No description available.

Thesis (Ph.D.) -- University of Adelaide, Dept. of Geographical and Environmental Studies, 2001. / Bibliography: leaves 426-469.

Theses (Ph.D.)--University of New Hampshire (Natural Resources and Earth Systems Science Program), 2008. / Includes bibliographical references. Also available online.

Huvudsyftet med vår studie är att synliggöra vad begreppet samverkan innebär för pedagoger. Vi vill öka kunskapen om uppdraget kring samverkan i förskolan och hur det kan fungera i praktiken. Vi utgick från följande frågeställningar:•Hur upplevs uppdraget att samverka med vårdnadshavare av pedagoger i förskolan?•Vilka hinder och möjligheter gällande samverkan med vårdnadshavare identifierar verksamma pedagoger?Metod: Vi har genomfört en kvalitativ studie. Vi lämnade ut enkäter till pedagoger på olika förskolor och intervjuade en annan grupp pedagoger på samma förskolor. Vi ville undersöka pedagogernas syn på samverkan och hur samverkan fungerar i praktiken. Pedagogerna i enkäterna var anonyma. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Därefter analyserade vi och tolkade svaren. Genom intervjuerna kunde vi få ett fördjupande komplement till svaren från enkäternaResultat: Resultatet placerades i olika kategorier. Vår studie visar att pedagogerna saknar resurser och att stressproblematiken minskar tiden för samverkan. Pedagogerna nämner även att språkbrist hos vissa vårdnadshavare försvårar arbetet med samverkan och att det är ett bekymmer att nå ut till alla. I enighet med tidigare forskning återkommer språkbrist, socioekonomiska hinder och stressfaktorer som en central orsak till bristande samverkan på förskolorna. Som teoretisk utgångspunkt har vi använt Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori. På så sätt förstår vi att de olika miljöerna kring barnet behöver komplettera och stötta varandra för att barnet ska utvecklas på bästa sätt. Pedagogerna i studien vill använda olika former för samverkan men har begränsade resurser för att möta alla vårdnadshavare, i synnerhet de med annan bakgrund, exempelvis utlandsfödda. Nyckelord: Samverkan, vårdnadshavare, pedagog, förskola, Bronfenbrenner, utvecklingsekologi, engagemang, närmiljöer, digitalisering, information

Studier av omständigheterna kring ett ämnes framväxt och utveckling är en del av pedagogisk forskning. Uppsatsen belyser ekonomisk utbildning i Litauen utifrån de förändringar som frigörelsen från forna Sovjetunionen inneburit och studiens syfte är att ge en bild av hur företagsekonomi som universitetsämne formats i Litauen 1988-1997. Utgångspunkten i studien är individen och individens närkontext. Den teoretiska referensramen utgörs av en modifierad modell av Bronfenbrenners utvecklingsekologi, kompletterad med Bergs nivåmodell. Insamling av data har primärt skett genom intervjusamtal med universitetslärare vid litauiska universitet och högskolor. Utöver dessa intervjusamtal har styrdokument i form av litteraturlistor, kursplaner och centrala dokument insamlats och studerats. Ett av studiens grundläggande antagande är att verkligheten är socialt konstruerad. Fokus i analysen ligger i individens uppfattningar utifrån tre huvudtema; omprogrammering, kursplaner och kurs-litteratur samt attityder och intresse. Studien visar att konstituering av företagsekonomi i Litauen formats av politiska/ideologiska, ekonomiska, institutionella och individuella faktorer. Bakom dessa villkor finns beslut fattade på olika nivåer såväl nationell (makro), lokal/institutionell (exonivå) som kollegial (meso) nivå samt på individ (mikro)-nivå. Internationella influenser har haft stor betydelse, och dessa influenser kan sägas representera en ytterligare nivå – en exmakronivå. En ytterligare faktor utgörs av mötet mellan en tidigare doktrinär, rigid föreställning till en ny sådan, som inte var doktrinär utan istället innebar en akademisk frihetsgrad, ett frirum som tidigare inte fanns, åtminstone inte i retoriken. En tredje faktor utgörs av det som konsekvenser, influenser och frirum fick på det konkreta ämnesinnehållet och undervisningen. / Studies of the circumstances surrounding the creation and development of a university discipline are a part of pedagogical research. This thesis highlights the development of management and economic education against the background of changes caused by the Lithuania’s emancipation from the Soviet Union and aims to present a picture of how management as a university discipline has been created in Lithuania between the period 1988-1997. The nexus of this study is individuals and individuals in context. The theoretical frame of reference is provided by a modified model of Bronfenbrenners developmental ecology, complimented by Bergs tier (level) model. Data collection has primarily been in the form of interviews with university staff from Lithuanian institutions for higher education. In addition to the interviews, literature lists, course schedules and other key documents have been collected and analysed. One of the studies primary foundations is that reality is a social construct. The analysis focuses on individual’s conceptualisation of three main areas: re-programming, course schedules and literature lists, alongside their attitudes and interests. The study demonstrates how the creation of management and economics as a university discipline in Lithuania has been formed by a combination of political/ideological, economic, institutional and individual factors. Behind these factors are decisions taken at a variety of different levels, including national level (macro), local/institutional level (exo), collegial level (meso) and individual level (micro). International influences have also played an important role and their effects represent an additional level, the so-called exmacro level. A further factor comes into play in the meeting between the previously rigid doctrine and the new doctrine, which isn’t so much a doctrine but rather more of an academic freedom; a freedom that didn’t exist previously, at least not one that was acknowledged. A final factor in the study is the impact that the consequences of change, the various influences described above and this new-found freedom, have had on the subject’s content and method of teaching. One of the study’s main contributions is to highlight the significance of the concept of academic freedom and to focus on the paradox, where constraint under the old system is replaced by another form of constraint. In this case, where the rigidity of the old Soviet doctrine is replaced by a new freedom; but instead of being given greater opportunities to influence and change the subject, the academic staff are forced into a position where, once again they are subjugated to the influences of outside (international) sources.

With the global population becoming more urban and less rural, increasingly research has argued for concepts such as establish Green Infrastructure (GI) as a tool for enhancing wildlife survival and human’s living quality (e.g. Harrison et al., 1995; Benedict and McMahon, 2006). However, an interdisciplinary planning approach underpinned by ecological and social evidence has not yet been fully developed. This research therefore seeks to integrate an ecological network with a green space planning standard by exploring the use of biotope and sociotope mapping methods. Seeking a comprehensive planning that takes all green resources into account, a green space typology is firstly developed according to Taiwanese contexts for identifying green spaces from land use maps. In order to specify effective features of these green spaces to bird survival and user preferences, an insight was conducted into the relationship of ‘birds and urban habitats’, as well as ‘human preferred urban green spaces’ in Taipei City. Important environmental factors influencing bird distribution and influencing human experiences in urban green spaces are respectively specified and developed into an ecological value index (EVI) to detail potential habitats and a social value index (SVI) to evaluate recreational green space provision. Interestingly, proximity to green space appears to plays a more critical role in human preferences than bird survival in Taipei city; size is important both as a habitat and for creating an attractive green space; and green space quality tends to be a more significant factor than its structure for both wildlife and people. Utilising the bio-sociotope maps, this thesis argues for a number of strategies: conserving, enlarging, or creating large green spaces in green space deficient areas; increasing ecological and recreational value by enhancing green space quality of specific characteristics; and tackling gravity distance by combining green space accessibility and attractiveness in optimising urban green structure. As these suggestions are a challenge to apply in intensively developed urban areas, barriers from land use, political mechanisms, technical shortages, and cultural characteristics are also explored with possible resolutions presented for facilitating implementation. It is clear that optimising a multifunctional GI for both wildlife and people requires interdisciplinary knowledge and cooperation from various fields. The EVI and SVI developed within this thesis create the potential for a more place-specific and quantifiable green spaces strategy to help better link ecological and social functions in urban areas.