The aim of this study is an exploration of cooperation between the law enforcement forces and local authorities responsible for the organisation of the social services, working with young crime victims and their needs of assistance. Interviews with three members of the police department and four member of the social services were conducted. An organization theory perspective and ”The ideal victim” concept are forming the background for a thematic analysis of the gathered data. While divergent attitudes are revealed in the data, the results show an overall positive effect of closer cooperation between the organizations on favorable well-being of the victims. Lack of communication and understanding of the commonality of goals are potentially disruptive sources. However, ”The ideal victim” concept as guideline doesn´t appear to substantially support the empirical results.

De gängskjutningar som idag sker i utsatta förorter är ett förhållandevis nytt, outforskat och eskalerandeproblemsom även fått stor uppmärksamhet i media.Syftet med studien var att studera artiklar från år 2015 och år 2020 för att se om någon förändring skett i medias framställning av de gängkriminella offren för skjutningarna. Detta då mediala offerframställningar ses ha inflytande på våra föreställningar om vem som uppfattas som ett legitimt offer, därtill hur vi uppfattar och ser på problemet. Som teoretisktramverk användes Nils Christies teori Det ideala offret (1986). Studiens empiriska material består av 65 artiklar från fem olika mediekällor som bearbetats genom en tematisk analys med en abduktiv ansats. Analysen utfördes utifrån frågeställningen: Har medias framställning av gängkriminella offer förändrats mellan år 2015 och år 2020, och i så fall, hur kan dessa förändringar förstås? Vilket resulterade iatt vi fann fem centrala teman vilka är följande: ‘aktivitet’, ‘social kontext’, ‘ideala offer’, ‘rollblandning och skuldbeläggande’ och ‘vi och dem’. I resultatet sågs att en förändring skett i hur media framställer gängkriminella offer. År 2015 framställs offren mer utifrån faktorer som går i linje med Christies kriterier av ett idealt offer, medan år 2020 framställs de mer utifrån ett offerskap Christie benämner icke-idealt. Studiens slutsats är att offren år 2020 mer framställs utifrån ett gärningsmannaskap, där offerskapet ses bli sekundärt. Med ett ökat fokus på ‘vi och dem’, där ‘dem’ ses vara orsaken till skjutningarna, något som inte sågs lika framträdande år 2015.

No description available.

Syftet med denna C-uppsats är att undersöka förändringen av brottsrapporteringen mellan två svenska tidningar från två olika tidsperioder. För att uppnå syftet har vi valt att utgå från två uppmärksammade brottsfall, Jeanette Johansson 1969 och Lisa Holm 2015. Undersökningen genomförs med hjälp av en kvalitativ textanalys och med utgångspunkt i medielogik, det ideala offret samt ett genusperspektiv. De analyserade tidningarna är Dagens Nyheter och Aftonbladet, som båda under en längre tid uppmärksammande kvinnornas försvinnande och mord. Eftersom det skiljer sig nästan 50 år mellan de två fallen är det intressant att se om det finns några skillnader eller likheter, gällande tidningarnas tillvägagångssätt i rapporteringen om de två kvinnorna. Resultatet av undersökningen visar både skillnader och likheter mellan de två tidningarna och där vi kan se en skillnad gällande tidsperioderna. 1969 visas mindre hänsyn till offret än 2015, till exempel genom mängden fotografier och spekulationer. Dock är det fortfarande tydligt att tidningarna både 1969 och 2015 använder sig av liknande berättartekniker, men i varierande grad, och där Aftonbladet från båda tidsperioder särskilt utmärker sig. / The purpose of this study is to examine the change in crime reporting between two Swedish newspapers from two different time periods. To achieve the purpose, we have chosen two high-profile criminal cases, Jeanette Johansson in 1969 and Lisa Holm in 2015. Which we carried out with the help of a qualitative text analysis and through the theories of media logic, the ideal victim, and a gender perspective. The analyzed newspapers are Dagens Nyheter and Aftonbladet, both of which for a long period of time drew attention to the disappearance and murder of the two women. Since there are nearly 50 years between the two cases, we find it interesting to further examine whether there are any differences or similarities between the cases, regarding the newspapers approach in the news reporting of the two women.  The result of the examination shows both differences and similarities between the two newspapers and where we can see a clear difference regarding the time periods. The newspapers in 1969 shows less consideration for the victim than in 2015, for example the number of photographs and speculations. However, it is still clear that the two newspapers in both 1969 and 2015 use similar storytelling techniques to varying degrees, where Aftonbladet especially stand out from both time periods.

Alla personer som utsätts för brott har rätt till stöd och hjälp efter sin viktimisering. Dock verkar samhällets utpräglade könsroller kunna påverka mäns vilja och benägenhet att söka och acceptera den hjälp som erbjuds av Brottsofferjouren. Syftet med föreliggande studie är att förstå hur stödpersoner på Brottsofferjouren uppfattar och bemöter manliga brottsoffer. Studien antar en kvalitativ ansats och utgår från fem intervjuer med stödpersoner från Brottsofferjourens olika lokala verksamheter i Sverige. Under intervjuerna ställdes frågor om hur stödpersonerna definierar ett brottsoffer, hur deras bemötande ser ut och om detta bemötande skiljer sig åt beroende på om den stödsökande är man eller kvinna. Den tematiska analysen av datamaterialet visade att stödpersonerna har ambitionen att bemöta alla brottsoffer lika, oavsett könstillhörighet. Stödpersonerna upplevde dock att färre män än kvinnor aktivt söker stöd efter att ha blivit utsatta för ett brott. Män upplevdes även överlag ha svårare att öppna upp sig och uttrycka känslor vid kontakt med Brottsofferjouren. Studiens slutsats är att män som utsätts för brott är mer komplexa i sitt offerskap än kvinnor. Med anledning av detta kan det finnas ett värde i att bemöta manliga brottsoffer annorlunda och utveckla det nuvarande stödet för att bättre tillgodose mäns könsspecifika behov

Denna studie handlar om hur emotioner synliggörs och värderas i rättsprocessen. Studien behandlar och analyserar tre stycken rättsfall mellan år 2009 och år 2017. Samtliga rättsfall innefattar sammateman i form av bevisvärdering i sexualbrottmål. Frågeställningarna utgår därför ifrån vilka emotionsnormersom återfinns i domar för respektive gärningsman och brottsoffer. Frågeställningarna tar också upp vilka känslor som syns och vems känslor som uppvisas. Materialet har analyserats med hjälp av Hoschilds teori om emotionsregler samt Nils Christies teori om det ideala offret. Metoden för arbetet har varit kvalitativ innehållsanalys för tolkandet av domarna. Resultatet för arbetet visade att olika typer av känslor uppvisas samt att de i olika fall ligger till grund för ett juridiskt beslutsfattande.

Syftet med studie var att analysera, beskriva och jämföra fyra kommuners handlingsplaner mot våld i nära relationer med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Utifrån genus och teorin om det ideala offret. Analysen av handlingsplanerna visade att våld i nära relationer beskrevs som ett komplext våld som inte går att hitta en ensam orsak till utan att det handlar om flera olika orsaker. I handlingsplanerna beskrivs vidare våld i nära relationer som ett våld som mestadels kvinnor utsätts för, detframkommer även att våldet sker i alla typer av relationer och samhällsklasser. Kvinnan beskrivs i handlingsplanerna som det svagare könet vilket stämmer in på vår genusteori av Harding och den symboliska processen. Det finns också en konstruktion av kvinnan som det ideala offret och en reproducering av normer och attityder som ger en stereotypisk föreställning om våld i nära relationer, i de kommunala handlingsplaner vi analyserade. / The purpose of the study was to analyse, describe and compare fourmunicipal action plans against intimate partner violence with the help of qualitative content analysis. Based on gender and the theory of the ideal victim. The analysis of the action plans showed that intimate partner violence was described as a complex act of violence and there is not only one ulterior cause, it is about several ulterior causes. In the action plans is the intimate partner violence described as a repeated act of violence to which most women are exposed to, but they also state that the violence occurs in all types of relationships and in all classes of society. The woman is described in the municipal action plans as the weaker sex, which is in line with our gender theory by Harding whit the symbolic process. There is a one-sided constructionof the woman as the ideal victim and a reproduction of norms and attitudes as a stereotypical conception of intimate partner violence, in themunicipal action plans we analysed.

Gängskjutningar som de ser ut idag är ett relativt nytt och outforskat fenomen i Sverige som har fått stor medial uppmärksamhet. Syftet med den här studien var att undersöka medias porträttering av svenska gängskjutningar, dess offer och förövare genom en tematisk analys. Detta för att ge en ökad förståelse om hur relationen mellan brott, framställningen av offer och gärningspersoner samt media hänger ihop. Den teoretiska bakgrund som har använts har varit Christies begrepp ”det ideala offret” och ”den ideala gärningspersonen”. En tematisk analys av 70 artiklar från svensk media har genomförts med en abduktiv ansats varpå teman och teori växelverkade. Fem huvudteman var mest framträdande i artiklarna vilka var: Oskyldiga offer, icke-oskyldiga offer, gärningspersoner, “de vanliga” i riskzon och kritiska röster. Resultaten visade att det finns en skillnad i hur media porträtterar offer beroende på om de anses oskyldiga eller inte, där de oskyldiga offren i stor utsträckning målas upp i linje med Christies kriterier för det ideala offret. Gärningspersonerna porträtteras på negativa sätt i linje med den ideala förövaren. Dessutom beskrivs gängskjutningarna som värre när “vanliga” människor riskerar att träffas. En motdiskurs noterades även, där de stereotypa framställningarna i media sågs kritiseras. Trots att media ofta porträtterar både offer och gärningspersoner på ett stereotypt sätt tycks det ändå finnas en komplexitet i vilka som media beskriver som ideala offer eller inte. Slutsatsen blir därför att Christies teoretiska begrepp inte är tillräckliga för att förklara varför vissa tillskrivs offerstatus.

Syftet med studien är att undersöka och analysera hur den utpekade gärningspersonen Kaj Linna skildrats i svensk media vid tre skilda tidsperioder; innan domen, efter domen och efter strafftidens slut. Grunden för studien är Nils Christies teoretiska begrepp den ideala gärningsmannen och det ideala offret. I studien konstateras även att Christies begrepp, i grund och botten är genuskonstruerade, varför det dessutom anläggs ett genusteoretiskt perspektiv. Eftersom studien fokuserar på konstruktionen av Kaj Linna över tid grundar sig studiens vetenskapsteoretiska utgångspunkt i konstruktivismen. Materialet har analyserats med hjälp av en narrativ analys i kombination med en strukturell och tematisk analys på så sätt att vi har skapat en kronologiskt, narrativt berättande text och därefter använt en tematisk och strukturell analys för att tolka berättelserna och för få ett djup i analysen. Det innebär att urvalet av material har skett genom att vi varit följsamma och uppmärksamma på de huvudteman och underteman som framkommit inom ramen av studiens teoribildning och tidigare forskning. Resultatet av studien visar att Kaj Linna pendlat från att konstrueras som en förövare på insidan/icke ideal gärningsman till att konstrueras som en förövare på utsidan/ideal gärningsman för att slutligen framställas som ett offer för staten. Trots att Kaj Linna varit densamma under hela händelseförloppet har media, beroende på den rättsliga situationen, framhävt olika sidor och egenskaper hos honom. I vissa sammanhang har han konstruerats som en ond, monstruös, känslokall och avvikande man och i andra sammanhang som en driven, affärsinriktad, positiv och omtänksam familjeman. Det har således varit fråga om en rollblandning där Kaj Linna inledningsvis framställts som gärningsman och slutligen som offer. I liknande resningsmål kan det tänkas bli aktuellt med en omvridning av det kriminologiska begreppet victim-turned-offender till offender-turned-victim. Det får dock inte förglömmas att resning är ett extraordinärt rättsmedel som, i Sverige, används med stor restriktivitet. Resultatet av studien visar emellertid att en rollblandning av gärningsman och offer är möjlig i båda riktningarna, vilket också är ett utvecklingsbart och högst relevant framtida forskningsområde.

Det senaste året har flertalet våldtäktsmål fått stor uppmärksamhet i media. I mars 2014 startade tidningen Metro #NEJÄRNEJ - kampanjen som granskar hur polisen och domstolar hanterar våldtäktsfall. Denna kampanj består av en serie artiklar som uppmärksammar domar där män frias från misstankarna om våldtäkt. Kvinnans trovärdighet ifrågasätts, deras samtycke misstolkas och ord står mot ord. En konsekvens av detta resulterade i att det blev allt svårare för kvinnor att bevisa inför rätten att det de hade blivit utsatta för var en våldtäkts handling. Vårt mål i denna studie är att söka förståelse för hur tingsrätten motiverar sina friande domar. Syftet med denna uppsats är att belysa vilken diskurs som konstrueras genom friande våldtäktsdomar utifrån ett genusperspektiv. Syftet uppnås genom att undersöka de subjektiva rekvisiten i beslutsskäl som ligger till grund för friande våldtäktsdomar. Kritisk diskursanalys används som både metod och teori som behandlar diskursiva mönster i domstolsbeslut i friande våldtäktsmål. I den här studien har vi analyserat fem texter i form av domar från svensk tingsrätt. Studien visar att tingsrätten i sina bedömningar utgår ifrån olika diskursiva och sociala praktiker. Dessa diskurser är kopplade till det så kallade genuskontraktet med bestämda föreställningar, där män definierar hur kvinnor ska vara i olika sammanhang; denna diskurs ser kvinnan som "det ideala offret" och säger hur kvinnor ska bete sig inför, under och efter att kvinnor ha blivit utsatta för våldtäkt. Ett hård draget exempel kring de bestämda föreställningarna är om kvinnor bär korta kjolar kan detta ses som en inbjudan till att bli våldtagna. Vidare handlar och hävdar de sexologiska teorier som att kvinnor kan frivilligt acceptera en viss grad av våld. Efter att ha genomfört vår undersökning anser vi att tingsrätten inte bara konstruerar diskurser om vad som är normalt vid ett våldtäktsbrott, utan även avspeglar rådande maktförhållanden mellan det manliga respektive kvinnliga könet och definierar hur människor ska bete sig i detta sammanhang. / This past year, the media has been giving a major attention to exculpatory rape cases. In March 2014 the newspaper Metro started the # NEJÄRNEJ – campaign that examines how the police and courts handle rape cases. This campaign consists of a series of articles commemorating the judgments of the men cleared of allegations of rape. The woman's credibility is questioned; their consent is being misinterpreted and when word stands against word, men’s word tends to weight more. One consequence of this was that it became increasingly difficult for women to prove in court that it was indeed rape. Our ambition for this study is to seek understanding of how the district court justifies its guilty sentences. The purpose of this paper is to highlight the discourse constructed by exculpatory rape sentences from a gender perspective. We aim to achieve the purpose by investigating the subjective criterions of the decision in the evaluation process. Critical discourse analysis is used both as method but also as theory and deals with discursive patterns in the court's decision in acquitting rape cases. In this study, we analyze five texts in the form of sentences of the Swedish district court. The study shows that the district court bases on different discursive and social practices in the evaluation process. These discourses are linked to the so-called gender contract with certain ideas where men define how women should be in different contexts; this discourse sees the woman as the "ideal victim" and says how women should behave before, during and after the women have been victims of rape. An example around the determined performances is about women wearing short skirts and how that can be seen as an invitation to be raped. Further claim the sexological theories that women may voluntarily accept a certain degree of violence. After conducting our investigation, we believe that the district court not only construct discourses about what is normal at a rape crime but also reflects power relationships between the male and female gender and defines how people should behave in this context.