I denna kvalitativa studie undersöks pedagogers inställning och förhållningssätt till samlingen som ett lärandetillfälle. Studien syftar till att bidra med kunskap kring pedagogers syn på barns delaktighet och inflytande genom förskolans rutinsituation samlingen. Det är en kvalitativ studie där empirin är inhämtat från kvalitativa intervjuer samt från observationer. Inom studien redovisas två delstudier. Den först delstudien består av kvalitativa intervjuer som utgick ifrån en intervjuguide där två barnskötare samt tre förskollärare har deltagit. Den andra delstudien består av observationer av samlingen vid fem tillfällen. Förskolan är en privat förskola som ligger i en förort med mycket natur och skog runtomkring. Båda delstudierna har använt tematisk textanalys som går ut på att identifiera mönster och teman i den insamlade empirin som sedan sammanställs under resultat och analys. Studien utgår ifrån det barndomssociologiska perspektivet där det blir centralt att studera hur samhällets strukturer påverkar barns uppväxtmiljöer samt hur de sociala faktorerna påverkar.  De begrepp vi har använt oss av för att analysera studiens empiri är social aktör, agens, kamratkultur, barnperspektiv samt barns perspektiv som ingår i barndomssociologin. Resultatet i studien är att pedagogerna på förskolan arbetar på ett medvetet sätt för att involvera och skapa möjlighet för barns delaktighet och inflytande. Genom att vara flexibel och se allas barns behov samt att alltid ha barnen i fokus bidrar till en miljö där lärande sker. Samlingen är en rutinsituation på förskolan som enligt pedagogerna skapar trygghet, struktur, gemenskap och är ett tillfälle för lärande där alla barn lyfts fram. Någonting som också framkom i studien är att vuxna befinner sig i en maktposition och behöver se barn som sociala aktörer för att möjliggöra att barnen i större utsträckning har möjlighet att påverka sin situation på förskolan.