full confidence in politicians. The individuals in this study are overwhelmed by the information that the media spreads about the risk. Furthermore, the individuals perceive the risks as less dangerous than they appear in the media. Young adults also felt that gang-related gun violence affected them more if they were geographically close to the events. / Under de senaste åren har det dödliga gängkriminella skjutvapenvåldet ökat i Sverige. Syftet med studien är att undersöka hur unga vuxna uppfattar och hanterar risker i samhället. Syftet är även att undersöka hur media påverkar unga vuxnas medvetenhet om risker. Detta görs med fokus på ökningen av det dödliga gängkriminella skjutvapenvåldet. Eftersom gängkriminella skjutningar är en relativt ny risk i Sverige saknas det tidigare forskning om ämnet och är därför relevant att undersöka vidare utifrån ett risksociologiskt perspektiv. Tidigare forskning har därför byggts upp utifrån studier som undersöker andra sociala kontexter än unga vuxna i Sverige. Studiens teoretiska referensram utgår från Giddens (1996) teori om modernitetens följder, Becks (2000) teori om risksamhället, Douglas (2002) begrepp “subjektiv immunitet” och Kaspersons et al. (1988) teori om social förstärkning av risker. Denna studie använder kvalitativa intervjuer för att undersöka unika och djupgående berättelser från ett mindre antal individer. Resultatet visar att individer inte verkar vara rädda för att själva bli utsatta för risken, men känner en oro över att andra kan utsättas för den. Resultatet visar på att expertkunskaper från politiker behövs, men att unga vuxna saknar fullt förtroende för politiker. Individerna i denna studie känner sig överväldigade av informationen som media sprider gällande risken. Detta verkar leda till en viss avtrubbning och får individerna att uppfatta risken som mindre än den framstår i media. På liknande sätt hanterar individer detta, genom att skapa distans till situationen. De unga vuxna upplevde även att gängskjutningar påverkade dem mer vid geografisk närhet till händelser.

Nyhetsmedia är samhällets länk till kunskap och förståelse om brott, och de har makten att påverka denna förståelse, bland annat genom hur de porträtterar brottsoffer. Ett potentiellt nytt fenomen inom gängkriminaliteten i Sverige, som framhävts i nyhetsmedia, under 2023 är att gängvåldet riktats mot de gängkriminellas anhöriga. Denna studie ämnar undersöka hur nyhetskällorna Aftonbladet, Expressen och TV4 porträtterar olika brottsoffer för dödligt skjutvapenvåld beroende på om de har en anhörig med koppling till gängkriminalitet eller inte. Studien tillämpar en tematisk analys på sammanlagt 78 webbartiklar för fyra olika brottsoffer, två brottsoffer med anhöriga kopplade till gängkriminalitet och två brottsoffer utan sådan koppling. I analysen används teorin om ideala offer och stigmatiseringsteorin som teoretiska ramverk för att placera nyhetsartiklarna i ett sammanhang. Studiens resultat visar att porträtteringen av brottsoffer skiljer sig mellan nyhetskällorna. Aftonbladet skildrar i stor utsträckning brottsoffrens personlighet, medan Expressen är mer selektiv i porträtteringen av brottsoffren. Slutligen är TV4:s porträttering, utöver ålder och kön, knapphändig. Det påvisas således inga skillnader i Aftonbladets porträtteringar vare sig de är anhöriga till gängkriminella eller ej. Expressen å andra sidan porträtterar brottsoffren som är anhöriga till gängkriminella som mer avpersonifierade än icke-anhöriga brottsoffer. Det går däremot inte att dra några slutsatser om eventuella skillnader i TV4:s porträttering.