<p>Dialektisk beteendeterapi (DBT) har utvecklats av Marsha Linehan</p><p>för behandling av självmordsnära personer med diagnosen</p><p>Borderline personlighetsstörninig, även kallad Emotionellt instabil</p><p>personlighetsstörning. DBT med tonåringar har visat goda resultat</p><p>och börjar nu införas i Sverige. Färdighetsträning i grupp är en</p><p>viktig komponent i behandlingen. Syftet med undersökningen var</p><p>att kartlägga hur färdighetsträningen kan modifieras för att bättre</p><p>passa ungdomars förutsättningar. Intervjuer med tonåringar och</p><p>terapeuter inom BUP i Uppsala visade att de unga deltagarnas</p><p>motivation till aktivt deltagande ofta brister pga. att de inte har</p><p>förstått instruktioner eller syftet med övningarna. En hög teoretisk</p><p>nivå på materialet samt alltför komplexa uppgifter gjorde att</p><p>deltagarna hade svårt att förstå och kunna tillämpa övningarna.</p><p>Olika pedagogiska metoder diskuteras utifrån teorier om inlärning,</p><p>minne och motivation. Även skillnader mellan yngre och äldre</p><p>tonåringar diskuteras utifrån teorier om kognitiv, social och</p><p>emotionell utveckling. Slutligen föreslås en rad olika aspekter att</p><p>beakta vid utformningen av färdighetsträning med tonåringar.</p>

Dialektisk beteendeterapi (DBT) har utvecklats av Marsha Linehan för behandling av självmordsnära personer med diagnosen Borderline personlighetsstörninig, även kallad Emotionellt instabil personlighetsstörning. DBT med tonåringar har visat goda resultat och börjar nu införas i Sverige. Färdighetsträning i grupp är en viktig komponent i behandlingen. Syftet med undersökningen var att kartlägga hur färdighetsträningen kan modifieras för att bättre passa ungdomars förutsättningar. Intervjuer med tonåringar och terapeuter inom BUP i Uppsala visade att de unga deltagarnas motivation till aktivt deltagande ofta brister pga. att de inte har förstått instruktioner eller syftet med övningarna. En hög teoretisk nivå på materialet samt alltför komplexa uppgifter gjorde att deltagarna hade svårt att förstå och kunna tillämpa övningarna. Olika pedagogiska metoder diskuteras utifrån teorier om inlärning, minne och motivation. Även skillnader mellan yngre och äldre tonåringar diskuteras utifrån teorier om kognitiv, social och emotionell utveckling. Slutligen föreslås en rad olika aspekter att beakta vid utformningen av färdighetsträning med tonåringar.

Dialektisk beteendeterapi (DBT) är idag den behandlingsmetod för behandling av borderline personlighetsstörning (BPS) som idag har starkast empiriskt stöd i ett flertal randomiserade och kontrollerade studier. Inom vuxenpsykiatrin, Sunderby sjukhus i Norrbotten har under drygt två års tid pågått ett projekt i syfte att införa och bedriva DBT vid kliniken samt utvärdera resultat av behandlingen. Patientmaterialet består av 6 st kvinnor med BPS-diagnos i åldrarna mellan 19-23 år(M=21,3). Resultaten visar att gruppen efter 12 månader i DBT behandling uppvisar lägre genomsnittliga mått på psykisk ohälsa, markant minskad frekvens av suicidförsök och självskadebeteende samt minskad konsumtion av såväl öppen- som slutenvård. Uppföljningen av de två patienter som fullföljt och avslutat behandling visar att den erhållna minskningen av symtom och vårdkonsumtion vid avslut av behandlingen kvarstår efter 18 månader. P g a det begränsade deltagarantalet har det ej varit möjligt att verifiera de erhållna resultatens statistiska signifikans. Vid jämförelse med resultat från en större studie av DBT i Uppsala kan dock en hög överensstämmelse med resultaten från denna undersökning konstateras. Utifrån detta dras slutsatsen att de resultat som hittills presenterats pekar i riktning mot att DBT är en metod som är möjlig att tillämpa i en svensk, klinisk miljö med bibehållet goda behandlingseffekter. För att verifiera eller vederlägga detta krävs dock fortsatt forskning och utvärdering i större studier.

Borderline personlighetsstörning är en allvarlig psykiatrisk störning som leder till stor funktionsnedsättning för den drabbade, varpå vikten att erbjuda dessa patienter en effektiv och evidensbaserad behandling är stor. Föreliggande longitudinella effectiveness-studie undersökte om dialektisk beteendeterapi hade effekt på patienter med borderline personlighetsstörning och subklinisk emotionell instabilitet i svensk subspecialiserad öppenvård. Studien ämnade besvara om det fanns någon förändring för patientgruppen över tid gällande borderlinediagnos, borderlinesymptom, självskadebeteende, suicidförsök och komorbiditet, samt vilka prediktorer som predicerade behandlingsutfall. Sammanfattningsvis visade resultaten en minskning i borderlinediagnos, borderlinesymptom, suicidförsök, självskadebeteenden, samt komorbida diagnoser vid behandlingsavslut. Minskning i antal ångeststörningar under behandlingen visade sig vara en signifikant prediktor för minskning i BPS-symptom och ett större antal individualsessioner visade sig vara en signifikant prediktor för minskning i självskadebeteenden över tid. Resultatet tyder på att patientgruppen signifikant förbättrades i just denna kliniska kontext, efter att de genomgått dialektisk beteendeterapi. Potentiella förklaringar till resultatet diskuteras samt förslag på vidare forskning anges.

Dialektisk beteendeterapi, DBT, har visat lovande resultat för vuxna med borderline personlighetsstörning (BPS) men ej utvärderats som behandlingsform för ungdomar. DBT erbjöds ungdomar inom barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, och utvärderades i en pilotstudie. Studien omfattade initialt 43 patienter och av dem fullföljde 35 stycken behandlingen. Utvärderingen innefattade deras psyykiska mående före och efter behandling, deras upplevelse av verksamma komponenter och hur suicid och självskadebeteende förändrats under behandlingstiden. Mätningar har gjorts före och efter behandling och tyder på att DBT har förbättrat gruppens mående. Speciellt positivt var att allvarliga beteenden såsom självskadebeteende och suicidförsök gått ner drastiskt redan tidigt i behandlingen med DBT. Dock krävs det randomiserade kontrollerade studier för att med säkerhet kunna fastställa att DBT har evidens i arbetet med denna patientgrupp.

Anorexia nervosa är en allvarlig ätstörning som ofta har en psykiatrisk samsjuklighet. Maudsleys familjeterapi är en evidensbaserad metod som har empiriskt stöd att vara effektiv och bör erbjudas alla ungdomar och familjer med anorexia nervosa. Det har dock konstaterats att de inte alltid räcker med Maudsley-modellen, utan i dessa fall rekommenderas tilläggsbehandling för att fler ska bli friska. Den behandling som erbjuds patienter med anorexia nervosa för ungdomar under 18 år delas in i tre faser enligt Maudsley-modellen och studien undersöker Dialektisk beteendeterapi (DBT), färdighetsträning som en tilläggsbehandling till familjeterapin under slutfasen i behandlingen. Via en enkät undersöktes ungdomarnas upplevda nöjdhet och nytta med behandlingen samt deras upplevelse av gruppledarnas insats. Utvärderingen som baseras på 25 ungdomars svar vid sista grupptillfället och visar att ungdomarna upplevt sig nöjda med den tilläggsbehandling de fått samt gruppledarnas insats. Ett moment om självkänsla/självförtroende, som även innehöll områden som perfektion, var särskilt uppskattat av flertalet som också tyckte att det avsnittet borde få större plats. Slutsatsen är att DBT färdighetsträning kan vara en värdefull tilläggsbehandling vid svår och långdragen anorexia nervosa för ungdomar.

<p>Syftet med denna litteraturstudie är att, genom aktuell forskning, undersöka om dialektisk beteendeterapi minskar självskadebeteende och psykologiska variabler som relateras till självskadeproblematik. Självskadebeteende är en avsiktlig handling utan intentionen att dö som, genom att skära, bränna eller slå sig själv, görs för att fly outhärdliga sinnestillstånd, minska ångest och skapa ett inre lugn. Det är den mest vanliga anledningen till att individer behöver akut sjukvård och det är en riskfaktor för att individen senare ska fullborda ett självmord vilket innebär att dessa individer är i ett stort behov av effektiv hjälp. Marsha Linehan utvecklade på 1990-talet dialektisk beteendeterapi (DBT) vilken främst fokuserar på att minska självskadebeteende och lära patienterna hantera psykisk smärta utan att skada sig. DBT bygger på kognitiv terapi, inlärningsteori, zenbuddhistisk filosofi och dialektisk filosofi. Kärnan i DBT är det dialektiska dilemmat vilket innebär en balans mellan acceptans och förändring. De sju valda artiklarna, både kvantitativa och kvalitativa, granskades och samtliga visade att DBT signifikant minskar självskadebeteende och psykologiska variabler så som depression, dissociation, impulsivitet, ångest och hopplöshetskänslor. Dock krävs det fler kontrollstudier och längre uppföljningsperioder för att se om de signifikanta minskningarna verkligen är ett resultat av DBT samt om behandlingen ger ett hållbart resultat.</p>

Syftet med denna litteraturstudie är att, genom aktuell forskning, undersöka om dialektisk beteendeterapi minskar självskadebeteende och psykologiska variabler som relateras till självskadeproblematik. Självskadebeteende är en avsiktlig handling utan intentionen att dö som, genom att skära, bränna eller slå sig själv, görs för att fly outhärdliga sinnestillstånd, minska ångest och skapa ett inre lugn. Det är den mest vanliga anledningen till att individer behöver akut sjukvård och det är en riskfaktor för att individen senare ska fullborda ett självmord vilket innebär att dessa individer är i ett stort behov av effektiv hjälp. Marsha Linehan utvecklade på 1990-talet dialektisk beteendeterapi (DBT) vilken främst fokuserar på att minska självskadebeteende och lära patienterna hantera psykisk smärta utan att skada sig. DBT bygger på kognitiv terapi, inlärningsteori, zenbuddhistisk filosofi och dialektisk filosofi. Kärnan i DBT är det dialektiska dilemmat vilket innebär en balans mellan acceptans och förändring. De sju valda artiklarna, både kvantitativa och kvalitativa, granskades och samtliga visade att DBT signifikant minskar självskadebeteende och psykologiska variabler så som depression, dissociation, impulsivitet, ångest och hopplöshetskänslor. Dock krävs det fler kontrollstudier och längre uppföljningsperioder för att se om de signifikanta minskningarna verkligen är ett resultat av DBT samt om behandlingen ger ett hållbart resultat.

Syftet med studien var att belysa hur professionella från två olikaverksamheter, en öppenvårdsmottagning och en slutenvårdavdelning, tänker kring självskadebeteende och sitt arbete medindivider med denna problematik. Studiens frågeställningar var;hur tänker professionella kring självskadebeteende och dessbehandlingsarbete. Vilka likheter och skillnader finns det mellanen öppenvårdsmottagning och en sluten vårdavdelning. Studienutgår från en hermeneutisk forskningstradition och bygger påsemistrukturerade intervjuer med fyra professionella inomområdet. Studiens teoretiska utgångspunkter är det professionellaförhållningssättet och behandlingsrelationen mellan professionellaoch individer med självskadebeteende. Resultatet visar på attprofessionellas personliga egenskaper är det som är viktigast imötet med individer som har ett självskadebeteende. DBTbehandlinghar visat sig vara en effektiv metod, men andrametoder som används är även miljöterapi och motiverande samtal.Det är problematiskt att jämföra behandlingsarbetet mellan öppenochslutenvård då verksamheterna har olika förutsättningar.

Syftet med denna studie var att undersöka upplevelsen av gruppsammanhållning idialektisk beteendeterapi vid behandling av borderline personlighetssyndrom. Utifrån dettasyfte formulerades frågeställningarna: Hur beskriver BPS-patienter sin upplevelse avgruppsammanhållning vid dialektisk beteendeterapi som behandlingsmetod vid borderlinepersonlighetssyndrom? Vilka teman uppstår vid beskrivning av upplevelsen? Vilket kärntemakan användas för att förstå gruppsammanhållning utifrån patientperspektivet?Nio deltagare rekryterades och intervjuades angående deras erfarenheter avgruppsammanhållning i DBT-grupper och intervjuerna analyserades med induktiv tematiskanalys. Av analysen kunde fyra huvudteman som beskriver upplevelsen avgruppsammanhållning identifieras: trygghet, socialt samspel, emotionell påverkan och kontextför behandling. Samverkan mellan dessa fyra huvudteman sammanfattades i ett kärntema: Denkomplexa processen att utveckla gemenskap vid emotionell relationell ovisshet och emotionellinstabilitet. Av denna studie framkommer det att detta kärntema utgör d en teori som möjliggörförståelse för och förklarar upplevelsen av gruppsammanhållning.