Matematikundervisning kan ses som ett väldigt läroboksbundet ämne, där eleverna förväntas att utföra olika räkneoperationer föreskrivna i läroböckerna. I denna studie undersöks fem läroböcker avsedda för årskurs 4 där det studeras i hur stor utsträckning eleverna får arbeta med problemlösning både individuellt och i grupp, med fokus på de fyra räknesätten där metoden för undersökningen utgörs av en kvantitativ läromedelsanalys. Problemlösning associeras ofta med textuppgifter där många sätter ett likhetstecken dem emellan. Men egentligen ser det annorlunda ut då definitionen av vad en textuppgift är inte alltid överensstämmer med hur en problemlösningsuppgift definieras. För att kunna finna problemlösningsuppgifter bland textuppgifter användes Frank Lesters och Randall Charles definition av problemlösningsstrategier för att kunna klassificera vilka textuppgifter är rutinuppgifter och vilka är problemlösningsuppgifter. Resultaten visade att problemlösning bland textuppgifter inte förekommer i så stor utsträckning. I de flesta matematikböcker som har analyserats, dominerar rutinuppgifter. Av samtliga undersökta textuppgifter utgörs ca 82% av rutinuppgifter inom de fyra räknesätten. Även i hur stor utsträckning eleverna får arbeta i grupp gällande problemlösning undersöktes. Resultaten visade att läroböckerna innehåller ytterst få sådana problemlösningsuppgifter där eleverna får arbeta i grupp. Om läroböckerna i fortsättningen ska vara utgångsmaterial för matematikundervisningen är det då viktigt att lärarna granskar läroböckerna som de har valt att arbeta med, samtidigt som det är viktigt att lärarna kompletterar vissa delar av boken med eget material eller något material för att kunna uppnå målen i Lgr 11.

Sambandet mellan de fyra räknesätten är en del i utvecklingen av den matematiska förståelsen. Syftet med denna studie är att analysera hur ett antal olika läromedel i matematik riktade till årskurs 1-3 tar upp dessa samband. Med läromedel menas då läroböcker, samt tillhörande lärarhandledningar. Resultatet visar att flertalet av de analyserade läromedlen inte tar upp alla samband, medan ett fåtal tar upp alla samband men i olika stor omfattning. Dessutom visar analysen hur viktig lärarhandledningen är för att ge eleverna fler övningstillfällen i att träna de fyra sambanden, eftersom en stor del av dessa tillfällen förekommer i lärarhandledningen och inte i läroböckerna. Lärare som endast följer ett enskilt läromedel i sin undervisning kan alltså gå miste om mycket när det gäller sambandet mellan de fyra räknesätten.

Det kan klargöras att ingen elev är den andra lik i ett klassrum, både sett till förkunskaper och inlärningsstilar. Därför syftar denna studie till att undersöka hur lärare planerar genomgångar och anpassar arbetssätt för att tillgodose alla elevers individuella behov inom undervisningen av de fyra räknesätten. En metodkombination i form av observationer och intervjuer har används för att undersöka fyra yrkesverksamma lärares arbete kring detta, tre som arbetar i årskurs tre och en i årskurs ett. Studiens resultat vittnar om att lärarnas undervisning utgår från ett läromedel som ligger till grund för planeringen av lektioner. Vidare framgår det att det finns en viss utmaning med att strukturera genomgångar som är tilltalande för alla elever i ett klassrum, där förtydligande av frågor och följdfrågor kan vara ett sätt att möta flera elever. Det klargörs även vikten av att utgå från de fyra räknesättens grunder för att sedan möta det innehåll som undervisningen tar avstamp i, just för att få med så många elever som möjligt. Trots att läromedel används i samtliga klassrum tydliggörs det ändå att eleverna inte arbetar utifrån samma matematikbok, lärarna nivåanpassar istället dessa utifrån högre och lägre årskurser. Kopieringsunderlag, laborativa inslag och kontinuerlig stöttning kan även det ses som ett sätt att tillmötesgå elevernas individuella behov för att utvecklas. Det resultat som framställts har i sin tur analyserats utifrån tre nyckelbegrepp från det sociokulturella perspektivet – proximala utvecklingszonen, mediering och stöttning. Vad som kan konstateras utifrån den här studien är att lärare ska besitta en medvetenhet om elevernas kunskaper för att kunna möta och utmana deras individuella nivå. Det innebär att läraren ska utgå från elevernas förkunskaper och strukturera en undervisning som är anpassade utifrån allas behov.