Barn i svenska förskolor vistas utomhus dagligen. I forskning, som kan förstås ha olika former avbarncentrerade perspektiv, undersöks i första hand hur olika utomhusmiljöer påverkar barns utvecklingoch lärande. Ett fåtal studier har istället strävat efter att decentrera barnet i sin forskning, genom attlyfta fram ting och organismer (performativa agenter) som aktiva i den kunskap som produceras omrelationerna mellan barn och dessa andra agenter när barn vistas i olika utomhusmiljöer. Mot bakgrundav detta forskningsläge handlar min problemställning om att förstå mer om olika studier som studerarrelationen mellan barn i förskoleåldern och olika utomhusmiljöer när olika typer av forskning mötsoch läses i relation till varandra. Syftet med denna magisteruppsats är alltså att undersöka vilken ny kunskap rörande relationernamellan barn och olika utomhusmiljöer som blir möjlig att producera, genom att läsa samman och irelation till varandra olika typer av tidigare forskning: forskning som kan förstås som merbarncentrerad såväl som forskning som har ett mer decentrerat synsätt på barns relationer till och medomvärlden. Forskningsstudierna utgör för mig de data som jag analyserar; först separat och sedan irelation till varandra, för att om möjligt producera ny kunskap om hur vi kan förstå relationerna mellanbarn i förskoleåldern och olika utomhusmiljöer. För att genomföra denna sammanläsning av datavänder jag mig till Karen Barads (2007) teori agentisk realism och genomför i enlighet med denna endiffraktiv litteraturanalys. En diffraktiv metod syftar i den här uppsatsen till att dels förstå någracentrala premisser för kunskapsproduktionen i den tidigare forskningen. Dels undersöka möjlighetenatt producera eventuell ny kunskap, när två studier med olika premisser rörandecentrerandet/decentrerandet av barnens relationer till olika utomhusmiljöer läses samman. Resultatenav analyserna visar att i studier genomförda med barncentrerade perspektiv är det ändå möjligt attsynliggöra att dessa även lägger vikt på en rad andra relationer, som inte nödvändigtvis uteslutande ärbarncentrerade och mellanmänskliga. Dessa relationer inkluderar oftast även materialiteterna i barnenskroppar för att förstå relationerna till de ting och utomhusmiljöer som barnen intra-agerar med. Detvisar sig också att studier som strävar efter ett decentrerande av barnen i själva verket även resulterar ien redovisning av mer barncentrerad kunskap. När studierna läses samman är det alltså möjligt attskapa ny kunskap, som är mer mångfacetterad och sammanflätad, rörande relationerna mellan barn iförskoleåldern och olika utomhusmiljöer. Denna kunskap får konsekvenser för hur förskollärare kantänka när de planerar sin praktik med förskolebarn och olika utomhusmiljöer.