Syftet med uppsatsen är att öka kunskapen kring organisationers och kringliggande aktörers förmåga att stärka den digitala motståndskraften i digitala leveranskedjor genom införande av ett omfattande regelverk. Uppsatsen beskriver hur tillkommande regelverk med höga krav på informationssäkerhet inom de digitala leveranskedjorna påverkar en enskild organisation. Uppsatsen beskriver även implikationerna ur ett övergripande systemperspektiv. Utifrån införandet av Digital Operational Resilience Act (DORA) beskrivs både potentiella hinder som riskerar hämma Sveriges digitala motståndskraft och de möjliggörande åtgärder som leder till att Sveriges digitala motståndskraft stärks. Uppsatsen identifierar genom en fallstudie ett antal hinder som enskilda organisationer bör beakta, men som även har stora beroenden till andra kringliggande aktörer och systemet i sin helhet. Uppsatsen beskriver att det kan uppstå följdeffekter som lätt leder till oönskade effekter. Komplexitetshöjningen genom tillkommande regelverk kräver medvetna handlingar av ett stort antal aktörer för att undvika att hinder blir alltför hämmande och därmed hindrande för Sveriges digitala motståndskraft. Speciellt mindre leverantörers situation lyfts som problematisk i sammanhanget. Uppsatsen identifierar behovet av en holistisk inställning som nödvändig för att kunna skapa utrymme för medvetna handlingar. Komplexitetshöjningen som tillkommande regelverk innebär behöver hanteras både internt inom en enskild organisation och genom externa samarbeten. Uppsatsen beskriver att identifierade möjliggörande åtgärder inte enbart bör värderas utifrån direkta effekter, utan även utifrån mer långsiktiga indirekta effekter och resurspåverkan i systemet. Först då finns det förutsättningar att genom medvetna handlingar uppnå positiv effekt och därmed stärka Sveriges digitala motståndskraft.