Anestesisjuksköterskan ansvarar för att förebygga skador hos patienter under generell anestesi. En fruktad komplikation är awareness, oavsiktlig vakenhet undergenerell anestesi, vilket kan orsaka vårdlidande hos patienter. Syftet var att undersöka hur anestesisjuksköterskan kan förebygga intraoperativ awareness hos patienter under generell anestesi. Studien är en systematisk litteraturstudie med kvantitativ ansats. Sökningar gjordes i CINAHL och PubMed, 14 artiklar inkluderades. Det framkom tre teman: övervakning av anestesidjup, farmakologiska faktorer och icke-farmakologiska faktorer. Resultatet visar att enbart klinisk övervakning inte är tillräckligt för att övervaka anestesidjupet. Användning av bispectral index (BIS) och auditory evoked potentials index (AAI) har visats vara effektiva metoder för att förebygga awareness vid total intravenös anestesi (TIVA). Vid inhalationsanestesi är övervakning med endtidala anestesigaskoncentrationen (ETAC) mer effektivt än BIS. Inhalationsanestesi har visat lägre förekomst av awareness än TIVA. Muskelrelaxantia bör bara användas när det är nödvändigt eftersom det är en av de främsta orsakerna till awareness. Bensodiazepiner minskar troligen förekomsten av awareness. Den mänskliga faktorn har visat sig spela stor roll för att förebygga awareness där läkemedelsadministrering, handhavandefel av anestesiutrustning, okunskap och oerfarenhet om fenomenet är några exempel. Musikterapi har visat goda resultat när det gäller att förebygga awareness. För att minska risken för vårdlidande hos patienter bör anestesisjuksköterskan använda de metoder som har visat goda resultat för att skapa bästa tänkbara förutsättningar för säker vård. Vården bör bedrivas kostnadseffektivt med hänsyn till miljön, men inte på bekostnad av patientsäkerhet och god vård för patienter. / The nurse anesthetist is responsible for preventing injuries in patients under general anesthesia. A feared complication is awareness, accidental wakefulness under general anesthesia, which can cause suffering from care in patients. The objective was to study how the nurse anesthetist can prevent intraoperative awareness in patients under general anesthesia. The study is a systematic literature review with a quantitative design. Searches were made in CINAHL and PubMed, 14 articles were included. Three themes emerged: monitoring depth of anesthesia, pharmacological factors and non-pharmacological factors. The result shows that clinical monitoring alone is not sufficient to monitor the depth of anesthesia. Use of bispectral index (BIS) and auditory evoked potentials index (AAI) have been shown to be effective methods for preventing awareness in total intravenous anesthesia (TIVA). In case of inhalation anesthesia, monitoring with end-tidal anesthetic concentration (ETAC) is more effective than BIS. Inhalation anesthesia has shown a lower incidence of awareness than TIVA. Muscle relaxants should only be used when necessary as it is one of the main causes of awareness. Benzodiazepines probably reduce the incidence of awareness. The human factor has been shown to play a major role in preventing awareness, where drug administration, handling errors of anesthesia equipment, inadequate knowledge and inexperience about the phenomenon are some examples. Music therapy has shown good results when it comes to preventing awareness. To reduce the risk of suffering in patients, the nurse anesthetist should use the methods that have shown good results to create the best possible conditions for safe care. Care should be carried out cost-effectively with regard to the environment, but not at the expense of patient safety and good care for patients.

Abstrakt Bakgrund: Forskning visar att generell anestesi kan bidra till kognitiv dysfunktion postoperativt. En alltför djup anestesi och/eller en lång duration av anestesi är två faktorer som kan inverka på kognitionen med besvär såsom minnesproblem och koncentrationssvårigheter. Anestesisjuksköterskans roll är att individanpassa anestesin för att inte orsaka för djup anestesi och därmed har det blivit alltmer vanligt att monitorera anestesidjupet för att minska på onödigt lidande för patienten. Syfte: Syftet är att kartlägga anestesidjup och anestesiduration  hos patienter med självskattad  kognitiv svikt efter elektiv ortopedisk operation. Metod: För att kartlägga detta valdes en retrospektiv observationsstudie med tvärsnittsdesign med insamlad data från kvalitetsregister. Resultat: Av 920 patienter var det 116 patienter som uppgav kognitiv dysfunktion dag 1 postoperativt och upp till över 16 dagar postoperativt med  ett genomsnittsvärde på 37,7 i entropy och 104,4 minuter i anestesiduration. Slutsats: Desto längre duration av anestesin och ju djupare anestesi desto mer kognitiv påverkan postoperativt. Anestesidjupsmonitorering bör användas mer frekvent och önskvärt är att bedöma kognition preoperativt med ett mätinstrument för att kunna se om skillnad finns postoperativt.