Hemuppgiften är ett viktigt moment inom såväl Funktionell familjeterapi (FFT) som Dialektisk beteendeterapi (DBT). Målsättningen med denna uppsats var att utröna om, och i sådana fall på vilket sätt, hemuppgifter ges inom den familjeterapeutiska kontext som utgör ramen för FFT. En hypotes vid arbetets ingång var att de interaktionistiska hemuppgifterna kommit att ersättas av de mer beteendeorienterade som ingår i DBT. De personer som utgjort underlag för undersökningen arbetar alla på en öppenvårdsmottagning inom Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) i Uppsala, med antingen ovan nämnda Funktionella familjeterapi (n=3) eller med Dialektisk beteendeterapi (n=2). Syftet med studien var att, dels via en enkätundersökning dels via en intervju i fokusgruppform, försöka förstå mer av det psykoterapeutiska redskap som utgörs av hemuppgiften. Fokus låg på den relationella hemuppgift som familjeterapeuterna tillhörande nämnda team förväntas konstruera utifrån tillhandahållen FFT-manual. Resultatet visade på en relativt stor bredd när det gällde terapeuternas syn på och tillämpning av hemuppgiften, men det generella mönstret pekade på att terapeuterna i sitt praktiska arbete konstruerade såväl relationella som beteendeorienterade hemuppgifter. Vad som framkom är dock ett behov av och en önskan från familjeterapeuternas sida om en större tydlighet kring hur man går tillväga då man fastställer och ger en familj en relationellt orienterad hemuppgift. Det vi sluter oss till i vår uppsats är att ett sådant förtydligande inte låter sig göras med mindre än att man går till botten med och definierar vad funktionen av relationen innebär samt hur man använder sig av denna vid det som inom Funktionell familjeterapi kallas för relationsbedömningen. / The homework is an important part of both Functional Family Therapy (FFT) and Dialectical Behavior Therapy (DBT). The goal of this essay has been to determine if, and in what way, homework is used in the context of family therapy, that is the frame of FFT. One hypothesis at the beginning of this work was that the interactional home assignments have started to be replaced by the behavior oriented ones that are a part of DBT. The individuals participating in the study are all working in a psychiatric outpatient clinic (BUP) in Uppsala. They are all using either Functional Family Therapy (n=3) or Dialectical Behavior Therapy (n=2) as treatment methods. The purpose of the study has been to try to understand more of the homework as a therapeutic instrument, especially the relational homework that family therapists are expected to work out on the basis of a manual that is provided within FFT. Two methods have been used to examine this: a survey and focus group interview. The results show a relatively large width when it comes to the therapists view on and practice of homework, though the general pattern indicates that they work out both relational as well as behavior oriented assignments in their practical work. However, there is a need and a wish of the family therapists to gain more clarity on how to determine and give a family a relational oriented homework. The conclusion of this essay is that a clarification like that is not possible, unless you go to the bottom with and define what the relational function is and how to use it in what within Functional Family Therapy is called the Relational Assessment Phase.

Abstract Natur och djur påverkar människans välbefinnande positivt. Vilket ibland används för att göra en behandling mer effektiv och förkorta behandlingstiden. Studiens syfte är att utifrån ett pedagogiskt perspektiv undersöka hur hästunderstödd terapi som tilläggsterapi kan medverka i lärandeprocesser vid dialektisk beteendeterapi. För att undersöka detta användes kvalitativ metod och datainsamling av enkäter med öppna frågor som besvarades av 13 coacher och terapeuter. Enkätsvaren bearbetades med hjälp av en tematisk analys. I studien används sociokulturellt perspektiv på inlärning, upplevelse- och erfarenhetsbaserat lärande och faktorer som påverkar lärande. Resultatet visar att deltagarna i hästunderstödd terapi upplevde positiva känslor och välbefinnande i samvaro med hästarna. En gynnsam miljö och praktiska övningar med hästar främjade lärande och utvecklig. Coacher och terapeuter ansåg att hästunderstödd terapi var betydelsefull i lärande, träning och generalisering av färdigheter. Slutsatser: Studien bekräftar att hästunderstödd terapi kan medverka i lärandeprocesser för personer som går i dialektisk beteendeterapi. Studiens resultat anknyter till den teori och forskning som finns.

Telefonstöd är en behandlingskomponent i dialektisk beteendeterapi (DBT) som innebär att patienten kan kontakta sin individualterapeut mellan sessionerna för hjälp med att generalisera färdigheter, hantera kriser och reparera terapeutisk relation. I litteraturen betonas vikten av att individualterapeuter observerar sina gränser för att förebygga utbrändhet. Få studier har fokuserat på telefonstöd och det saknas tidigare forskning om terapeutupplevelse av telefonstöd, vilket vanligen sker utanför arbetstid. Syftet med den här studien var att undersöka svenska individualterapeuters upplevelse och tillämpning av telefonstöd i DBT utifrån frågeställningarna hur det används och tillämpas, hur terapeuterna upplever tillämpningen samt vilka faktorer som kan vara kopplade till upplevd stress. Metoden var kvantitativ enkätstudie och resultaten beräknades i SPSS. Webbenkäten besvarades av 82 individualterapeuter, varav 69 tillämpade telefonstöd. Majoriteten av deltagarna upplevde inte tillämpningen som särskilt stressande/betungande. Faktorer som korrelerade signifikant med upplevd stress var i vilken utsträckning respondenterna upplevde att patienterna förstod syftet, att konsultationsteamet var hjälpsamt, att de visste hur de skulle agera när patienterna efterfrågade telefonstöd samt hur länge de tänkte på utfört telefonstöd efteråt. Eftersom urvalet i studien skett genom bekvämlighetsurval, är möjligheten till generalisering av resultaten begränsad. Likaså är det inte möjligt att göra uttalanden om orsak-verkan avseende korrelationerna eller påverkan av tredjevariabler, varför vidare forskning behövs. / Phone coaching is a treatment component of dialectical behavioral therapy (DBT) that allows patients to contact their individual therapist between sessions for help in generalizing skills, managing crises and repairing therapeutic relationship. The literature emphasizes the importance of individual therapists observing their limits to prevent burnout. Few studies have focused on phone coaching and previous research about therapist experience of phone coaching application, which usually takes place outside of working hours, is missing. The purpose of this study was to investigate the experience and application of phone coaching in DBT by Swedish individual therapists based on the issues of how it is used and applied, how the therapists experience the application and what factors may be linked to perceived stress. The method was quantitative survey study and the results were calculated in SPSS. The online questionnaire was answered by 82 individual therapists, of which 69 applied phone coaching. The majority did not experience application as particularly stressful/burdensome. Factors that correlated significantly with perceived stress were the extent to which respondents felt that patients understood the purpose, the consultation team was helpful, they knew how to act when patients requested phone coaching and for how long they thought of performed phone coaching afterwards. Since the selection in the study has been made by convenienceselection, the possibility of generalization of the results is limited. Similarly, statements about cause-and-effect regarding the correlations or the influence of third variables is not possible to make, why further research is needed.

Dialektisk Beteendeterapi (DBT) är en beforskad behandling avsedd för personer med borderline personlighetsstörning. Medveten närvaro (mindfulness) ingår som en del i DBT. Det är oklart hur de olika delarna i behandlingen påverkar helhetseffekten av DBT. Syftet med denna studie var att se i vilken utsträckning patienter som avslutat DBT-behandling för minst 6 månader sedan använder sig av medveten närvaro och om detta användande har samband med ökat välbefinnande och minskade borderlinesymtom. Korrelationer och multipel regressionsanalys användes för att undersöka dessa samband. Hänsyn togs till relevanta bakgrundsvariabler. Resultatet bekräftade samband mellan mindfulnessanvändande och större välbefinnande, respektive mindre självskadebeteende och mindre identitetsproblem. Studien är en korrelationsstudie och inga kausala slutsatser kan dras.

Bakgrund: Komplexiteten i vård och behandling av personer med substansbrukssyndrom (SUD) är omfattande. Dialektisk beteendeterapi (DBT) syftade initialt till att minska självskadandebeteende hos personer med borderline personlighetssyndrom (BPD) men har på senare år anpassats till andra typer av problem som exempelvis SUD. I Sverige har kommuner och regioner i dagsläget ett delat ansvar i att tillgodose vård och behandling för personer med SUD vilket kan försämra kvaliteten på vård och behandling. Ett nytt förslag att Regionen ska äga huvudmannaskapet ligger idag hos regeringen där en kompetensökning kommer att krävas inom regional verksamhet rörande behandling vid SUD. Som ett led i den kompetensökningen blir syftet med denna examensuppsats att undersöka DBT-terapeuters erfarenheter rörande DBT vid SUD. Metod: Sju DBT-terapeuter rekryterades till studien. Deltagarna intervjuades digitalt med hjälp av en semistrukturerad intervjuguide. Som metod användes reflexiv tematisk analys. Resultat: Upplägg av behandlingen varierade mellan de olika verksamheterna. Viktigt för patientgruppen med SUD var noggrann kartläggning initialt i behandling. Alla DBT-terapeuter var eniga i att DBT var effektiv för patienter med bristande känsloreglering och impulskontroll. Utmaningar att bedriva behandlingen var omgivande faktorer och grupprocesser som kunde ta fokus från behandlingen. Alla DBT-terapeuter var eniga i att det behövdes ett helhetstänk i behandling vid SUD. Samtliga DBT-terapeuter upplevde DBT som hjälpsamt för patientgruppen och majoriteten såg en minskning av återfall och användande av substanser. Slutsats: Författarna drar slutsatsen att DBT och DBT-skill training (DBT-ST) kan vara en bra metod för patienter med SUD. Ett skifte i huvudmannaskap blir viktigt för en mer patientsäker vård. Vidare forskning rekommenderas dock. Nyckelord: Substansbrukssyndrom, Dialektiskt beteendeterapi, erfarenheter, behandling.

Background People with psychiatric problems, despite efforts in recent decades still experience vulnerability. Patients with borderline personality disorder (BPD), where self-harm is common, often live in difficult and complex social relationships because of their illness. Additional knowledge and studies about mental illness, self-harm, dialectical behaviour therapy (DBT) and the therapeutic alliance are needed. Purpose and Method This study aims to examine how staff perceive and describe: DBT as a treatment method; the therapeutic alliance and the importance it has for treatment. The study utilises a qualitative approach with a qualitative content analysis method and presents earlier research on DBT and the therapeutic alliance. The empirical material consists of focus group interviews comprising three DBT - teams. The theoretical framework is based on attachment theory which addresses the dynamics of close relationships and how we act in them. Results Results show that DBT - teams describe patients with self-harm as vulnerable. Here, self-harm represents a way to reduce aggression and make life bearable. DBT is produced as a collaboration between therapist and patient, giving patients the opportunity for a new secure attachment to achieve self-respect and a meaningful life. The teams assess DBT as successful and effective. The therapeutic alliance is seen as an emotional and social interaction and is considered the most important tool in the treatment. Conclusions Patients who self-harm and have emotional difficulties may indicate insecure and lack of attachments. Through DBT, trust and confidence are trained and developed to enhance attachment patterns and move the process forward. New aspects emerge such as the significant role of relatives and the team and the importance of feeling hope in both the patient and the therapist. Furthermore, the health professional’s knowledge of the BPD diagnosis affects the care and the treatment of the patients and thus the patients’ possibility to live better lives. In a broader discussion of health determinants, health care, early intervention, cooperation and long-term measures are assessed to be important factors for promoting health and good living conditions for the patients.

SammanfattningLångvarig smärta orsakar stort lidande för individen och belastar samhället ekonomiskt. Syftet med denna uppsats var att undersöka om en exponering in vivo-behandling inspirerad av Dialektisk beteendeterapi (DBT) för människor med långvarig ländryggssmärta var görbar samt om behandlingen gav effekt på smärtrelaterad problematik. Designen var en single case experimental design vilket är en beprövad design för att testa nya terapimetoder. Studien bestod av sex deltagare, alla med hög grad av smärtrelaterade katastroftankar, något som litteraturen visat predicera sämre behandlingsutfall. Behandlingen var DBT-inspirerad och indelad i tre faser; en första valideringsfas, en andra färdighetsfas och en tredje exponeringsfas. Fem av sex deltagare fick förbättringar på alla de primära utfallsmått, tre av sex deltagare fick förbättringar på samtliga primära- och sekundära utfallsmått. Framtida replikationer är motiverade. / AbstractChronic pain causes great suffering for the individual and burden society economically. The aim of this study was to examine whether an exposure in vivo treatment inspired by Dialectical Behavior Therapy (DBT) for people with chronic low back pain was feasible and whether the treatment had effect on pain-related problems. The design was a single case experimental design, which is a widely used design to test new therapy methods. The study consisted of six participants, all with high levels of pain catastrophizing, something that in the literature been linked to poor treatment outcomes. The treatment was inspired by DBT and divided into three phases: an initial validation phase, a second phase for skills training and a third exposure phase. The results were promising: five out of six participants had improved in all primary outcome measures. Three out of six participants had improvements in all primary and secondary outcome measures. Future replications are warranted.