Vård av svårt sjuka döende människor innefattar fysiska, psykiska, sociala och existentiella aspekter. En vårdform som beaktar detta är hospice. Tidigare forskning visar att socionomers arbetsfält är vitt och brett och saknar jurisdiktion, socionomyrket saknar legitimation vilket medför att jurisdiktionen behöver skapas på annat sätt. Den svåra avgränsningen kring socionomers arbetsfält väcker i hospiceverksamhetens kontext, frågor kring hur en socionoms roll i detta nu är, anses vara och kan vara. Ingen tidigare svensk forskning nämner kuratorers eller socionomers roll inom hospiceverksamhet trots att forskningen belyser att palliativ vård helst ska utföras i team med bland annat socialarbetare och kuratorer. Denna studies syfte är att undersöka socionomrollens relevans inom svensk hospiceverksamhet genom att intervjua verksamhetschefer på svenska hospice. De frågor som ställs är: hur beskriver verksamhetschefer för svensk hospiceverksamhet sitt arbete med sociala och existentiella frågor samt hur kan socionomer bidra till vården på hospice enligt verksamhetschefer för svensk hospiceverksamhet? För att besvara dessa frågeställningar har semistrukturerade intervjuer genomförts med verksamhetschefer för fem olika hospice i Sverige. Den teoretiska grunden är teori om fridfullt slut på livet för dödssjuka patienter samt teorier om makt. Resultatet visade att verksamhetschefer genom helhetssyn, relationer, samtal och praktiska aspekter arbetar med sociala och existentiella problem på hospice. Temana kompetens och utveckling, tid och närvaro, samtal och stöd visade hur och vad socionomer kan bidra med i verksamheten.