Sammanfattning: Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeutens roll vid demensutredningar. Inklusionskriterierna för deltagarna var yrkesverksamma legitimerade arbetsterapeuter som arbetar med demensutredning. Deltagarna valdes genom ett ändamålsenligt urval och även ett snöbollurval tillämpades. De sex arbetsterapeuterna som deltog i studien var verksamma inom primärvård, slutenvård och öppenvård på minnesmottagning. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer med stöd av en intervjuguide. Det insamlade materialet analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys och resulterade i fem kategorier: en betydelsefull roll, en del av teamet, generella arbetsuppgifter, specifika arbetsuppgifter och utvecklingsmöjligheter . Ur kategorierna framstod ett övergripande tema, en del av en helhet. Resultatet påvisade att deltagarna i studien upplevde att de har en viktig roll vid demensutredningar samt att deras bedömningar behövs för att ställa diagnos. Samtliga deltagare arbetade i team av olika sammansättningar. Demensdiagnostiseringen är ett pusselläggande som kräver bidrag från flera yrkeskategorier. Deltagarnas huvudsakliga arbetsuppgift var att utföra bedömningar av patientens aktivitets- och kognitiva förmåga. Aktivitetsbedömningar genomfördes i syfte att erhålla en uppfattning om personens förmågor. Samtliga deltagare hade tagit del av Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Mer tid var en av synpunkterna som framkom när deltagarna beskrev sina utvecklingsmöjligheter.

Bakgrund: Demenssjukdomar ökar i samhället och primärvården har ett stort ansvar när det gäller att diagnostisera demenssjukdomar och har en stor roll i omvårdnaden kring patienterna med diagnosen. En demensdiagnos går inte att bota utan syftet med behandlingen är att möjliggöra en så god livskvalitet som möjligt, lindra symtom samt underlätta vardagen. Distriktssköterskan har en viktig roll i att stödja patienter med demensdiagnos genom att förbättra deras livskvalitet. Syfte: Syftet med studien var att beskriva primärvårdssköterskors erfarenheter av att utreda och arbeta med patienter vid misstänkt demensdiagnos/nyupptäckt demenssjukdom.Metod: En kvalitativ ansats med beskrivande design användes i studien. Åtta primärvårdssköterskor intervjuades i en region i Mellansverige. En intervjuguide användes och materialet analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: I studiens resultat beskrevs arbetet som intressant och lärorikt men primärvårdssköterskorna upplevde att de inte hade tillräckligt med kunskap, samt belyste upplevelsen av att inte få tillräckligt med tid för att arbeta med demensutredningar och att patientgruppen inte upplevdes prioriterad. Slutsats: Erfarenheten hos primärvårdssköterskorna i studien var att det är komplext att utreda patienter med misstänkt demensdiagnos och att arbeta med patienter vid nyupptäckt demenssjukdom, speciellt när primärvårdssköterskorna inte kände att de hade den rätta kunskapen eller den rätta utbildningen för det. De upplevde ett bra samarbete med andra yrkeskategorier men att demenssjukdomar och utredningarna inte var prioriterade på hälsocentralerna. Primärvårdssköterskorna hade önskemål om att starta upp demensteam för bättre team-arbete kring patienter med misstänkt demensdiagnos för att kunna utföra ett bättre arbete kring denna patientgrupp.