Bakgrund: Alla brottsutsatta individer överensstämmer inte med bilden av det ideala offret och uppfattas inte alltid som brottsoffer. Tidigare studier har visat att brott begångna mot ideala offer har ansetts vara allvarligare än brott mot icke-ideala offer. Teori: Nils Christies teori om ideala offer menar att om vissa egenskaper och omständigheter föreligger hos brottsutsatt och gärningsperson, kan den brottsutsatta lättare hävda sin status som brottsoffer. Syfte: Syftet med föreliggande studie var att undersöka vilka uppfattningar studenter på Mittuniversitetet hade om brottsutsatta utifrån ideala och icke-ideala egenskaper hos och omständigheter kring den brottsutsatta och gärningspersonen, samt att beskriva hur synen på brottsutsatta skiljde sig mellan män och kvinnor. Metod: En kvantitativ enkätstudie genomfördes på 166 studenter vid Mittuniversitetet i Sundsvall. Enkätfrågorna utformades efter Nils Christies teori om det ideala brottsoffret. Svaren analyserades med ett Mann-Whitney U test. Resultat: Resultatet visade inte på några signifikanta skillnader i studenters uppfattningar om brottsutsatta som brottsoffer utifrån den svarandes kön, eller utifrån om ideala eller icke-ideala egenskaper samt omständigheter beskrevs föreligga. Diskussion: Resultatet överensstämmer inte med Nils Christies teori om ideala brottsoffer. Studenternas uppfattningar om brottsutsatta var oberoende av om egenskaper hos och omständigheter kring den brottsutsatta och gärningspersonen beskrevs som ideala eller icke-ideala. Slutsats: Resultatet i föreliggande studie är bra ur en moralisk aspekt, utifrån de värderingar som finns i dagens Svenska samhälle. Resultatet tyder på att studenter vid Mittuniversitetet uppfattar brottsutsatta individer lika, oberoende av den svarandes kön samt oberoende av ideala och icke-ideala egenskaper hos och omständigheter kring den brottsutsatta och gärningspersonen. / <p>2015-06-03</p>

Bakgrund: Begreppet brottsoffer har funnits sedan 1970-talet, men har påvisats problematiskt att definiera. Enligt Christie (1986) teori om det ideala offret tillsammans med Strobls (2004) tilläggskriterier ska en person som utsätts för brott uppfylla kriterier för att uppnå legitim offerstatus i samhället. Dessa är svagt offer, respektabel aktivitet, respektabel plats, gärningsperson i överläge, gärningsperson okänd, hävda offerstatus, provokation och samverkan med rättsväsendet. Syftet var att beskriva och redogöra för hur anställda inom Polismyndigheten uppfattade begreppet brottsoffer och om personer som utsatts för brott skulle accepteras som brottsoffer inom rättsväsendet, med utgångspunkt i Christies (1986) teori om det ideala offret. Metod: Anställda inom Polismyndigheten (N=111) besvarade en webbenkät med scenarier. Data analyserades med Mann-Whitney U, deduktiv- och induktiv innehållsanalys. Resultat: Signifikanta skillnader angående respektabel aktivitet och provokation, där kvinnor i lägre utsträckning än männen ansåg att personerna som utsattes för brott accepterades som brottsoffer inom rättsväsendet. En person borde utföra en respektabel aktivitet, befinna sig på en respektabel plats och inte provocera gärningspersonen för att lättare accepteras som brottsoffer. Fem kategorier identifierades utöver teorin där två påverkade i vilken utsträckning en person accepteras som brottsoffer inom rättsväsendet, men de flesta personerna som utsatts för brott i scenarierna skulle accepteras i hög utsträckning. Diskussion: Christies teori om det ideala offret ansågs delvis vara applicerbar inom rättsväsendet men skulle behöva kompletteras med de nya kategorierna om teorin ska appliceras inom rättsväsendet. Begreppet brottsoffer bör ses över för att personer som utsatts för brott lättare ska kunna få sina rättigheter och behov uppfyllda. / <p>2015-06-03</p>

I skuggan av ett brottsoffer – en kvantitativ studie om mediebevakningen av de personer Peter Mangs stod åtalad för brott mot i Malmö tingsrätt undersöker hur serieskytten Peter Mangs påstådda offer porträtterats i medierna. Uppsatsen undersöker om och hur samhällets bild av brottsoffer påverkar mediernas rapportering om dem. Uppsatsen utgår från den norske kriminologen Nils Christies teori om ideala brottsoffer, som ställer upp en tes för vilken typ av personer som lättast får fullständig och legitim status som offer, samt annan forskning om hur brottsoffer framställs i medierna. Detta för att undersöka vem som anses vara en offer- eller straffvärdig person i samhällets och mediernas ögon. Utifrån Christies teori och övrig forskning undersöks artiklar i Sveriges fem största dagstidningar, samt två andra dagstidningar, som behandlar de personer Mangs stod åtalad för brott mot, från den 6 november 2010, det datum då Mangs greps, fram till den 23 november 2012, då livstidsdomen mot honom slogs fast av Malmö tingsrätt. Uppsatsförfattarna har bland annat mätt hur många artiklar som skrivits om respektive offer, om offren porträtterats med positiva eller negativa egenskaper, om offrens familj har framträtt i medierna, om och hur offren har namngetts i medierna samt i vilken utsträckning vänner eller släktingar till offren framträder i artiklarna. Dessa resultat har sedan jämförts med den information om respektive offer som funnits tillgänglig och analyserats utifrån de faktorer som tidigare forskning påvisat spelar roll för samhällets och mediernas bild av vem som anses vara ett legitimt offer. Resultaten visar att det offer som fick mest medieutrymme var en mördad ung svensk kvinna utan utländsk bakgrund, vilket överensstämmer relativt väl med Christies teori och övrig genomgången forskning om vem som ges status som legitimt offer i samhället och mediernas ögon. De andra två mordoffren, som är män och har utländsk bakgrund, visade sig få mycket mindre medieutrymme än den mördade kvinnan. Kön och utländsk bakgrund är faktorer som andra forskare än Christie pekat på som betydelsefulla för mediernas behandling av brottsoffer.

Syftet med uppsatsen har varit att undersöka heterosexuella män som utsätts för våld i nära relationer. För att besvara vårt syfte samt frågeställningar har vi genomfört semistrukturerade intervjuer med anställda inom polisen och kompletterat det med vad tidigare internationell forskning säger om problematiken. De teoretiska utgångspunkterna har varit genusteorier om maskulinitet och manlighet samt teorier om ideala offer. De centrala fynden som gjorts är att våld mot män i nära relationer är relativt ovanligt men förekommande och inte lätt att definiera. Slutsatser som vi har dragit är att problematiken präglas av samhällets normer om vad som anses vara ”traditionellt”, detta styr uppfattningen om vem som ska vara och inte vara offer. En annan slutsats vi dragit är att de stödinsatser som finns för utsatta män behöver uppdateras.

I en svensk kontext är skolattacker ett ovanligt fenomen, men det har under de senaste åren förekommit fall med både utförda och avvärjda attacker på svenska skolor. Dessa händelser får även stor uppmärksamhet i media, vilket följaktligen leder till reaktioner från allmänheten, skolor och myndigheter. Hur dessa attacker framställs i media blir därför viktigt att studera. Denna studie syftar till att undersöka hur svenska tidningar har rapporterat om fem svenska skolattacker. Med teoretisk utgångspunkt i gestaltningsteori och det ideala offret, samt tidigare forskning om medier, våld, offer och förövare, gjordes en tematisk analys av 237 tidningsartiklar från Aftonbladet, Expressen, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten och Sydsvenskan. Sex analytiska teman togs fram ur materialet, vilka var följande: den maskerade förövaren, döden som ideal förövare, den icke-ideala unga förövaren, förövarens avvikande beteende, det nedtonade offret och samhället som offer. Studiens resultat identifierade gestaltningar i artiklarna där en framställning av fenomenet och dess aktörer på olika sätt belyses. Bland annat återfanns gestaltningar av förövarens maskering, ålder och beteenden samt de direkta och indirekta offren för attackerna. Resultatet finner att media skapar en dramatiserad och skrämmande bild av attacken och dess förövare. De lyfter fram och tonar ner vissa aspekter i händelsen och dess aktörer vilket gestaltar en bild av verkligheten.

I samhället tycks det råda konsensus kring att alla brottsoffer ska känna samhällets stöd. I praktiken tycks dock samhällets definition av brottsoffer främst inkludera kvinnor och barn. Det som synliggörs är en brottsofferdiskurs där mannen inte tycks tillmätas samma offerstatus som kvinnan. I polisförhör kan det tänkas att maskuliniteten, såväl som brottsofferstatusen, sätts på spel. Detta ställer krav på mannen att balansera de motstående identiteterna för att på så sätt tillåtas att skapa ett manligt brottsoffer. Uppsatsen har till syfte att öka förståelsen för relationen mellan maskuliniteter och brottsofferskap samt hur dessa framställs i polisförhör. För att möjliggöra analysen användes en tematisk textanalys på sex förhör med män som har blivit utsatta för misshandel, där studien intresserar sig för hur männen förhandlar om sin brottsofferstatus. Studien tar avstamp i genusteori samt Christies idealtypiska bild av brottsoffret. Genom analysen identifierades tre återkommande teman: våldspotential, ett manligt brottsoffer och från offerskap till hjälteskap. Utifrån den genomförda studien kan slutsatsen dras att män modifierar sin brottsofferstatus i förhörssituationen genom uppvisande av styrka, mod och hjälteskap. Genom att uppvisa karaktärsdrag som utgör maskulinitetsmarkörer tillåts männen att modifiera sitt offerskap till ett socialt accepterat uttryck för maskulinitet. Det framkom även i studien att männen, i sina förhör, relaterar till en brottsofferdiskurs där kvinnor och barn definieras som äkta offer, varför de tycks behöva hävda sitt offerskap i stor utsträckning. Männen kan genom sina egna berättelser modifiera sin brottsofferstatus till ett manligt brottsoffer och kan på så sätt såväl behålla sin maskulinitet som erhålla ett offervärde. Studien har sammanfattningsvis i någon mån indikerat att Christies idealtypiska bild av brottsoffer tycks missgynna manliga brottsoffer.

Studien syftade till att undersöka och få en förståelse för hur kvinnor, som blivit utsatta för sexuella trakasserier, resonerade kring att anmäla eller inte anmäla brottet till polismyndigheten. Vidare syftade studien till att undersöka kvinnors upplevelser av polismyndighetens bemötande vid en anmälan av sexuella trakasserier. Det empiriska materialet samlades in genom semistrukturerade djupintervjuer med nio kvinnor i åldrarna 19–30 år. Studiens resultat visade att kvinnorna förde olika resonemang bakom deras val att anmäla eller inte anmäla till polismyndigheten. Att vara ensam i anmälningsprocessen påverkade huruvida kvinnorna ville gå vidare med en anmälan eller inte, där andra offer som också blivit utsatta gav en känsla av validering och trygghet för kvinnorna. Trots att samtliga kvinnor som anmälde upplevde någonting positivt i polismyndighetens bemötande lyftes ändå flertal negativa erfarenheter av polisens bemötande upp. Att polismyndigheten bemötte kvinnorna genom att avråda kvinnorna från att genomföra en anmälan var något anmärkningsvärt i studiens resultat. Slutsatserna är att kvinnors resonemang kring anmälningsbenägenheten går i likhet med varandra och vad tidigare studier inom ämnet visat. Vidare visar studiens resultat även att det finns ett utbildningsbehov inom polismyndigheten gällande bemötandet av kvinnor som utsatts för sexuella trakasserier för att förhindra att den låga anmälningsbenägenheten fortgår. / The aim of this study was to examine and achieve a deeper understanding for how women, who have been subjected to sexual harassment reasoned behind reporting or not reporting their victimization to the police. Furthermore, this study aimed to investigate how women experienced the response they got from the police in a relation to reporting their victimization. The empirical data was collected through semi-structured in-depth interviews with nine women between the ages of 19-30. The results showed that women reasoned in different ways when deciding to report, or not, to the police. To be alone in the reporting process affected whether women wanted to proceed or not. Even though all women who reported their victimization to the police experienced something positive in their response, the negative experiences outweighed the positive. A remarkable finding for the study was that the police themselves discouraged women from reporting their victimization. The conclusions are that women’s reasoning’s behind reporting or not are similar to what previous research has presented. In conclusions, the findings suggest that training for police should emphasize how to initial response to women who has been subject to sexual harassment in order to prevent low levels of reporting.

De gängskjutningar som idag sker i utsatta förorter är ett förhållandevis nytt, outforskat och eskalerandeproblemsom även fått stor uppmärksamhet i media.Syftet med studien var att studera artiklar från år 2015 och år 2020 för att se om någon förändring skett i medias framställning av de gängkriminella offren för skjutningarna. Detta då mediala offerframställningar ses ha inflytande på våra föreställningar om vem som uppfattas som ett legitimt offer, därtill hur vi uppfattar och ser på problemet. Som teoretisktramverk användes Nils Christies teori Det ideala offret (1986). Studiens empiriska material består av 65 artiklar från fem olika mediekällor som bearbetats genom en tematisk analys med en abduktiv ansats. Analysen utfördes utifrån frågeställningen: Har medias framställning av gängkriminella offer förändrats mellan år 2015 och år 2020, och i så fall, hur kan dessa förändringar förstås? Vilket resulterade iatt vi fann fem centrala teman vilka är följande: ‘aktivitet’, ‘social kontext’, ‘ideala offer’, ‘rollblandning och skuldbeläggande’ och ‘vi och dem’. I resultatet sågs att en förändring skett i hur media framställer gängkriminella offer. År 2015 framställs offren mer utifrån faktorer som går i linje med Christies kriterier av ett idealt offer, medan år 2020 framställs de mer utifrån ett offerskap Christie benämner icke-idealt. Studiens slutsats är att offren år 2020 mer framställs utifrån ett gärningsmannaskap, där offerskapet ses bli sekundärt. Med ett ökat fokus på ‘vi och dem’, där ‘dem’ ses vara orsaken till skjutningarna, något som inte sågs lika framträdande år 2015.

Nyheter och media har ett stort inflytande på människors liv då de bidrar med att upprätthålla föreställningar om sociala företeelser i samhället. Medias rapportering av ämnet brott drivs på av samhällets fascination. Syftet med studien är att undersöka samt belysa eventuella likheter och skillnader i framställningen av två mordoffer i en kvällstidning. Morden begicks på olika platser i Sverige, de var en ung kvinna och en ung man. Studiens material innefattas av 62 nyhetsartiklar från en kvällstidning som analyserades med hjälp av en tematisk analys. Studiens teoretiska utgångspunkt är Nils Christies teori om det “ideala brottsoffret” samt intersektionalitetsperspektivet. De appliceras i analysen för att få en fördjupad bild samt förståelse för mordoffers framställning i media. Resultatet i analysen påvisar att båda mordoffren porträtteras som svaga och oskyldiga, däremot skiljer det sig hur denna framställning förmedlas. I framställningen av det kvinnliga offret betonades det i beskrivningen att hon var oskyldig och fysiskt underlägsen sin förövare. Det manliga offret beskrivs istället som oskyldig och med egenskaper som förknippas med ett barn. Utifrån studiens resultat går det att utläsa intersektionella skillnader i kön, etnicitet och plats i medias framställning av två mordoffer.

I denna uppsats har syftet varit att studera hur seriemördaren Jeffrey Dahmer och hans offer porträtteras i den nyproducerade Netflix-serien Dahmer - Monster: Berättelsen om Jeffrey Dahmer (2022a). Detta motiveras av intresset att få en bredare förståelse för hur verkliga händelser skildras i true crime-genren. Frågeställningen som legat till grund för denna studie är: “Hur skildras Jeffrey Dahmer som mer eller mindre (o)mänsklig, och hur skildras detta i relation till hans offer?”. Som teoretiskt ramverk har Goffmans framing-teori, det intersektionella perspektivet och Christies ideala offer använts. Mot denna bakgrund bestod det analyserade materialet av 10 stycken avsnitt som bearbetades utifrån en tematisk innehållsanalys, med inriktning på det semiotiska och paratextuella i materialet. Resultatet delades in i tre övergripande teman; Den fördömde/De fördömda, Att flörta med det groteska och Rödluvan och den (o)stygga vargen. Studiens resultat visar att Jeffrey skildras som mer mänsklig än omänsklig och att det konkurrerar med skildringen av hans offer och deras offerskap.