Uppsatsen “Nuförtiden får man ju inte säga ett skit” ‘ är en debattanalys av Europaparlamentarikers kritik gentemot politisk korrekthet i EU. Studien tar ett avstamp i tidigare forskning berörande populism, euroscepticism, GAL-TAN dimensionen, och applicerar detta till ett inte tidigare tillämpat teoretiskt perspektiv för denna typ av forskning, politisk korrekthet. Syftet med studien är att beskriva och kategorisera de huvudteser samt argument som förs i kritiken gentemot ett påstått PK-etablissemang i EU:s viktigaste och enda demokratiskt valda organ. De huvudteser som återfanns i argumentationen var följande: att EU består av ett etablissemang som underminerar EU-medborgarnas sanna vilja med PK-het, att EU är i politisk kris då yttrandefriheten förtrycks, att EU bär på en dubbelmoral av vilka åsikter som får uttryckas och inte, att EUs överstatlighet försummar nationernas egna intressen, och att PK- etablissemanget i EU förvrider den objektiva sanningen och kallar sina motståndarna för populister likt ett retoriskt vapen. Det nytillämpade teoretiska perspektivet, PK, bidrar med ett nytt synsätt på den politiska debatten och de dimensioner av sociala normer som tycks styra det politiska talrummet.