Sammanfattning Eftersom det blev förbjudet att köpa sexuella tjänster i Sverige har denna uppsats, med hjälp av diskursanalys, undersökt hur rätten framställer sexköp som fenomen, sexköpare och även säljare av sexuella tjänster. Domar från olika svenska tingsrätter har analyserats, avseende vilka ord som används i framställningen av fenomenet. Socialkonstruktivistiska teorier har använts för att förstå hur konstruktionen sker av kön, prostitution som fenomen och hur offer samt gärningsman konstrueras. Då prostitution kan sägas vara en del i hur genus konstrueras i samhället idag har dikotomin mellan könen, samt mannen som norm, blivit en central del i uppsatsen. De gråzoner som finns i genuskontraktet kan tänkas utnyttjas av både män och kvinnor, där män låter sig köpa kvinnor, men kvinnor också med mer eller mindre frivillighet låter sig köpas. Detta bidrar till hur samhället ser på dem som säljer sex, de prostituerade blir medbrottslingar och delvis själva ansvariga för brottet. Detta leder i sin tur till att både gärningsmän och offer osynliggörs i samhället, och kan bidra till att brottet förringas. Om brottet inte uppmärksammas i tillräckligt hög grad kan staten vinna på det, speciellt med tanke på att den dolda prostitutionen inte är fullt så möjligt att komma åt och lagen framstår som ett misslyckande. Den verkligt viktiga frågan att ställa för en långsiktig förändring av attityder kring fenomenet, är varför män har ett behov av att köpa kvinnors kroppar för sexuellt bruk. Genussystemet möjliggör prostitution samtidigt som prostitution också i förlängningen är med och reproducerar genussystemet och kvinnans underordning i förhållande till mannen. / Abstract Since it became illegal to buy sexual services in Sweden, this essay examines, using discourse analysis, how the courts produces buying sex as a phenomenon, sex buyers and also sellers of sexual services. Judgments from various Swedish district courts have been analyzed in relation to which words used to describe the phenomenon. Social constructivist theories have been used to understand how the construction is done by sex, prostitution as a phenomenon and how victims and perpetrators are constructed. Since prostitution can be said to be a part of how gender is constructed in society today has the dichotomy between the sexes, and the man as the norm, become a central part of the essay. The gray areas of the gender contract may be used by both men and women, where men allow themselves to buy women, but women are also more or less free will allow themselves to be bought. This contributes to societies view those who sell sex, the prostitutes become accomplices and partly themselves responsible for the crime. This in turn leads to both offenders and victims are rendered invisible in society and can contribute to the offense belittled. If the crime is not addressed sufficiently the state can gain from it, especially given that the hidden prostitution is not quite as possible to access and the law appears to be a failure. The really important question to ask for a long-term change in attitudes towards the phenomenon, is why men have a need to buy women's bodies for sexual use. The gender system allows prostitution, while prostitution also, by extension, is part of and reproduces the gender system and the subordination of women in relation to man.

Gängskjutningar som de ser ut idag är ett relativt nytt och outforskat fenomen i Sverige som har fått stor medial uppmärksamhet. Syftet med den här studien var att undersöka medias porträttering av svenska gängskjutningar, dess offer och förövare genom en tematisk analys. Detta för att ge en ökad förståelse om hur relationen mellan brott, framställningen av offer och gärningspersoner samt media hänger ihop. Den teoretiska bakgrund som har använts har varit Christies begrepp ”det ideala offret” och ”den ideala gärningspersonen”. En tematisk analys av 70 artiklar från svensk media har genomförts med en abduktiv ansats varpå teman och teori växelverkade. Fem huvudteman var mest framträdande i artiklarna vilka var: Oskyldiga offer, icke-oskyldiga offer, gärningspersoner, “de vanliga” i riskzon och kritiska röster. Resultaten visade att det finns en skillnad i hur media porträtterar offer beroende på om de anses oskyldiga eller inte, där de oskyldiga offren i stor utsträckning målas upp i linje med Christies kriterier för det ideala offret. Gärningspersonerna porträtteras på negativa sätt i linje med den ideala förövaren. Dessutom beskrivs gängskjutningarna som värre när “vanliga” människor riskerar att träffas. En motdiskurs noterades även, där de stereotypa framställningarna i media sågs kritiseras. Trots att media ofta porträtterar både offer och gärningspersoner på ett stereotypt sätt tycks det ändå finnas en komplexitet i vilka som media beskriver som ideala offer eller inte. Slutsatsen blir därför att Christies teoretiska begrepp inte är tillräckliga för att förklara varför vissa tillskrivs offerstatus.