Diss. (sammanfattning) Linköping : Univ., 2003. / Härtill 4 uppsatser.

Lic.-avh. Luleå : Luleå tekniska univ., 2008.

Proefschrift--Leyden. / "Resumé" in French. "Literatuur": 1 leaf following p. 134. "Stellingen": 2 leaves at end.

Proefschrift--Leyden. / "Resumé" in French. "Literatuur": 1 leaf following p. 134. "Stellingen": 2 leaves at end.

No

Bryophytes play an important role in ecosystems in running waters and are common growing on structures in and around watermills. These watermill habitats differ from other parts of the watercourse in terms of microclimate and disturbance regime, and in providing more suitable and variable substrates. Bryophytes were sampled in and around five watermills and five reference sites 300 meters up or downstream from the watermill in the province Småland, in south-eastern Sweden. Species richness was compared between the sites and differences in community structure were analysed by a Discriminant Analysis. In 90% of the cases, the species composition was found to be specific for watermills and reference sites, and the mean species number was 57% higher at watermills than at the reference sites. Rocks and boulders in a wide range of sizes, concrete and mortar structures with pH-levels higher than that of the underlying bedrock, and stronger currents were identified as some of the causes of the higher diversity at the watermills. Restauration projects in rivers, including dam removal, constitute a potential threat to the bryophyte flora of watermills since the structures they grow on may either be removed or destroyed. Changes in microclimate and disturbance regime are other potential threats to species in these habitats. / Mossor spelar en viktig roll i ekosystem i rinnande vatten och är vanligt förekommande på strukturer i och vid vattenkvarnar. Dessa habitat skiljer sig från vattendraget i övrigt bland annat genom annorlunda mikroklimat och störningsregim, men också genom en hög mångfald av för mossor lämpliga substrat. I denna studie undersöktes mossfloran vid fem vattenkvarnar och fem referensområden. Artantal jämfördes mellan kvarn- och referensområden och skillnader i artsammansättning analyserades med en diskriminantanalys. I 90% av fallen var artsammansättning specifik för respektive habitat och medeltalet för antalet arter var 57% högre vid vattenkvarnar jämfört med referensområden. Stenar och block i olika storlekar, betong och murbruk med högre pH-värden än den underliggande berggrunden och starkare strömmar är några av de faktorer som bidrog till den ökade artmångfalden vid vattenkvarnarna. Restaureringsprojekt i rinnande vatten, till exempel dammutrivningar, utgör ett potentiellt hot mot mossfloran vid vattenkvarnar eftersom de strukturer mossorna växer på riskerar att antingen förstöras eller tas bort. Förändringar i mikroklimat och störningsregim är två andra potentiella hot mot arter i dessa miljöer.

Depuis des siècles, les vernis apposés sur des œuvres anciennes sont constitués de résines naturelles. Ceux-ci se dégradent au cours du temps et modifient l'aspect visuel de l'œuvre. Les restaurateurs doivent donc alléger la couche de vernis à l'aide de solvants choisis selon la nature du vernis et n'altérant pas la couche picturale. L'identification des vernis est donc essentielle pour le choix solvant. Elle était, jusqu'ici obtenue par des analyses chimiques faites à partir de prélèvements. A l'aide de la fluorescence UV, nous avons développé une technique d'identification non-destructive des vernis, réalisable in-situ et donnant des résultats en temps réel. Cette méthode s'appuie sur la comparaison du spectre de fluorescence d'un vernis inconnu avec ceux d'une base de données de vernis de référence récents, vieillis artificiellement ou naturellement. Des exemples de reconnaissance des vernis sur plusieurs œuvres d'art du patrimoine sont présentés. Parallèlement, la séparation et l'identification des principaux fluorophores contenus au sein des résines ont été réalisées par chromatographie liquide couplée à la spectrométrie de masse utilisant l'ionisation par électrospray.

Majoriteten av de svenska betongdammarna uppfördes under 1900-talet och börjar därför närma sig sin uppskattade livslängd; 50-160 år. Några av dessa betongdammar används för att utvinna vattenkraft. Vattenkraft är Sveriges största energikälla och utgör ca 45% av vår totala elproduktion. Det ställs därför krav på att reparera samtliga betongdammar inför fortsatt förvaltning och för att bibehålla vår elproduktion. Betongdammar sammanlänkas med hjälp av dilatationsfogar. Dilatationsfogar hjälper betongkonstruktionen att stå emot de rörelser som sker under temperaturvariationer. På grund av dilatationsfogens placering i konstruktionen så är det väldigt svårt att genomföra och säkerställa en reparation. Inuti dilatationsfogens plåtfogbandskanal, i fallen där dilatationsfogen besitter två fogband, används bitumen som ett vattenstopp. Varje dilatationsfog som tätas med bitumen genererar en klimatpåverkan om ca 0,5 till 1,5 kg CO2-e per fog. Om fogbanden, inom dilatationsfogen, eller betongen i närheten av dessa skadas så kan därav bitumen lackas ut och följa med vattnet nedströms. Om detta sker så genereras en ökad miljö- och klimatpåverkan. Då nytt material måste produceras för att avlasta bitumenförlusten, fogbanden måste reparareras och bituminet släpps ut i naturen. Därför är det även av intresse att minimera eller helt ta bort det nuvarande vattenstoppet av bitumen.   I ett försök att minimera komplexiteten och trappa ned på bitumenanvändningen undersöks i detta examensarbete en reparation med hjälp av bentonitpellets. Reparationen sker via ett borrhål som sedan återfylls med bentonitpellets. Det finns två betongdammar i Sverige som använt sig utav denna metodik. Examensarbetet syftar således till att utvärdera hur denna reparationsmetodik står sig, dels längre fram i tiden, mot andra alternativ och framtida förväntningar om att eventuellt kunna ersätta bituminet mot andra material. Inledningsvis undersöktes bentonitpelletsens svällförmåga samt hur materialet ansamlar sig fukt. Detta genom nya framtagna metoder, som delvis, är baserade på tidigare standarder. Med hjälp utav dessa nya metoder kunde materialegenskaper också utvärderas mer långsiktigt. För att utvärdera långtidsperspektiv tilläts bentonitpelletsen att genomgå frostcykler i ett temperaturväxlingsskåp. Där fem dygn i temperaturväxlingsskåpet, uppskattningsvis, motsvarar de svenska klimatförhållanden i norra Sverige som förväntas inträffa under ett år. Bentonitpelletsen utvärderades sedan via samma testmetodik efter 1,5 och 3 år. Resultatet från bentonitpelletsens fuktupptagningsförmåga visade på en skillnad mellan de olika sorterna. Den rena Na-bentonitens fuktupptagningsförmåga står sig bättre med tiden, jämfört mot de kemiskt framställda Na-bentonitpelletserna. Resultaten från svällförmågan tyder dock på att samtliga bentonitpellets upplever en försämring allt eftersom. Om vattenkvoten är låg innan frostcykler så ökar bentonitpelletsens svällförmåga, på grund av att den uttorkas. Efter den första experimentella delen, och insamlade materialkunskaper från denna, uppfördes en miniatyrversion av en verklig dilatationsfog. Bakgrunden till detta genomförande var att man ville undersöka hur stort tryck som bentonitpelletsen klarar av att hålla tillbaka innan materialet går till brott. Vattenfalls konstruktörer uppförde testriggen och denna bestod främst utav plåt. En delad betongkub, med ett hål i mitten, placerades i konstruktionen. Hålet fylldes därefter upp av bentonitpellets. För att kunna åskåda hur materialet betedde sig under tryckförsök bekläddes konstruktionens ovandel med plexiglas. På denna plexiglasskiva installerades en manometer. Med hjälp av manometern, och ett konstant inflöde av vatten, kunde trycket i testriggen uppmätas och regleras. När den sedimenterade bentonitpelletsen går till brott så sjunker trycket på manometern. Resultatet från tryckförsöken visar på ett samband mellan bentonitpelletsens deklarerade svälltryck och det tillförda vattentrycket. Beroende på inflödet kan en reparation med bentonitpellets maximalt klara av att hålla tillbaka ett tryck motsvarande 5 till 12 höjdmeter av vatten – där det exakta värdet baseras på tiden den tillåtits att sedimentera. Dessa värden gäller för dess initiala förmåga. Hur materialet står emot vattentryck längre fram i tiden behöver fortsatt utvärdering. Baserat på studiens resultat så kommer inte den tidigare genomförda reparationen, i en av betongdammarna, att hålla – eftersom denna reparation överstiger 12 höjdmeter. Baserat på informationen som presenterats i denna rapport råder det en fortsatt osäkerhet om bentonit kan användas i betongkonstruktioner. Området kräver således fortsatt forskning för att säkerställa dess långsiktiga hållbarhet inom betongkonstruktionen. / Most of Sweden’s concrete dams were built during the 1900’s. Therefore, they are starting to reach the estimated end of their life-cycle; 50-160 years. Some of these concrete dams are used for hydroelectric purposes. Hydroelectric power is one of Sweden’s primary source for electricity, which approximately makes for 45% of our total electric production. Hence, the need for reparation is increasing for further management and maintaining our electricity production in these concrete dams. Concrete dams are linked by expansion joints. These expansion joints help to reduce the stress, during swelling and shrinking, in the concrete caused by temperature variation. Due to the placement of these expansions joint, they become difficult to repair as well as ensuring the success of a reparation. Inside the expansion joint there are dimbands. The dimbands can be sealed with bitumen to help their water stopping abilities. For every expansion joint that is sealed with bitumen the estimated climate impact is 0,5 to 1,5 kg CO2-e per joint. If the dimbands, inside the expansion joint, or the surrounding concrete gets damaged or breaks the bitumen varnishes downstream. This generates for an increased environmental and climate impact, due to the need for new bitumen and steel to fill and seal the leak and oils being released into the surroundings. Therefore, it is also of interest to reduce the usage of bitumen or remove it completely from these dimbands. To minimize the complexity and reduce the usage of bitumen this thesis will evaluate a reparation method with bentonite pellets. The reparation method consists of a borehole, which is then backfilled, with bentonite pellets. There are two concrete dams in Sweden which have used this method. Therefore, this thesis work also aims to evaluate how this reparation will last, regarding time, against other options and future expectations regarding the replacement of bitumen. To begin, the bentonite pellets where first evaluated based on their swelling capabilities and moisture absorption. These attributes were tested by new methods, which are partly based on previous standards. These new methods for the material properties also allowed for long-term evaluation. To evaluate how the bentonite pellets would react over time they were placed in a temperature change cabinet. Five days in these cabinets, were assumed to, correspond to the Northern Swedish climate changes that takes place over a year.  The bentonite pellets were then evaluated by the new methods after 1,5 and 3 years. The results, for both swelling and moisture absorption, showed a difference depending on the bentonite type. The pure Na-bentonite moisture absorption has better absorption capabilities over time, compared to chemically produced Na-bentonite. The results from swelling shows that, regardless of bentonite type, they all induce worse swelling capabilities over time. Although, if they begin thawing cycles at a lower water content their swelling capabilities increases due to the bentonite experiencing exsiccation.  After the first experimental part, and this newly gathered material knowledge, a miniature version of a concrete dams’ expansion joint were built. The background to this was to research how many altitude meters (mVp) the bentonite pellets could withstand before collapse. Vattenfalls engineers built the testrigg, expansion joint, which primarily consisted of steel. A splintered concrete cube, with a predrilled hole in the middle, was then placed in this steel cartridge. The hole was then filled with bentonite pellets. To see the sequence of the material reaction during pressure tests the testrigg had a top of plexiglass. A manometer was then attached to the plexiglass. The manometer, and a consistent flow of water, allowed for the pressure to be monitored and regulated. When the sedimented bentonite pellets collapses the pressure drops.  Results from the pressure tests show a correlation between the bentonite pellets declared swelling pressure and the externally supplied water pressure. Depending on the inflow the bentonite pellets can withstand a pressure between 5 to 12 meters of water height – where the exact value is given by the time it is allowed to sediment. These values only consider the initial expansion of the material. Further research is required to evaluate how much water pressure the material can withstand over time. Based on the findings of this study one of the previously repaired concrete dams’ bentonite seal will collapse in due time, since the reparation exceeds 12 meters in height. Based on the information provided in this thesis it is difficult to decide whether a bentonite seal will be beneficial for the concrete structure. Further research is required to ensure the sustainability of using bentonite inside concrete structures.

Trädgårdsdammen utgör en naturlig oas där både människor och djur kan söka vila och skydd. Den lugna miljön eller innovativa vattenleken skänker observatören både glädje och inre lugn. Idag finns det en uppsjö av material och hjälpmedel på marknaden för att konstruera dammar och vattensystem. Men informationen om materialen och produkternas ursprung och tillverkningsprocess är inte lika lätt att få tag på och därför ämnar jag med denna uppsats ge en övergripande bild av de vanligaste materialen som används vid konstruktion av trädgårdsdammar. De material som tas upp i jämförelsen är bentonit, betong, polyeten, polyvinylklorid och syntetgummi. Materialen jämförs därefter utifrån sina respektive koldioxidutsläpp från råvarukällor till färdiga dammaterial eller produkter. Målet är således att på ett överskådligt sätt påvisa de olika materialens klimatpåverkan. Resultatet visar att de dammdukar som baseras på olja och gummi påverkar miljön mindre i form av koldioxidutsläpp, vilket beror på att det krävs mindre material för att anlägga en trädgårdsdamm med dessa material jämfört med bentonitlera och betong. Detta kan dock i viss mån vägas upp av de respektive materialens hållbarhet på längre sikt.

The importance of reducing people's environmental impact has become increasingly apparent since the beginning of the 21st century. According to the European Parliament, new legislation has been required to stop the deterioration of Europe's waters and to achieve "good status" for Europe's rivers, lakes and groundwater. This legislation was introduced in year 2000 under the name of The EU Water Framework Directive. The EU Water Framework Directive was first implemented in Sweden in 2004 and has since continued to be implemented through several laws. In January 2019, in Swedish law, there were requirements for modern environmental conditions on water activity, as for the production of hydroelectric power or when the business was started was intended for such production. Sweden's government has in 2018 produced a proposal for a national plan that aims to facilitate the trials of water activities in order to reach the requirements for modern environmental conditions. The problematisation of this is how the implementation of the new requirement for modern environmental conditions should take place and to see what applies if conflicts of interest arise. The essence of the essay is to lead a deeper understanding and discussion of how the requirements for modern environmental conditions can affect interested parties around Sweden. The essay is based on a knowledge base that consists of the legislation in the subject, significant legal cases and a qualitative method through various semi-structured interviews. Limitations for the essay are that it only depicts the implementation of the European Parliament's directive in the Swedish Law and interested parties who are only active in Sweden. Finally, the study shows that many problems are assumed to occur when the trials in connection with the modern environmental conditions begin. Most prominent is the application of the EU Water Directive, costs and environmental impact. / Vikten av att minska människors miljöpåverkan har sedan början av 2000-talet blivit allt mer påtaglig. Enligt Europaparlamentet har det krävts en ny lagstiftning för att stoppa försämringen av Europas vatten och att nå "god status" för Europas floder, sjöar och grundvatten. Denna lagstiftningen infördes år 2000 vid namnet EU:s ramdirektiv för vatten. Direktivet implementerades först i Sverige år 2004 och har sedan dess fortsatt att implementeras via ett flertal lagar. I januari 2019 tillkom i svensk lagstiftning krav om moderna miljövillkor på vattenverksamheter för produktion av vattenkraftsel eller när verksamheten påbörjades var avsedd för sådan produktion. Sveriges regering har under 2018 tagit fram ett förslag till en nationell plan som har till syfte att underlätta prövningarna av vattenverksamheter för att nå kraven om moderna miljövillkor. Problematiseringen av detta är hur implementeringen av det nya kravet om moderna miljövillkor ska ske och att ta reda på vad som gäller om intressekonflikter uppstår. Uppsatsen huvudsakliga syfte är att leda en djupare förståelse och diskussion om hur kraven om moderna miljövillkor kan påverka berörda parter runt om i Sverige. Uppsatsen bygger på en kunskapsgrund som består av lagstiftningen inom ämnet, väsentliga rättsfall och en kvalitativ metod genom olika semistrukturerade intervjuer. Avgränsningar för uppsatsen är att det endast skildrar implementering av Europaparlamentets direktiv i svensk lag samt berörda parter som endast är verksamma i Sverige. Slutligen visar studien att många problem antas uppstå när prövningarna i samband med de moderna miljövillkoren påbörjas. Mest framträdande problem är tillämpningen av EU:s ramdirektiv för vatten, kostnader och miljöpåverkan.