De gängskjutningar som idag sker i utsatta förorter är ett förhållandevis nytt, outforskat och eskalerandeproblemsom även fått stor uppmärksamhet i media.Syftet med studien var att studera artiklar från år 2015 och år 2020 för att se om någon förändring skett i medias framställning av de gängkriminella offren för skjutningarna. Detta då mediala offerframställningar ses ha inflytande på våra föreställningar om vem som uppfattas som ett legitimt offer, därtill hur vi uppfattar och ser på problemet. Som teoretisktramverk användes Nils Christies teori Det ideala offret (1986). Studiens empiriska material består av 65 artiklar från fem olika mediekällor som bearbetats genom en tematisk analys med en abduktiv ansats. Analysen utfördes utifrån frågeställningen: Har medias framställning av gängkriminella offer förändrats mellan år 2015 och år 2020, och i så fall, hur kan dessa förändringar förstås? Vilket resulterade iatt vi fann fem centrala teman vilka är följande: ‘aktivitet’, ‘social kontext’, ‘ideala offer’, ‘rollblandning och skuldbeläggande’ och ‘vi och dem’. I resultatet sågs att en förändring skett i hur media framställer gängkriminella offer. År 2015 framställs offren mer utifrån faktorer som går i linje med Christies kriterier av ett idealt offer, medan år 2020 framställs de mer utifrån ett offerskap Christie benämner icke-idealt. Studiens slutsats är att offren år 2020 mer framställs utifrån ett gärningsmannaskap, där offerskapet ses bli sekundärt. Med ett ökat fokus på ‘vi och dem’, där ‘dem’ ses vara orsaken till skjutningarna, något som inte sågs lika framträdande år 2015.

Gängskjutningar som de ser ut idag är ett relativt nytt och outforskat fenomen i Sverige som har fått stor medial uppmärksamhet. Syftet med den här studien var att undersöka medias porträttering av svenska gängskjutningar, dess offer och förövare genom en tematisk analys. Detta för att ge en ökad förståelse om hur relationen mellan brott, framställningen av offer och gärningspersoner samt media hänger ihop. Den teoretiska bakgrund som har använts har varit Christies begrepp ”det ideala offret” och ”den ideala gärningspersonen”. En tematisk analys av 70 artiklar från svensk media har genomförts med en abduktiv ansats varpå teman och teori växelverkade. Fem huvudteman var mest framträdande i artiklarna vilka var: Oskyldiga offer, icke-oskyldiga offer, gärningspersoner, “de vanliga” i riskzon och kritiska röster. Resultaten visade att det finns en skillnad i hur media porträtterar offer beroende på om de anses oskyldiga eller inte, där de oskyldiga offren i stor utsträckning målas upp i linje med Christies kriterier för det ideala offret. Gärningspersonerna porträtteras på negativa sätt i linje med den ideala förövaren. Dessutom beskrivs gängskjutningarna som värre när “vanliga” människor riskerar att träffas. En motdiskurs noterades även, där de stereotypa framställningarna i media sågs kritiseras. Trots att media ofta porträtterar både offer och gärningspersoner på ett stereotypt sätt tycks det ändå finnas en komplexitet i vilka som media beskriver som ideala offer eller inte. Slutsatsen blir därför att Christies teoretiska begrepp inte är tillräckliga för att förklara varför vissa tillskrivs offerstatus.