Denna studie avser att förklara EU:s motiveringar till att utöka samarbetet med Libyen i och med Malta deklarationen. Det var under ett toppmöte den 3 februari 2017 som deklarationen skapades av medlemsstaternas stats – och regeringschefer. I denna deklarationen fastställer EU att samarbetet med Libyen för flyktingfrågan ska utökas. Situationen i Libyen består av instabilitet och situationer för flyktingar och migranter präglas av missförhållanden och smuggling. Detta har fått stor uppmärksamhet i media och kritiserats av bl.a. Läkare utan gränser och Amnesty international. Det teoretiska ramverket utgår från rational choice institutionalism, mer specifikt två karaktärsdrag från den valda teorin. De två karaktärsdragen berör begreppen preferenser och institutioner. Den valda metoden för studien är en motivanalys. Två huvudsakliga motiv kunde identifieras i Malta-deklarationen: Minska den irreguljära migrationen och stoppa smugglarnas affärsverksamhet

Denna studie bygger på en analys om religionsfrihetens gränser och om konfessionell skola går att rättfärdiga utifrån de mänskliga rättigheterna. Syftet med studien har varit att problematisera religiösa friskolor som vilar på konfessionell grund, i förhållande till de mänskliga rättigheterna och barnkonventionen i Sverige. Studien har undersökt barnets autonomi i relation till paternalismen för att granska spänningen som finns mellan dessa två parter. Fokuset ligger på barnets autonomi och artikel 14 från barnkonventionen, även artikel 18 från den allmänna deklarationen av de mänskliga rättigheterna har tolkats för att applicera dessa på den konfessionella skolan. Begreppen som har identifierats är barnets autonomi, paternalism, religionsfrihet och de mänskliga rättigheterna. För att sedan ha applicerat dessa på artikel 14 samt 18 och analyserat till att resultatet blir en mängd olika faktorer som antingen rättfärdigar eller inte. Detta på grund av att barnkonventionen ännu är i process och behöver tolkas för att tillämpas i samhället, men också svår tolkat för spänningen som finns mellan dessa rättigheter. Artiklarna säger att föräldrarna har rätt till att fostra barnet in till en egen religiös övertygelse samtidigt som barnet själv får bestämma sin egen tro. Föräldrarnas paternalistiska agerade kan utgå från en agenda att vilja fostra barnet till ens egen övertygelse och detta strider mot barnkonventionen. Barnet har rättigheten till att tro på sin egen övertygelse som barnet själv kan resonera fram till. Detta för att barn under 18 år kan vara autonoma och det ligger snarare på föräldrarna att kunna se det. En viktig aspekt har också för denna studie grundat sig i att den konfessionella skolar är olika uppbyggda beroende på skola. Det avgör också om det sker en spänning mellan de mänskliga rättigheterna eller inte.

Syftet med denna studie är att fördjupa förståelsen angående det stöd som lärare anser sig behöva i undervisningen för barn med NPF. För detta har en fenomenografisk intervju och analysmetod använts. I genomförandet av detta har åtta lärare intervjuats och materialet har sedan analyserats och kategoriserats för att kunna beskriva det totala utfallsrummet. Resultatet visade tre övergripande beskrivningskategorier, Yttre förutsättningar för stöd till läraren, Inre förutsättningar för stöd till läraren samt Normkritiskt perspektiv. De yttre förutsättningarna förklarar hur lärarna i denna studie uppfattar att de behöver stöd i form av kriterier som ligger utanför den egna personen. De inre förutsättningarna förklara hur lärarna i denna studie uppfattar att de behöver stöd i form av inre egenskaper eller kvalitéer. Det Normkritiska perspektivet förklarar hur lärarna i denna studie uppfattar att de behöver stöd i form av ett utvidgat normkritiskt tänkande och handlande. Resultatet visar också att detta är ett komplext och mångbottnat fenomen som inte har ett enkelt allmängiltigt svar. Slutsatserna som går att dra utifrån denna studie är att det finns brister i lärarutbildningen gällande kunskaper om barn med NPF, samtidigt som kontexten för lärandet av dessa kunskaper bör ske i nära anslutning till lärarens praktiska yrkesutövning. Utöver det går det att dra slutsatsen att det finns ett behov av en profession i skolan, som kan möta elever med NPF i de socialpedagogiska svårigheter som uppstår.

Inom Norden finns ett samarbete och en politisk satsning på att förstärka grannspråksundervisningen i skolan, vilket framgår i avtal som exempelvis deklarationen om nordisk språkpolitik. Men hur ser arbetet med att stärka grannspråksundervisningen ut? Denna studie syftar till att undersöka förhållandet mellan deklarationen om nordisk språkpolitik och de skandinaviska skolornas styrdokument. Stämmer målen och kraven i styrdokumenten överens med målen som finns i deklarationen? För att undersöka detta genomfördes analyser av dokumenten samt kvalitativa intervjuer med tre sakkunniga personer från de tre skandinaviska länderna; Anna Hannesdóttir, Heidi Lønne Grønseth och Lis Madsen. Resultat från textanalyser och intervjuer visar att det finns en förhållandevis stor diskrepans mellan styrdokumenten och deklarationen men också att det skiljer sig länderna emellan. De danska styrdokumenten förhåller sig närmast till innehållet i deklarationen av nordisk språkpolitik. Det land vars styrdokument förhåller sig längst ifrån deklarationen är Sverige. / Within the Nordic countries, there is a cooperation and a political investment in strengthening the teaching of neighbouring languages in school. This is shown by agreements such as the Declaration on a Nordic Language Policy. How is the declaration carried out within the Nordic countries? This study aims to examine the relations between the Declaration on a Nordic Language Policy and the curriculums in the Scandinavian schools. Do the aims and requirements in the curriculums agree with the aims of the declaration? To examine this, analyses of the documents were carried out as well as qualitative interviews with three experts from the three Scandinavian countries; Anna Hannesdóttir, Heidi Lønne Grønseth and Lis Madsen. The results show a quite considerable discrepancy between the curriculums and the declaration, but also a difference between the countries. The Danish curriculum is the one that mirrors the Declaration on a Nordic Language Policy the closest. The country whose curriculum mirrors the declaration the least, is Sweden.