Våld i nära relation betraktas idag som ett globalt folkhälsoproblem på grund av dess prevalens  och  de  fysiska  och  mentala  skador  som  det  innebär  för  den  drabbade. Forskning har funnit att en separation från gärningsmannen inte alltid innebär att våldet upphör.  Det finns dock begränsad  forskning gällande vad som gör kvinnor som lämnat ett  förhållande  sårbara  för  att  bli  fortsatt  utsatta  för  våld.  Syftet  med  uppsatsen  vardärmed  att  undersöka  förekomsten  av  sårbarhetsfaktorer  hos  kvinnor  som  lämnat  en manlig partner  som utsatt dem för våld och hur dessa sårbarhetsfaktorer är kopplade till den  bedömda  risken  för  fortsatt  utsatthet.  Materialet  som  studien  byggde  på  var bedömningar genomförda under samtal med 101 kvinnor som deltog i en kurs riktad till personer  som  upplevt  våld  i  nära  relation.  Bedömningarna  bestod  av  bedömda sårbarhetsfaktorer och bedömd risk utifrån SARA:SV samt anteckningar nedskrivna av bedömaren vid samtalen. Korrelationen mellan sårbarhetsfaktorerna  och  den bedömda risken analyserades genom  χ2test  och  odds-  ratio. Anteckningarna analyserades genom en  innehållsanalys  för  att  undersöka  om  det  fanns  ytterligare  sårbarhetsfaktorer  som bedömaren lagt vikt vid. Resultatet visade en hög förekomst av sårbarhetsfaktorer med en  varierad  korrelation  med  den  bedömda  risken.  Innehållsanalysen  resulterade  i  fem teman,  där  ”relationella  problem”  utgjorde  ett  tema  som  inte  omfattades  av instrumentet.  Utifrån  resultatet  drogs  slutsatsen  att  sårbarhetsfaktorer  är  av  vikt  att beakta  vid  bedömning  av  risk  för  fortsatt  utsatthet  och  att  de  brottutsatta  kvinnornas relationella  problem,  utifrån  dess  anknytning  till  dynamiken  och  normaliseringen  av våldet samt risk för allvarligt/dödligt våld, bör övervägas att inkluderas i manualen. Nyckelord: partnervåld, brottsutsatta kvinnor, sårbarhetsfaktorer, riskbedömning / <p>2013-06-11</p>

Bakgrund: Alla brottsutsatta individer överensstämmer inte med bilden av det ideala offret och uppfattas inte alltid som brottsoffer. Tidigare studier har visat att brott begångna mot ideala offer har ansetts vara allvarligare än brott mot icke-ideala offer. Teori: Nils Christies teori om ideala offer menar att om vissa egenskaper och omständigheter föreligger hos brottsutsatt och gärningsperson, kan den brottsutsatta lättare hävda sin status som brottsoffer. Syfte: Syftet med föreliggande studie var att undersöka vilka uppfattningar studenter på Mittuniversitetet hade om brottsutsatta utifrån ideala och icke-ideala egenskaper hos och omständigheter kring den brottsutsatta och gärningspersonen, samt att beskriva hur synen på brottsutsatta skiljde sig mellan män och kvinnor. Metod: En kvantitativ enkätstudie genomfördes på 166 studenter vid Mittuniversitetet i Sundsvall. Enkätfrågorna utformades efter Nils Christies teori om det ideala brottsoffret. Svaren analyserades med ett Mann-Whitney U test. Resultat: Resultatet visade inte på några signifikanta skillnader i studenters uppfattningar om brottsutsatta som brottsoffer utifrån den svarandes kön, eller utifrån om ideala eller icke-ideala egenskaper samt omständigheter beskrevs föreligga. Diskussion: Resultatet överensstämmer inte med Nils Christies teori om ideala brottsoffer. Studenternas uppfattningar om brottsutsatta var oberoende av om egenskaper hos och omständigheter kring den brottsutsatta och gärningspersonen beskrevs som ideala eller icke-ideala. Slutsats: Resultatet i föreliggande studie är bra ur en moralisk aspekt, utifrån de värderingar som finns i dagens Svenska samhälle. Resultatet tyder på att studenter vid Mittuniversitetet uppfattar brottsutsatta individer lika, oberoende av den svarandes kön samt oberoende av ideala och icke-ideala egenskaper hos och omständigheter kring den brottsutsatta och gärningspersonen. / <p>2015-06-03</p>

<p>Many children are being abused by daily basis. Mostely they are abused by a parent or another person that is close to the child. Mostely the child abuse never is reported to the social services or to the police, and even if the perpertrator is known, only a few cases are brought to prosecution. If a case allthough is drawn before the court of law, there are still too many of the perpetrators that are being acquitted. In other words, the legal security for the abused children is way too low.</p><p>When suspiscions arise that a child is exposed to child abuse there are several inquiries that starts at the same time. A social inquiry to see if the child needs protection, a legal inquiry to investigate if a crime is committed, a medical inquiry if the child is sexual or physical abused and a psychiatric inquiry if the child is traumatized. As we can see the child is exposed to many authorities and many different commissioners. To prevent this from happen and to make the already difficult situation for the child better, so called Childrens Advocacy Centers (CAC) have been raised all around Sweden. Between the years of 2006 and 2007 there has also been a national project commissioned by the swedish Government with CAC´s in six cities of Sweden.</p><p>With this paper I´ve been investigating if abused childrens rights are better taken care of in CAC´s. My conclusion is that the objective of the CAC´s probably will be reached in the future. Today CAC´s are mostely a guarantee for the child not to be forced to meet the different authoroties at different places, even though the best interest of the child and the legal security of the child come to be more focused on in CAC´s. I´m also discussing the possibility that maybe there is a need for a particular legislation for the children, a Barnbalk.</p>

Many children are being abused by daily basis. Mostely they are abused by a parent or another person that is close to the child. Mostely the child abuse never is reported to the social services or to the police, and even if the perpertrator is known, only a few cases are brought to prosecution. If a case allthough is drawn before the court of law, there are still too many of the perpetrators that are being acquitted. In other words, the legal security for the abused children is way too low. When suspiscions arise that a child is exposed to child abuse there are several inquiries that starts at the same time. A social inquiry to see if the child needs protection, a legal inquiry to investigate if a crime is committed, a medical inquiry if the child is sexual or physical abused and a psychiatric inquiry if the child is traumatized. As we can see the child is exposed to many authorities and many different commissioners. To prevent this from happen and to make the already difficult situation for the child better, so called Childrens Advocacy Centers (CAC) have been raised all around Sweden. Between the years of 2006 and 2007 there has also been a national project commissioned by the swedish Government with CAC´s in six cities of Sweden. With this paper I´ve been investigating if abused childrens rights are better taken care of in CAC´s. My conclusion is that the objective of the CAC´s probably will be reached in the future. Today CAC´s are mostely a guarantee for the child not to be forced to meet the different authoroties at different places, even though the best interest of the child and the legal security of the child come to be more focused on in CAC´s. I´m also discussing the possibility that maybe there is a need for a particular legislation for the children, a Barnbalk.

The aim of this study is an exploration of cooperation between the law enforcement forces and local authorities responsible for the organisation of the social services, working with young crime victims and their needs of assistance. Interviews with three members of the police department and four member of the social services were conducted. An organization theory perspective and ”The ideal victim” concept are forming the background for a thematic analysis of the gathered data. While divergent attitudes are revealed in the data, the results show an overall positive effect of closer cooperation between the organizations on favorable well-being of the victims. Lack of communication and understanding of the commonality of goals are potentially disruptive sources. However, ”The ideal victim” concept as guideline doesn´t appear to substantially support the empirical results.