Gängskjutningar som de ser ut idag är ett relativt nytt och outforskat fenomen i Sverige som har fått stor medial uppmärksamhet. Syftet med den här studien var att undersöka medias porträttering av svenska gängskjutningar, dess offer och förövare genom en tematisk analys. Detta för att ge en ökad förståelse om hur relationen mellan brott, framställningen av offer och gärningspersoner samt media hänger ihop. Den teoretiska bakgrund som har använts har varit Christies begrepp ”det ideala offret” och ”den ideala gärningspersonen”. En tematisk analys av 70 artiklar från svensk media har genomförts med en abduktiv ansats varpå teman och teori växelverkade. Fem huvudteman var mest framträdande i artiklarna vilka var: Oskyldiga offer, icke-oskyldiga offer, gärningspersoner, “de vanliga” i riskzon och kritiska röster. Resultaten visade att det finns en skillnad i hur media porträtterar offer beroende på om de anses oskyldiga eller inte, där de oskyldiga offren i stor utsträckning målas upp i linje med Christies kriterier för det ideala offret. Gärningspersonerna porträtteras på negativa sätt i linje med den ideala förövaren. Dessutom beskrivs gängskjutningarna som värre när “vanliga” människor riskerar att träffas. En motdiskurs noterades även, där de stereotypa framställningarna i media sågs kritiseras. Trots att media ofta porträtterar både offer och gärningspersoner på ett stereotypt sätt tycks det ändå finnas en komplexitet i vilka som media beskriver som ideala offer eller inte. Slutsatsen blir därför att Christies teoretiska begrepp inte är tillräckliga för att förklara varför vissa tillskrivs offerstatus.

No description available.