Syftet med denna studie är att belysa hur äldre ser på och beskriver sina vardagsmiljöer, samt vilka möjligheter äldre upplever sig ha att påverka den egna vardagen. På en träffpunkt för äldre har deltagande observation med tematiskt öppna intervjuer genomförts under två veckor. Studien har resulterat i följande huvudteman: mötesplatser, gemenskap, beroende av andra, äldre och samhället, teknik samt dövgruppen. Dessa teman återger centrala element ur de äldres dagliga liv. Analysen av den insamlade empirin har gjorts utifrån två socialgerontologiska teorier, politisk ekonomi och åldrande samt livsloppsteorin. Dessutom har begrepp som ålderism, tunna band och dövkultur använts. Studien har visat att träffpunkten som mötesplats för äldre kompenserar när det sociala nätverket minskar. Att ha något att göra, ge en känsla av gemenskap och struktur åt vardagen. För äldre döva är rätten till teckenspråket och möjlighet att träffa andra döva mycket centralt. Dessutom är åldrandet och medföljande funktionsnedsättning något som präglar besökarnas vardag. Att behöva andras hjälp och olika samhälls insatser när orken avtar, är något som tvingar den enskilda att accepterar att egna val och önskemål försvåras, exempelvis gällande mat och tidsplanering eller valet av bostad. När allt kommer omkring bestäms samhällets insatser utifrån politiska och ekonomiska ramar. I de tematiskt öppna intervjuerna blir det tydligt att dessa ramar, under vilka olika insatser verkar, har en märkbar påverkan på äldres vardag.

Den här undersökningen behandlar frågorna: Hur kan erfarenheter och lärande formuleras genom händernas kreativa arbete hos en grupp elever i ett hantverkspedagogiskt projekt? och Hur kan handens kunskap fungera som språkligt verktyg i en lärandesituation? Undersökningen tog plats i en workshop utformad kring handens kunskap och kreativitet. En grupp döva och hörselskadade elever fick arbeta kreativt med händerna med broderi och praktiskt arbete i ett försök att se hur erfarenheter och lärande formuleras i grupp och individuellt. Min ambition var även att utforska hur det går att kommunicera med handens kunskap. Jag har utfört en hantverkspedagogisk undersökning inspirerad av etnografisk metod, vilket i praktiken har inneburit deltagande observationer och samtal med deltagare i en workshop. Jag har arbetat utifrån sociokulturell teori med rötter i Lev S Vygotskijs tänkande och som utvecklats av bland andra Roger Säljö. Jag har förhållit mig kring begreppen handens kunskap, tyst kunskap och kreativitet. Deltagarna formulerade erfarenheter och lärande genom det kreativa arbetet med händerna. Det kom till uttryck i görandet, utforskandet och färdigheten. När deltagarna i undersökningen utforskade med händerna och gick in i den koncentrationen som det kreativa arbetet medförde kunde de förvärva kunskap genom den direkta materiella erfarenheten i görandet. Som pedagog ser jag stora möjligheter med handens kreativitet och kunskap. Det är en utforskande metod som ger hela människan nya erfarenheter och intryck. Att använda handens kunskap som språkligt verktyg genom att visa, iaktta, pröva och känna i en lärandesituation var en utmaning som för mig öppnat för nya pedagogiska rum med väldigt kreativa lösningar. När vi gav våra händer och det de gjorde en ärligare chans, anser jag att vi även gav oss själva och våra egna erfarenheter en större möjlighet att växa i kunskapen. I min slutgiltiga gestaltning (se bilaga nr.2 och 3: Gestaltning) valde jag att lyfta fram delar av de erfarenheter och de artefakter som formulerades under broderisittningen som ägde rum i undersökningens workshop. Jag broderade även citat som finns i uppsatsens resultatdel. Allt broderi hängde i luften eller vilade på golvet i examinationsutställningen, det gick en röd tråd mellan citaten och de av deltagarna i undersökningen broderade inslagen. Broderierna kommunicerade mot en affisch där mina händer broderade. På några av gestaltningens broderier fanns nål och tråd som bjöd in betraktaren till att iaktta, pröva och känna. / BI